"Jag är ganska okej på att tapetsera"

Amanda började som pastorsadjunkt, den första tjänsten en ny prästvigd får. Det är ett år med handledning som tilldelas av det stift man prästvigs i. Amanda hade sin placering i Visby domkyrkoförsamling där hon nu är kaplan i Terra Novakyrkan.

Hej Amanda! Vad gör du som kaplan?
Kaplansbenämningen betyder lite förenklat att man är knuten till ett specifikt område.  Att vara kaplan är att vara kyrkans präst även om jag rör mig i alla församlingens delar.

När visste du att du ville bli präst?
Redan som barn. Jag var fem eller sex år när jag sa det första gången. Jag vet inte varför, det var mer en känsla än något jag kunde förklara.

Hur reagerade omgivningen?
Det upplevdes som lite oväntat, så jag släppte tanken ett tag. När jag tog studenten och funderade på vad jag skulle studera vidare med kom den tillbaka. Då kändes det rätt att börja läsa teologi.

Var växte du upp?
I Lärbro på Gotland.

Sedan du började här i församlingen har det mycket hänt i ditt liv.
Ja, jag har prästvigts, fått barn och gift mig. Allt inom samma år. Det var intensivt men väldigt fint. Vi har också köpt hus, ett renoveringsobjekt.

Är du händig?
Jag lär mig. Jag är ganska okej på att tapetsera och tycker om att arbeta praktiskt och kreativt.

Hur skulle du beskriva Terra Novakyrkan?
Den är hemtrevlig och väl genomtänkt. Hela byggnaden används och kyrkan fyller ett stort behov. Kyrksalen ligger mitt i allt och blir en naturlig samlingspunkt.

Vilken är din favoritplats?
Jag gillar kyrksalen förstås. Här finns en helighet. Och takfönstren släpper in ljuset så vackert. Sedan är samlingssalen väldigt inbjudande och ger fin gemenskap efter gudstjänsterna.

Vad är roligast i jobbet?
Alla möten med människor. Det handlar om vardag, fest och livets stora händelser. Jag är tacksam över att få vara en del av det.

Har du mött motstånd mot kvinnliga präster?
Ja, det har jag, men inte personligen riktat mot mig. Det finns de som anser att det inte är lämpligt med kvinnliga präster. Jag är vigd för Svenska kyrkan som tar emot kvinnliga präster, och det är viktigt.

Vad säger du till någon som funderar på att bli präst eller utforska sin tro?
Tro på att det finns möjligheter och våga testa. Lita på din magkänsla.

Hur möter du människor som tappat tron eller är besvikna på Gud?
Livet rymmer både gott och ont. Jag tror inte att Gud vill det onda, men Gud kan finnas med i det svåra. Ljuset får aldrig släckas, hur mörkt det än känns. Min övertygelse är att det alltid finns något som bär vidare.