Den kyrkliga verksamheten fick permanent prägel 1783 när biskopen i Härnösands stift, på befolkningens begäran, placerade en präst i bygden. Prästerna var inte alltför villiga att bosätta sig i "vildmarken", bara att besöka församlingsborna kunde vara ett äventyr.
Men särskilt två präster i Åsele, som Volgsjö då tillhörde, visade stort intresse för dem som bodde i Volgsjös trakter. Det var kyrkoherden Petrus Forsberg och pastorsadjunkten Per Rådström. Petrus Forsberg blev kyrkoherde 1741 i Åsele pastorat. Han hade hört talas om befolkningen som bodde på Volgsjölandet och gav sig iväg i roddbåt uppefter Ångermanälven och kom så småningom till Volgsjö, där han höll predikan, förmodligen den första gudstjänsten som hölls på Volgsjö i en lada nere vid Volgsjön.
Under sina roddfärder hade Petrus Forsberg brukat gästa Erik Pålsson, nybyggare i Råsele. Hans son Per, studerade och prästvigdes 1779 och tog sig efternamnet Rådström efter sin hemby.
Per Rådström fick i uppdrag att hålla gudstjänster sommartid för befolkningen i Fatmomakke och däromkring.
Efter en önskan av nybyggare och skogssamer inom Volgsjö om en egen kapellkyrka,blev tillståndsbrevet klart 1783 och även en kapellpredikant utsågs och det blev Petrus Gavelin från Gafsele han kom närmast från Tärna. När byggnadsarbetet påbörjades fanns det inte fler än 10 nybyggare inom Volgsjö rotan. Kapellbygget tog 11 år, anslagen till bygget hade varit små och Volgsjö nybyggare var fattiga och fåtaliga.
På försommaren år 1794 stod Volgsjö kapellkyrka klar, en timrad korskyrka rödmålad och vitlimmad invändigt, och en fristående klockstapel med 2 klockor.
När kapellet var klart fanns det 38 nybyggarhushåll med 214 personer i Volgsjö rotan.
Den nuvarande kyrkan i Vilhelmina byggdes under åren 1832 - 1840. De långa avstånden i församlingen skapade behov av kyrkobyggnader i flera större byar.
Dikanäs kyrka tillkom år 1833, den är den äldsta kyrkan, Fatmomakke kyrka byggdes år 1882 , Saxnäs kyrka 1959 och Latikbergs kyrka 1934.