"Extra roligt är när vi gör någonting nytt"

Vad jobbar du med?

Jag jobbar huvudsakligen med planering och utveckling av parkmiljöerna på kyrkogårdarna. Framför allt med växtligheten men också med anläggning av nya gravkvarter. Gravkartor, trädvård, gravstenar, sommarblommor, gångar och bänkar. Det är med andra ord det mesta som handlar om kyrkogårdarna och utformningen. Det är en knepig yrkestitel att förklara enkelt. Jag är kort och gott en växtmänniska med starkt kulturmiljöintresse.

När är det som roligast?

Om jag ska svara ärligt är det när jag får vara med och beskära fruktträden i domprostgården. Men det är bara en dag om året och inte alls min huvudsakliga uppgift så det var ju ett konstigt svar, säger Klara och skrattar innan hon fortsätter:

Extra roligt är när vi gör någonting nytt, till exempel planterar en ny perennrabatt eller sätter lök. Att vara med och göra något som vi vet kommer ge ett vackert resultat längre fram.

Under samtalet vandrar vi sakta utmed grusgångarna på Östra kyrkogården. Våra fotsteg knastrar dovt och betryggande, solen värmer upp marken som sakta vaknar efter vintern och fåglarna sjunger intensivt. De första blommorna knackar försiktigt på dörren till en ny årstid, välkomna som alltid.

Vad gillar du med Visbys kyrkogårdar?

Det är miljön i sin helhet. Vi har faktiskt, även om det låter lite skrytigt, superfina kyrkogårdar i Visby. Det är en typ av parkmiljö där människor är väldigt engagerade i att vårda gravarna. Det blir väldigt speciellt när det är så många som bryr sig om platsen.

Alla kyrkogårdarna i Visby är gamla även om Norra kyrkogården bara är drygt hundra år. Östra kyrkogården har varit visbybornas begravningsplats sedan 1830. I trädgårdssammanhang och inom byggnadsvård brukar man prata om årsringar, som blir extra påtagliga på en kyrkogård, berättar Klara och pekar på ett område med flera svarta gravstenar.

Det tillkommer saker från olika perioder, med olika stilideal. Titta på de gravstenar som finns här. Det här är en typisk gravsten från sekelskiftet. Den är av blank och svart diabas med blästrade mönster, då var det nytt men idag är det ovanligt att välja en sådan sten. Varje område får sin karaktär vart efter tiden som går.

Du är den som tar emot ansökningar om vad det ska stå på gravstenarna. Vad ser du för trender där?

Förr ville man gärna ha sin titel med även om den inte var jättetjusig. Det har nästan försvunnit helt även om det dyker upp ibland. Det här med att det bara står ett namn på en sten till en familjegrav är inte heller så vanligt nu. Nu vill man ha alla namnen med på stenen, det ska vara lite mer personligt idag. Ofta begravs heller inte en hel familj på samma plats utan barnen blir ofta begravda där de bor som vuxna.

Innan vi skiljs åt efter promenaden konstaterar vi att Visbys kyrkogårdar definitivt skulle ta en pallplats i en tävling om den vackraste arbetsmiljön.