Det är inte bara höstmörkret och vintertiden som gör det mörkt. Läget i världen bidrar till mörkret. Det här skrivs några dagar efter terrorattacken i Paris och oron för och beredskapen mot terrorism ökar även i vårt eget land. Men det är inte bara det exemplet, mörkret i världen visar sig på många sätt.
Men ljuset har övervunnit mörkret. Styrkan och hoppet i den meningen är det centrala i den kristna tron. När Jesus uppstod från de döda så vann ljuset över mörkret, det goda över det onda. Om det inte vore så fanns inget hopp. Men i tron på den uppståndne finns också budskapet om att det goda är starkare än det onda, att ljuset är starkare än mörkret. Hur mycket ondska och mörker det än finns i världen så är godheten och ljuset starkare.
I kyrkoåret står vi inför att få tända ljus. I advent så tänder vi ett nytt ljus varje vecka och när all fyra ljusen brinner så får vi fira att Jesus föddes till vår jord. Tänk om adventstiden får bli din och min tid då vi mer och mer bottnar i tron och hoppet på att vi också ska få se hur ljuset lyser upp och hur mörkret och ondskan trängs undan.
Kanske kan vi inte påverka vad som sker i Syrien eller i Paris, men vi kan definitivt påverka det som sker där vi finns. Om vi låter ljuset och godheten vara synligt i våra liv så kommer de sammanhang vi finns i att påverkas av det.
Tänd ljus, ett ljus ska brinna för hoppet på vår jord.
Den skimrande planeten, den stjärna där vi bor.
När några trotsar mörkret kan framtiden slå rot.
Ett ljus är tänt för dagen som vi ser fram emot.
Psalm 856 i Psalmer i 2000-talet.
Fredrik Juul, kyrkoherde
0933-143 10
fredrik.juul@svenskakyrkan.se