Ändå händer det att någon av dem som betyder så mycket för oss dör. Förlusten gör ont och ger oss sorg. Sorgen är ingen sjukdom, den är nödvändig för att vi ska kunna bli så hela vi kan efter den förlust vi varit med om. Vi behöver ta oss igenom sorgen och det måste få ta tid.
Att bearbeta sin sorg är att samtala med nära och kära. Men även att den första tiden ordna med allt praktiskt inför begravningen. Det kan hjälpa oss att ordna upp tankar och känslor. För det är viktigt att ta farväl. Kyrkans präster finns alltid tillgängliga för personliga samtal. Även långt efter begravningen. Det går också bra att ringa prästen för en utfärdsbön, när personen just avlidit och de närmaste är samlade.
När begravningsbyrån kontaktar pastorsexpeditionen bestäms tid för begravningen i någon av våra kyrkor. Prästen kontaktar anhöriga för tid för begravningssamtal. Under samtalet berättar anhöriga om den som är död, psalmer väljs och också eventuell övrig text och musik. Våra kyrkomusiker finns också tillgängliga för samtal om val av musik. Här kan du lyssna på några av de psalmerna som ofta förekommer på begravning.
Barn som har känt den döde är mycket välkomna till begravningen. Förr i världen var barnen sällan med för man trodde de skulle fara illa, men idag vet vi att barn behöver ta farväl lika väl som vuxna. Det är bättre för ett barn att ha fått se kistan i kyrkan, kanske även nedsänkningen i jorden, istället för att fantisera om det. Finns en vuxen till hands och kan svara på de frågor barnen ställer, är det den bästa läkedomen för barnasjälen.
Efter ett dödsfall behöver man inte ha bråttom. Vänta gärna ett par dagar med att kontakta församlingen eller begravningsbyrån, så kan en del frågor finna svar. Det är också bra att ta aktiv del i planeringen om krafterna finns.
Begravningsgudstjänsten brukar inramas av orgelmusik i början och i slutet. Även annan instrumentalmusik eller sång kan förekomma. Prästen håller ett griftetal, lägger mull på kistan och läser bibelord. Vi ber för den döde och för oss som lever.
Avskedet kan antingen ske inne i kyrkan där anhöriga lägger en blomma på kistan, eller ute vid graven. Då har församlingen ett bärarlag som bär ut kistan till graven. Prästen lyser sen frid över graven och över den som där vilar.
En eller två veckor efter anmälan om dödsfall skickar församlingen en inbjudan om tacksägelse. En gammal tradition att församlingen får tacka Gud för den människa som nu inte längre lever. Prästen läser upp namnet under förbönen och oftast tänds ett ljus för den döde medan klockorna ringer, den s.k. tacksägelseringningen eller själaringningen.
Några veckor efter begravningen sker urn-nedsättning om det inte har varit jordbegravning. Om anhöriga önskar kan även här en präst vara med och be en bön och ofta sjunger vi Psalm 297 ”Härlig är jorden”.
Gravar kan utformas på olika sätt. Se under flik Begravningsskick.
Att tänka på när det gäller musik: Det är inte tillåtet att på något sätt använda Spotify i det offentliga rummet. CD, iTunes och naturligtvis levande musik är fortfarande tillåtet.