- Jag har aldrig upplevt att vi har få konfirmander, men nu ökar det. Dessutom är de mer motiverade. De kommer inte bara för att det är tradition utan de vill diskutera tros- och livsfrågor.
Hon kan också se att antalet ungdomar där föräldrarna inte är speciellt troende, men där ungdomen själv väljer att konfirmera sig, ökar.
- Det är imponerande att se dem gå sin egen väg i sådan ung ålder.
Själv kallar sig Elisabet skämtsamt för ”kyrkbroiler” och med det menar hon att från sexårsålder fick följa med sin pappa när han läste till präst och att tron har genomsyrat hela hennes uppväxt och umgänge.
- Min tro är det viktigaste i mitt liv.
Däremot poängterar hon att det finns inga krav i hur mycket man måste tro för att kunna bli konfirmand.
- En del ungdomar säger att de vill fördjupa sin tro, andra är mer sökande. Jag säger till den som är nyfiken att kom och prova! Känns det sedan inte rätt är det ingen som tvingar dig att fortsätta.
- Jag blir extra glad när någon säger att det är i kyrkan som han eller hon kan vara mest sig själv.
Vad kan man då vänta sig som konfirmand?
Det är naturligtvis olika i olika grupper; ofta läser konfirmandledarna av vad just den här gruppen kan behöva och dessutom finns det flera grupper med speciella teman. (Du kan läsa mer om vilka grupper som finns här.)
- I den gruppen jag jobbar med, HAJ (Hangaround Jesus) är det ungefär så här. Vi startar med en avslappningsövning så att man kan få släppa det som varit tungt under dagen, sedan gör vi veckans Kyrie och Gloria.
Vad är Kyrie och Gloria?
- Begreppet Kyrie kommer från ”Herre förbarme dig” och Gloria från ”Ära åt Gud i höjden”. Veckans Kyrie kan vara det som varit lite extra tungt och Gloria det som man glatt sig åt. Så kan vi tala utifrån det.
- Sedan pratar vi utifrån dagens tema, naturligtvis behöver vi ha med en del fakta men samtidigt vill vi inte bli som en extra skola. Det är samtalet som blir det viktiga istället. En del lek blir det också och så avslutar vi med en andakt.
Under året går konfirmanden även på en rad gudstjänster och mässor för att uppleva hela kyrkoåret.
- Vi vill att man går ungefär femton gånger. En del mor- och farföräldrar muttrar om att på deras tid gick man minsann varje vecka, skrattar Elisabet. Sedan tillägger hon att konfirmanderna får vara med och medverka under ett antal gudstjänster. Det kan röra sig om allt från att bära korset i processionen, dela ut psalmböcker eller läsa en text.
- Det brukar vara mycket uppskattat.
När man lyssnar till hur Elisabet beskriver konfirmandåret så förstår man att det handlar mycket om att läsa av gruppen och individerna.
- Vi kan inte ha 0 krav, men vi sätter ribban långt. Kom hit, var här även om man är trött på tonårsvis. Du kan lika gärna hänga här som någon annanstans, säger vi och när de väl kommer hit ser vi att de uppskattar det.
- Det är viktigt att ungdomarna får göra kyrkan till sin. Vi tycker det är härligt när de kommer och umgås på Mariatorget, eller när de tittar förbi när de går i nian.
Att finnas där när livet skaver, det är en del av konfirmationen.
- Det kommer hit med hela sina liv. Ibland tror jag inte att föräldrarna och andra kan förstå hur mycket vi upplever i gruppen. Förundran, fascination och frustration! Ett förtroende som vi som kyrka får. Vilka fantastiska ungdomar det är som kommer bli bra vuxna - om de bara tillåter sig till det.