"Jag tror inte att andra präster sover i tält lika ofta"

Vad är speciellt med att jobba som präst på ett regemente i Försvarsmakten?

Jag tror inte att andra präster sover i tält lika ofta och jag bär militäruniform. Men framför allt är det existentiella frågor på en annan nivå. Försvarsmakten är idag ett yrkesval, då kommer frågorna och de är både tunga och viktiga. Om hur man ser sig själv som människa. Vad man är beredd att göra för att skydda vårt samhälle. Döden är närvarande på ett helt annat sätt. Man tränar för att skydda vårt samhälle när någon vill det illa. Det gör att döden på ett ganska stort plan är närvarande.

Innebär det att det uppstår andra existentiella frågor än de vi kanske normalt är vana vid?

Ja, det är existentiella frågor på en annan nivå. Det är skillnad mellan värnplikten förr och hur det är idag. Då kanske man inte hann ställa sig alla frågor under de åtta eller tio månader man låg inne. Idag när Försvarsmakten har många anställda som är med längre och det ses mer som ett yrkesval, då kommer de där frågorna och de är tunga. Är jag verkligen beredd att använda våld mot en annan människa. Även om jag förstår att det handlar om att skydda vårt samhälle, men klarar jag av det? Och även om man känner att jag skulle göra det för att skydda vårt samhälle och om jag tycker att det är fel att utöva våld men för att försvara vårt samhälle är jag beredd att göra det ändå. Hur skulle det påverka mig som människa?

Och följdfrågan är kanske vilket samhälle kan det bli?

Ja. Vilket samhälle blir det då? De frågorna måste vi jobba med så att vi fortsätter vara det samhälle vi vill skydda och att det inte blir någonting annat.

Johan är präst sedan tio år tillbaka. Innan han kom till Visby var han präst i Stockholm och jobbade som häktespräst inom Kriminalvården på Säkerhetshäktet Kronoberg i sex år. 

Jag har jobbat där människor mår ganska dåligt, där frågorna om liv och död ofta ställs på sin spets. Därför känner jag att det var väldigt skönt att med den erfarenheten få komma hit och få jobba inom Försvarsmakten. Sedan älskar jag att fira gudstjänst. Det får jag göra mer här eftersom jag också jobbar i domkyrkan, Visborgskyrkan och i Terra Novakyrkan. Jag trivs jättebra med det, det har jag verkligen längtat efter.

På vilket sätt?

För mig är gudstjänsten centrum för att vara präst, vid altaret. Det är där vi utgår från och det är dit vi kommer tillbaka till. Både för att få kraft och för att lämna av oss det vi har varit med om. När man jobbar med utsatta människor i samhället behöver man vara ännu närmare altaret. För det är ganska tungt. Att få göra det i gudstjänsten är en enorm hjälp för mig. Jag tycker också om att hålla gudstjänst, predika och sjunga. Det var därför jag från början blev präst.

Johan jobbar halvtid som regementspräst och halvtid som församlingspräst. Men han poängterar också att regementet är en del av Visby domkyrkoförsamling. 

Varför ville du komma till Gotland och jobba?

Tobias ringde ju, säger Johan och skrattar.

Johan och Tobias Nellvik som är biträdande kyrkoherde i Visby domkyrkoförsamling, pluggade teologi tillsammans och var på samma arbetsplats under sitt första adjunktsår. 

Gotland har alltid lockat. Jag har varit mycket här under många år och har både släkt och flera nära vänner här. Och Visby domkyrka, tycker jag, är en av Sveriges vackraste kyrkor. Ibland får jag frågor om ifall det inte är trist här när det inte är sommar, men jag gillar hösten och vintern bäst. Jag tycker om Gotland mer då. Jag trivs i det karga, regniga och blåsiga. Och jag har känt mig otroligt välkomnad överallt, Det märks att många på olika sätt är kopplade till regementet här. Antingen känner man någon som jobbar där eller själv har gjort militärtjänstgöring här en gång i tiden. Och det här är en jättefin församling, jag har tagits emot väl.

Om du ska göra reklam för jobbet, varför ska man bli präst?

Det ska man bli för att man får kallet att vara präst.

Hur går det till?

Jag fick ett kall, men det kom inte över en natt. För mig var det under några år som det blev tydligare och tydligare att jag skulle jobba i kyrkan. Jag blev präst när jag 38. Jag jobbade som snickare och läste teologi för att jag ville veta mer om min tro. Efter hand växte det fram att jag skulle jobba i kyrkan. Jag blev prästvigd när jag var 38 år. 

När trivs som bäst som präst?

Att få fira nattvarden, det är så enormt stort för mig. Och att få göra det inte bara i kyrkan. Att få stå inne i en fängelsecell med någon som vill ta emot nattvarden och verkligen öppna sitt hjärta, det är så stort. Eller att stå ute i skogen, omgiven av både träd och stridsfordon och där i mitten av det, hitta och skapa ett heligt rum av kärlek och frid. Att skapa det heliga rummet där vi bara kan få känna friden. Det är stort.