Konststafett i domkyrkan

När jag fick förfrågan om att ställa ut i Visby St:a Maria Domkyrka blev jag väldigt glad, men också lite bävande. Tankarna har snurrat och jag har funderat hur jag ska kunna förmedla något om det heliga, om Gudomlighet, om att vara människa och min upplevelse av det vi kan kalla GUD.

Tro, teologi och historia intresserar mig då jag också är vigd diakon i Svenska kyrkan.  Läser man teologi blir det så uppenbart att tro, teologi och historia, genom alla generationer har korsbefruktat varandra. Vi kan se det i samhällsskick, etik, lagar och normer, då som nu.

Frågorna att ställa sig i dag är: Vad är av GUD – Rúach? 

Vad - Vem är GUD?

Vad är skapat i maktbegär för att hålla människor fångna, styrda och förtryckta?

Kan jag frigöra mig?

Det har nu utmynnat i denna utställning som jag valt att kalla Rúach. Det betyder ande på hebreiska. Jag valde det hebreiska ordet för att det rymmer så mycket mer än om jag skulle säga ande. Jag känner mig friare i ordet Ruach och att det inte nödvändigtvis är förknippat med svenskans ibland religiösa fyrkanter.

Så välkommen att följa med mig en bit på denna resa.

Mina analoga collage är gjorda av endast två stycken bilder. Huvudbilderna är hämtade ur modemagsin, det underliggande motivet kommer från klassiska konstböcker. I en annan serie har jag använt gamla stjärnkartor från 1930-talets Tyskland som bakgrund, i förgrunden har jag utklippta tecknade miljöer som beskriver hur man dukar och serverar, förlagorna har anor från 1920-talet.

Historien som berättas i bilderna leds av intuition snarare än logik. De kan visa på olika lager av betydelser bortom det ursprungliga.

Idéerna hämtar jag från bearbetning av sparat och lagrat material, mitt personliga arkiv.

Temat i mina arbeten kretsar kring inre processer och minnen.

GENKLANG

Utställningens namn ”Genklang” syftar på en ljudlös tolkning av den äldre traditionen av själaringning i samband med dödsfall, där klockringningen upplyste om den avlidnes ålder, kön och status. Samtliga verk i utställningen är gjorda av filtad ull och klockorna är i sitt textila material helt ljudlösa, de är som tomma skal efter de som lämnat oss. 

Sorgens rum visualiseras genom textila bilder av imaginära valv som symbol för de inre rum som var och en bär inom sig, som tröstens rum för tillflykt. Valvet står som symbol för såväl katedraler som för eremitens spartanska boning. Det syftar också på det gemensamma himlavalvet som vi alla lever och verkar under. Tomas Tranströmers dikt Romanska bågar ligger inte långt borta: ”...inne i dig öppnar sig valv bakom valv oändligt”. 

Yvonne Habbe (1971) är textilkonstnär med handfiltning av ull som specialområde. Hon är verksam på Gotland, uppvuxen i Småland. Yvonne arbetar utforskande med materialet och både utvecklar och bevarar en av historiens äldsta textila tekniker. Inriktningen mot konsten gör att processen lyfter och rör sig fritt, medan traditionen ger ett för arbetet betydelsefullt sammanhang. 

Pål Stenqvist utför en respondering på klockor - ett klingande svar på stundens tysta fråga. Ett framförande i anslutning till Yvonne Habbes utställning Genklang. Stora kapellet 4 augusti 2023 klockan 19:00