”Varje andetag är en hyllning till Gud”

Domkyrkokaplan Petra Guteskär välkomnade föreläsaren och deltagarna och startade en varm applåd, lika varm som Ulf Lindgren själv. Präst, domkyrkokaplan i Stockholm med mer än tio års erfarenhet inom de Andliga övningarna. Domkyrkoorganist Peter Alrikson tolkade temat med toner från Salve Regina.

Inledningsvis backade Ulf bandet till vem Ignatius av Lyola var och tog upp ett spännande spår när han jämförde Ignatius med Martin Luther.

Ignatius ville öppna upp bibeln och göra den levande. Texterna skulle vibrera, beröra och förändra. Ulf förklarade hur synagogorna byggdes för att bli ett centrum för texten och en plats för diskussion och debatt. Olika tankar och tolkningar skulle flätas i varandra. Poängen var inte att bli överens. När kristendomen blev statsreligion ansåg kejsaren det farligt med ett folk som vågade tänka fritt och långsamt började bibeln stängas igen.

Detta fortsätter nästan tusen år, tills Franciskus av Assisi sätter Jesus och sinnena i centrum. Han inkluderade levande rekvisita för att folket skulle uppleva julevangeliet, något som senare blev starten på vår traditions julkrubba. Ulf menade att detta ansågs som väldigt annorlunda men samtidigt spännande. Predikotekniken att sätta Jesus fysiska kropp och inspirera människor till att integrera, gestalta och fantisera sitt gudsmöte blev allt vanligare. Det handlade om att göra bibeltexten till ett nu.

Ignatius var en man fylld av självförtroende och kraft som genom en olycka blir sängliggandes och utan hopp i två år. I sitt liv och i mötet med människor insåg han att vissa råd och bibeltexter fungerade bättre än andra och konstaterade att bibeltexten både är en karta, kompass och färdkost. Han blev prästvigd i Paris efter teologistudier och skapade de Andliga övningarna, 120 bibeltexter under trettio dagar. Ignatius fick hängivna följeslagare med sina avancerade pedagogiska strukturer.

Ulf förklarade hur hjärnan processar olika saker samtidigt och att det då blir svårt att hitta Gud. Ignatius pekade på att det är lättare att titta tillbaka, för att hitta Gud under dagen, då kan vi fokusera och hitta det gudomliga.

Ulf förklarade att sinnena spelar stor roll och att texterna blir ett redskap. Med frågan ”Vad vill Gud säga mig nu?” drar du tillbaka Gud från då till nu.  

Ignatius instruktion i den andliga övningen med sinnena var att i bibeltexten tänka ut vilken av karaktärerna du är. I Markusevangeliet finns berättelsen om den lame mannen och den blinde Bartolomeus. Vem är du i texterna? Är du lam, blind, en del i folkmassan, ett djur? Vad luktar det, hur känns det, vad ser du, vad hör du? Frågorna tvingar dig att fantisera och samtidigt fokusera.

Med lugn och entusiasm utbildade Ulf besökarna i olika andliga övningar för nybörjaren. En övning kallas för skapelsevandring. 

Under ungefär tjugo minuter ska du ostört lägga jämna minuter på kroppens sinnen ute i naturen.

1. De fyra första minuterna består av att gå tio meter, ta korta steg och använd ögonen. Vad ser du?
2. Efter fyra minuter ska du stänga ögonen och bara lyssna. Vad hör du?
3. Fyra minuter senare fokuserar du på känseln och använder fingerspetsarna. Vad känner du?
4. Sedan lägger du fyra minuter på luktsinnet. Vad doftar du?

Punkt fem handlar om frågan ”vad smakar du?” och lite skämtsamt sa Ulf att du kan få dispens från att gå runt och smaka på saker om du inte vill väcka misstänksamhet från folk.

Under skapelsevandringen kommer du märka hur det känns som någon puttar dig framåt, men våga bromsa. Andas, landa, lyssna.

Under frågestunden lyftes frågor som: ”Skulle det duga med andra texter?” och ”Tänkte han ut bibeltexterna med ett specifikt mål?”

Kanske blev även du inspirerad till att utöva en andlig övning i naturen? Eller inspirerades du till ännu en samtalskväll och Livsviktigt? 24/10 gästar Carin Götblad med föreläsningen Barn och unga och allvarlig brottslighet. Välkommen!