Men redan långt innan dess hade kyrklig verksamhet bedrivits i södra Lappland med permanent prägel 1783 då biskopen i Härnösands stift, på befolkningens begäran, placerade en präst i bygden.
Prästerna var inte alltför villiga att bosätta sig i "vildmarken" och bara att besöka församlingsborna kunde vara ett helt äventyr.
Men särskilt två präster i Åsele, som Vilhelmina då tillhörde, visade stort intresse för dem som bodde i Vilhelminas trakter. Det var kyrkoherden Petrus Forsberg och pastorsadjunkten Per Rådström.
Petrus Forsberg blev kyrkoherde 1741 i Åsele pastorat. Han hade hört talas om befolkningen, som bodde på Volgsjölandet och gav sig iväg i roddbåt uppefter Ångermanälven och kom så småningom till Volgsjön, där han höll predikan, förmodligen den första gudstjänst som hölls på Vilhelmina kyrkplats.
Under sina roddfärder hade Petrus Forsberg brukat gästa Erik Pålsson, nybyggare i Råsele. Hans son, Per, studerade och prästvigdes 1779 och tog sig sedan efternamnet Rådström efter sin hemby. Per Rådström fick i uppdrag att hålla gudstjänster sommartid för befolkningen i Fatmomakke med omnejd.
Den förste kapellpredikanten i Volgsjö blev Petrus Gavelin. Hans församling bestod då av ca 200 personer.
Behovet av den kyrkliga verksamheten kan också avläsas i byggandet av antalet kyrkor i församlingen. Den nuvarande kyrkan i Vilhelmina avlöste tidigare enklare byggnader och uppfördes 1840. Också de långa avstånden i församlingen skapade ett behov av kyrkbyggnader i flera större byar. Dikanäs kyrka tillkom 1833 och den är idag församlingens äldsta kyrka.
För att tillgodose sommarhalvårets kyrkhelger byggdes Fatmomakke kyrka 1883. Latikbergs kyrka byggdes 1934 och Saxnäs kyrka 1959.