CORONA/COVID19

I år, när vi väntar på sommaren, finns det en smolk i glädjebägaren som vi aldrig upplevt tidigare, och det stavas CORONA eller COVID19. Jag vet inte om någon av er känner igen sig i, att när man själv drabbas av något svårt, sjukdom eller en nära anhörigs död, så har man så svårt att förstå att tillvaron går vidare som om ingenting har hänt. Det var lite svårt inledningsvis, tycker jag, att se det som ett hot här för att det utbrutit en virussjukdom i Wuhan i Kina. Men så började det bli allt värre i Kina och så kom det till Italien. Så poppade det upp nya sjuka i land efter land. I Italien blev det riktigt svårt och sedan Spanien, Frankrike, USA, listan på drabbade länder blev längre och längre. I Sverige har ju särskilt Stockholm drabbats hårt. I skrivande stund vet vi inte hur detta utvecklas för resten av landet. Ett långt stycke in i den här processen har jag upplevt att den är overklig, vi lever vidare som om ingenting har hänt. Men det har kommit närmare och närmare. Nu är vi någonstans mitt i och vet inte ännu, när det är över. Men vi får möta detta tillsammans. Som jag har sagt ett flertal gånger i kyrkans gudstjänster; Vi får vara rädda om varandra och vi får be för varandra, för dem som drabbats och för dem som gjort extraordinära insatser för sina medmänniskor. Ock vi får hjälpa dem som behöver vår hjälp och vårt stöd. Som kyrka och församling fortsätter vi att fira gudstjänster i våra kyrkor, vi fortsätter att döpa, viga och förrätta begravningar. I skrivande stund är vi begränsade när det gäller antalet som inte får överstiga 50 när vi samlas. När ni läser detta kanske det har ändrats. Jag hoppas att Sverige och världen har öppnat upp lite mer, men vi får väpna oss med tålamod. Allt gott till er alla!