Välkomna tillbaka, ni som varit borta så länge!

På Urfolkens dag, fredagen den 9 augusti hölls i Lycksele en vacker och respektfull ceremoni i samband med återbördandet av de samiska kvarlevor som togs därifrån 1950 för rasbiologiska studier.
– Fredagen var en helt fantastisk dag med många känslor; sorg men även glädje över att ceremonin fick ske med sådan värdighet, säger Helén Lundberg, kyrkoherde för Södra Lapplands pastorat.

Gammplatsen i Lycksele, där kvarlevorna grävdes upp för 69 år sedan var också platsen för återbördandet efter nästan lika många år i olika museers arkiv. Flera hundra personer från pastoratets hela område och ännu mer långväga kom för att närvara och hedra vid det hittills, i Sverige största återbördandet av mänskliga kvarlevor. 25 kranier och tillhörigheter återbördades till den vilojord på Gammplatsen i Lycksele varifrån de bortfördes somrarna 1950 och 1951. 

Kvarlevorna anlände till Lycksele i bilkortege från Västerbottens museum i Umeå liggande i vackra näveraskar som sedan placerades på bårar
Där överlämnades kvarlevorna till ortsbefolkningen och tal till de döda hölls av Roland Sjögren, kommunalråd, Lycksele kommun, Åsa Nyström, biskop i Luleå stift och Paulus Kuoljok, ordförande i Sametinget.

– Vi är alla människor, delar av en enda mänsklighet. När en del av mänskligheten slutar se en annan som lika mycket värd leder det till övergrepp och förtryck - brott mot både Gud och människor. Det måste vi ständigt påminna oss om och en dag som denna blir det så tydligt, sa biskop Åsa Nyström.
Hon fortsatte:
– Idag får ni återvända till er gravplats och den ska aldrig vanhelgas igen. Vi önskar er frid trots det som skedde. Vi välkomnar er tillbaka och önskar att ni förlåter oss levande vår försumlighet, vårt oförstånd och vår glömska.

Efter talen till de döda, blandade med flera jojker fortsatte processionen och askbärare bar näveraskarna en och en i sina händer till vilojorden på äldsta kyrkplatsen i Lycksele.
Under en känslosam stund sänktes näveraskarna ned och alla som ville kunde sedan gå fram och visa sin respekt för de döda samt hälla en skopa jord över askarna. Kön utanför kyrkogårdens mur och efter skogsstigen var lång. Några jojkade, några höll tal och somliga hade med sig en sten eller en lite jord från sitt eget hemområde. Några små tuvor av kråkris uppifrån fjället lämnades kvar invid graven.

Dagen avslutades därefter med tal från ceremoniscenen, men nu riktades talen från de levande till de levande. Några av talarna var Mikael Jakobsson, ordförande för Lycksele sameförening, Helén Lundberg, kyrkoherde i Södra Lapplands pastorat, företrädare för Statens historiska museer, Lycksele kommun, Kulturdepartementet, Sametinget och Australiens ambassad.
Helen Öberg, statssekreterare på Kulturdepartementet utlovade att en sanningskommission för samerna kommer att tillsättas, som kommer att bli ett arbete och en uppgörelse likt det som resulterade i Vitboken, om Svenska kyrkans uppgörelse med det förflutna och om relationer med samerna.
Detta besked resulterade i spontana glädjeyttringar, tårar och applåder ute i publiken.

– Fredagen var en helt fantastisk dag med många känslor; sorg men även glädje över att ceremonin fick ske med sådan värdighet, tillägger Helén Lundberg, kyrkoherde för Södra Lapplands pastorat.
– Sanningskommissionen är nödvändig och mycket bra för att försoningsarbetet ska gå framåt och för att myndighetssverige ska börja bearbeta sin del. Vi som kyrka står helt bakom detta, avslutar Helén Lundberg.

Medarbetare från flera av församlingarna i pastoratet deltog som funktionärer i ceremonin och alla bar med sig starka upplevelser från denna dag. Känslan var stark av att ha fått vara med om något stort och betydelsefullt som människor kommer att minnas under lång tid. Detta specifika återbördande i försoning på gamla kyrkogården i Lycksele är nu fullbordat men kommer att följas av fler ceremonier och begravningar i pastoratet, då det finns fler individer som väntar på att få komma hem.