Hemmesjö gamla kyrka

Om Hemmesjö gamla kyrka

Hemmesjö gamla kyrka hör till Hemmesjö-Furuby församling som är en del av Svenska kyrkan Växjö.

>> Audioguide - Lyssna på information om Hemmesjö gamla kyrka

sittplatser och tillgänglighet

Hemmesjö gamla kyrka har ca 50 sittplatser. Tyvärr har kyrkan inte hörslinga.

Historia

Hemmesjö gamla kyrka är en romansk medeltidskyrka som uppfördes år 1175 och användes som församlingskyrka ända fram till 1800-talet. Redan under 1700-talet ansågs kyrkan trång för församlingen och i slutet av århundradet skissades det på en större ombyggnad. Kyrkan skulle då försetts med ett bastant torn som i bottenvåningen fungerade som förlängning av kyrkorummet, men planerna skrinlades till förmån för bygget av en ny och större kyrka. Detta blev särskilt aktuellt efter den kungliga resolution som år 1843 slog fast att Tegnaby och Hemmesjö församlingar skulle hålla sig med en gemensam kyrka.

Koret och långhuset utgör de äldsta delarna av Hemmesjö gamla kyrka. Sakristian har tillkommit senare. Vid den södra porten syns en antydan till ett takfall i putsen, där fanns det troligen en gång ett vapenhus av trä. Kyrkan härjades tidigt av brand, varefter dess blytak med sina öppna takstolar ersattes med ett spåntäckt tak med plant innertak. Enligt traditionen var det danskarna som ville åt blytaket, men misslyckades med att skeppa iväg det. Båten kapsejsade och blyet hamnade i Hemmesjösjön, vid den plats som sedan fick heta Jutudden. Vissa uppgifter tyder på att halva taket kan ha haft blytäckningen kvar in på sent 1700-tal. Takkonstruktionens kryssvalv lär dock ha murats upp redan på 1400-talet, så innertaket försvann innan dess.

När bygdens nya kyrka invigdes år 1854 auktionerades virket i den gamla kyrkans inredning samt klockstapeln ut, och kyrkan lämnades att förfalla. Från den gamla klockstapeln räddades dock de två järnbeslagna ekdörrarna som nu pryder kyrkan. Under 1920-talet restaurerades ödekyrkan till användbart skick då bland annat det gamla spåntaket ersattes med ett tegeltak. År 1949 återinvigdes den och används sedan dess återigen i församlingens gudstjänstverksamhet framförallt under sommarmånaderna.