Tom har jobbat på Birkagården sedan 2018 och är nu föreståndare.
Innan du blev anställd var du volontär. Kände du då att det här var något du ville jobba mer med?
Jag tyckte redan från början att det var jättekul. Det känns bra att hjälpa folk som har det svårt på olika sätt. Och så får man ta del av andras liv på ett väldigt speciellt sätt. Ibland är de historier man hör väldigt dråpliga. Man få se och höra väldigt mycket, det kan vara svårt att fatta att det är sant. De som bor där lever ett liv som många av oss inte riktigt inser hur det kan vara.
Det är många livsöden du får ta del av.
Ja, man kan se en röd tråd hos de flesta. De har varit utsatta för tragedier. Förlorat familjemedlemmar, fallit till missbruk och kanske aldrig har haft ett skyddsnätverk runt sig, som stöttat och hjälpt, utan man har bara haft sig själv och flaskan. Då går det inte så bra till slut.
När jag intervjua Moa Sjögren, tidigare häktespräst i Visby, sa hon att det här kan hända vem som helst.
Ja. Så är det. ”Det där skulle aldrig kunna hända mig”, tänker nog de flesta. Men en del som är eller har varit hos oss har en gång varit framgångsrika företagare, men har kommit till en punkt då allt har fallerat.
Är det några av gästerna på Birkagården som hängt med hela tiden sedan du började där?
Ja, en del har hängt med sedan det öppnade för drygt 20 år sedan. Innan Birkagården fanns var de hemlösa i kanske 10-20 år. Det fanns ingenstans att bo då, de har levt det här livet länge.
Om en person inte dyker upp en kväll, blir du orolig då?
Nä, oftast är de bara någon annanstans. Kanske hos någon kompis eller på behandlingshem. De kan också vara hos Polisen, i psykiatrin eller på lasarettet och sedan kommer de tillbaka igen. Det är rätt stor rotation på folk, det är kanske sammanlagt 50-100 olika personer, spridda över hela Gotland, som varit här. Vi har mellan 10-15 gäster per natt. De som är hos oss just nu kan vara någon helt annanstans om ett år. Så kommer det några andra som var hos oss för ett par år sedan. De cirkulerar.
När är jobbet som bäst?
Det är när jag träffar en tidigare gäst, som jag inte har sett på länge, som är pigg och fräsch och som börjat få ordning på livet. Kanske fått jobb eller praktik och har en bostad. Och vet jag att jag varit med och hjälpt den personen att komma vidare till rehabilitering eller annat boende, det är nog det som ger mest tillbaka.
Vad gör du som föreståndare?
Jag är spindeln i nätet och ansvarar för att driften av Birkagården är funktionell och att vi har personal och volontärer. Jag ansvarar för Birkagårdens ekonomi och har mycket kontakt med myndigheter som socialtjänsten, sjukvården, polis, frivården och kriminalvården.
Varför har du kontakt med sjukvården?
Det kan till exempel vara att det finns en person som vistas hos oss som har ett problem. Då kan jag upprätta kontakten med sjukvården och se till att personen får komma och få hjälp där. Sjukvården kommer också till oss och erbjuder vaccinationer.
Så din roll är inte bara att ta hand om ruljangsen på Birkagården utan du kan hjälpa till med andra saker också?
Ja. Jag upprättar kontakter och agerar som länk och har hjälpt flera personer att komma vidare till rehabilitering och annat boende. Det är mycket kontakt med socialtjänsten också, det kan vara svårt för dem att nå den som är hemlös och inte har mobiltelefon. Då kan de vända sig till mig. Ser jag att det är någon som far väldigt illa och som verkar vara under socialtjänstens radar kan jag larma så att personen får hjälp.
Hur är det med gåvor till Birkagården?
Varje vecka skänker matbutiker mat till oss och jag eller Röda korset hjälper till med att köra ut den. Maten använder vi för matlagning till Birkagårdens gäster, men också till matkassar som delas ut till behövande. Det är Ansgar, Visby domkyrkoförsamlings dagverksamhet på Birkagården, som sköter det. Ibland kan det vara matkassar till personer som varit gäst på Birkagården men har eget boende. Det är ett sätt att hjälpa den personen i sin nya vardag, men också för att hålla den sociala kontakten. Vi har sju stora frysboxar och tar emot livsmedel i den mån vi kan.
Så man ska inte ge upp bara för att du måste säga nej någon gång, för att det till exempel är fullt i brödfrysen?
Nej, behovet varierar från vecka till vecka, men vi försöker alltid ta emot gåvor ändå och dela ut det till verksamhetens besökare.
Den som vill hjälpa till, vad finns det att göra?
Man kan bli volontär eller skänka mat eller pengar.