Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Västra Vikbolandets församling Besöks- och postadress: Dagsbergsgården, 60591 NORRKÖPING Telefon: +46(11)340264 E-post till Västra Vikbolandets församling

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Tåby kyrka

TÅBY KYRKA

 

Tåby är en medeltida sockenbildning och den första kända kyrkan på platsen uppfördes av sten sannolikt under 1100-talet. Den revs 1788 i samband med att en ny kyrka uppfördes på samma plats. Den nya kyrkan uppfördes av stiftsbyggmästare Casper Seurling efter ritningar av arkitekt Jacob Wulff vid Överintendentsämbetet. Kyrkan invigdes 1789, men tornet färdigställdes inte förrän 1819. Kyrkan har ett rektangulärt långhus med rakslutet korparti, utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Kyrkan är uppförd av sten med sedan 1962 frilagd stensockel. Fasaderna är putsade med en genomfärgad stänkputs som sprutats på vid renoveringen 2002. De rundbågiga fönsternischerna går ner till marknivå med mindre rundbågiga fönsteröppningar med svartmålade gjutjärnsbågar med färgat antikglas. Långhuset och koret har sadeltak och sakristian har ett tälttak. Tornet kröns av en svängd huv med uttag för urtavlor. Samtliga tak är täckta med spån. Huvudingången är via tornet i väster, men en ingång finns även centralt på södra sidan. På kyrkogården finns ett f d gravkor med en mycket påkostad arkitektonisk utformning. Det uppfördes 1784 för D H Taube och Beata Magdalena Ribbing på Mem. Det ombyggdes omkring 1950 till bårhus.   
Kyrkobyggnadens historik

Det är inte så mycket känt om den medeltida stenkyrka, som revs 1788 i samband med att en ny kyrka uppfördes på samma plats. Sannolikt uppfördes den under 1100-talet med rektangulärt långhus och eventuellt med en halvrund absid. Grundmurar, som skulle kunna indikera en halvrund absid framkom 1937-1938 i samband med grävningar för ett nytt pannrum under sakristian. Huruvida ett torn uppfördes samtidigt med kyrkan eller senare är oklart. Under 1600-talet finns ett flertal uppgifter på att kyrkan ombyggdes, men det är oklart i vilken omfattning. Kyrkan försågs då även med ny inredning, bl a ett nytt altarskåp och en orgel.
I mitten av 1700-talet hade man stora problem med tornets hållbarhet. Byggmästare Joen Monsson i Orrewalla fick i uppdrag att riva klockstapeln, där klockorna hängde, och tornet skulle nedtagas. Troligen uppfördes en ny träöverbyggnad på de då sannolikt medeltida tornmurarna. Tornmurarna höll tydligen inte utan började omedelbart att spricka, varvid träöverbyggnaden revs redan året därpå. Troligen stod tornet sedan, p g a dåliga grundförhållanden, utan träöverbyggnad tills kyrkan revs 1788. Den nya kyrkan uppfördes efter ritningar av arkitekt Jacob Wulff och uppfördes av stiftsbyggmästaren Casper Seurling (1757-1808). Kyrkan fick en tidstypisk gustaviansk utformning med ljusa fasader och ett relativt brant tak.
Ett ovanligt inslag är de rundbågiga fönsternischerna, som går ner till marknivå.
Det finns flera olika uppgifter om hur och när tornet uppfördes. Inom församlingen fanns tydligen fortfarande en oro för markförhållandena under det nya tornet, vilket fick till följd att tornet troligen endast uppfördes till samma höjd som långhustaket. Först 1819 fullbordades tornet. Tornavslutningen utfördes enklare än vad arkitekt Jacob Wulff avsåg på ritningarna. Den fick snarare en utformning som påminner om Dagsbergs kyrkas tornhuv, som uppfördes 1782 av byggmästaren Abraham Pousette i Norrköping. Vid en murverksdokumentation som utfördes 1961 i samband med att kyrkan omputsades framkom att fönsteröppningen på tornets norra sida var igensatt. Fönstret har haft samma storlek som kyrkans övriga fönster. Hur det såg ut på södra sidan framgick inte av rapporten. Det finns uppgifter om att problemet med tornets hållfasthet fortsatte och 1847 hade tornet ”rämningar och bristfälligheter” och försågs bl a med dragjärn.  Kanske var det i samband med dessa problem som de stora fönsteröppningarna igenmurades. I murverket fanns även en hel del återanvänd huggen och profilerad sten från den äldre kyrkan. Stenarna, av kalksten, har i huvudsak använts i hörnen samt i port- och fönsteromfattningar.
Kyrkorummet fick vid nyuppförandet en för tiden typisk utformning med ett ljust och luftigt kyrkorum. Korväggen domineras av en altartavla ”Hällebergets rämnanden vid Kristi död”. Den är målad av målaren, tecknaren, grafikern och skulptören Pehr Hörberg (1746-1816), som var sin tids mest anlitade kyrkomålare. Han har målat 87 altartavlor varav 57 i Östergötland.  Först 1847 försågs kyrkan med en ny predikstol och en ny orgel. Orgeln byggdes av Sven Nordström i Norra Solberga i Jönköpings län. Sven Nordström (1801-1887) var född i Bälaryd i Jönköpings län och var självlärd orgelbyggare.
Nästa större förändring utfördes 1888. Förändringarna som följde det rådande modet innebar bl a att kyrkorummet försågs med tidstypiska öppna bänkar målade i en ekådring. Sannolikt tillkom även gjutjärnsfönstrena vid samma tillfälle.
I slutet av 1930-talet blev det åter aktuellt med en renovering. Stadsarkitekten i Norrköping Kurt von Schmalensee fick i uppdrag att ta fram ett ombyggnadsförslag. Renoveringen som utfördes 1937-1938 innebar framför allt ommålning av interiören och nya tekniska installationer. Men även bänkarna förändrades och de tidstypiska gavlarna från 1888 ersattes av släta gavlar, som passade den nya tidens saklighet. Flera mindre förändringar har fortlöpande skett under 1900-talet, varav den mest omfattande utfördes 1990-1991 under ledning av arkitekt Owe Axelsson i Norrköping. Då tillkom läktarunderbyggnader innehållande bl a väntrum och toalett. Den senaste utvändiga renoveringen utfördes 2002-2003 då bl a den nuvarande genomfärgade stänkputsen tillkom.
Beskrivning av kyrkobyggnaden
Exteriör
Tåby kyrka är orienterad i öst-västlig riktning med rektangulärt långhus med rakslutet korparti, utbyggd sakristia i öster samt torn i väster. Kyrkan är uppförd av sten med sedan 1962 frilagd stensockel. I sockeln finns några huggna och profilerade kalkstenar som härstammar från den medeltida kyrkan. Fasaderna är putsade med en ljus stänkputs som sprutats på vid renoveringen 2002-2003. Synliga ankarjärn med olika utförande finns i framför allt tornets murar. Rundbågiga fönsternischer som går ner till marknivå med mindre rundbågiga fönsteröppningar med svartmålade gjutjärnsbågar med färgat antikglas. Tornet har lunettefönster samt ett runt fönster i väster, samtliga med gjutjärnsbågar. De rundbågiga ljudöppningarna är försedda med luckor med svartmålad stående slät panel. Långhuset och koret har sadeltak och sakristian ett tälttak. Tornet kröns av en svängd huv med uttag för urtavlor. Samtliga tak är täckta med spån. Rännor och stuprör saknas och vattenavrinningen fångas upp i marknivå i kullerstenslagda rännor, vilka delvis har ersatts av gjutna rännor på norra sidan. Huvudingången är via tornet i väster. Den stickbågiga portalen med ovanliggande lunettefönster är förlagd i en rusticerande mittrisalit. Portens dörrblad, som sannolikt utgörs av originaldörrarna, är klädda med brunmålad profilerad panel lagd i fiskbensmönster. Över porten finns en kalkstenstavla med inskription; UNDER CARL XIV JOHANS SVERIGES OCH NORRIGES KONUNGS 2DRA REGERINGSÅR 1819 BYGGDES DETTA TORN.
Kalkstenshällar och en gravhäll är lagda som trappstenar. En ingång finns även centralt i södra långhusmuren. Den stickbågiga portalen är också förlagd i en rusticerande mittrisalit med omfattning av kannelerade pilastrar med bl a tandsnitt. Dörrbladen är sedan 1961-1962 klädda med kopparplåt. Äldre kalkstenshällar är lagda som trappstenar. På sakristians östra mur finns en kalkstensplatta med inskription: 1788 KONUNG GUSTAF D:IIIS 18DE REGERINGS ÅR DÅ F G STRÖMFELT STYRDE LÄNET OCH I A LINDBLOM STIFTET BLEF DENNA TÅBY KYRKA GENOM FÖRSAMLINGENS GEMENSAMMA KOSTNAD ALDELES NYBYGD. På sakristians norra sida finns kopparklädda luckor som leder ner till pannrummet i källaren under sakristian. I grunden på östra sidan finns en plåtlucka till källarutrymmet.
Interiör
Långhuset är rektangulärt med ett gjutet golv i mittgången, grå kalksten i sidogångarna och röd kalksten under läktaren. I bänkkvarteren som ligger ett steg högre än det övriga golvet består golvet av obehandlade brädor. Under kyrkans golv har, enligt uppgift, släkten Bagge af Berga en familjegrav. Väggarna är putsade och vitmålade. Taket täcks av ett stickbågigt vitputsat valv som avslutas nedåt av en kraftig profilerad list målad i en ljus marmorimitation. Fönsteröppningarna är sedan 1956 försedda med innanfönster av metall. På södra långhusväggen finns gråmålade pardörrar i en enkel ramkonstruktion. I väster leder gråmålade svängdörrar till ett vindfång och vidare till vapenhuset. Sedan 1991 finns läktarunderbyggnader med svagt rundade hörn mot kyrkorummet och mittgången. På den södra sidan är ett väntrum inrymt och på den norra sidan finns kapprum, handikapp-WC och städskrubb. Båda utrymmena har kalkstensgolv och läktarens vitmålade undersida som tak. Bänkarna är indelade i tre kvarter med öppna gråmålade bänkar. De är från renoveringen 1888, men ombyggda med nya raka gavlar vid renoveringen 1937-1939. Gavlarna är målade  i en svartbrun marmorering.
Orgelläktaren i väster bärs upp av runda pelare målade i en kraftfull rödbrun marmorering, vilken delvis utgörs av äldre färgskikt. Läktarbarriären har ett utskjutande mittparti med mjukt rundade former. Den är försedd med profilerade speglar, målade i grått med förgyllningar. Läktaren nås via en trappa i vapenhuset. Läktargolvet består av ett äldre trägolv med breda obehandlade brädor. På södra och norra sidorna finns bevarade gradänger och läktarbänkar. På norra sidan har dock de två mittersta bänkarna tagits bort. De bakre bänkarna är inte moderniserade utan har behållit sina raka ryggar. Orgeln är tillverkad 1847 av orgelbyggaren Sven Nordström i Norra Solberga. Fasaden är målad i grått och blått med sparsamma förgyllningar.   Korets golv är beläget två trappsteg högre än långhusets golv. Golvet består av breda brädor, som sannolikt kan härröra från byggnadstiden eller eventuellt från ombyggnaden 1888. Koret är utvidgat 1937-38 med nytt golv, vilket troligen 1962 har behandlats med en brun lasyr. Väggar, tak och fönster har samma utformning och ytskikt som i långhuset. På östra väggen finns två stickbågiga dörröppningar till den bakomliggande sakristian. Dörrbladen är klädda med en ramkonstruktion med profilerade speglar med samma utformning som på läktarbarriären samt målade i grått. På södra sidan står en öppen bänk och på den norra sidan en specialtillverkad glasmonter för textilier. Altaret är av trä med gråmålade sidor och svartmålad skiva.
Altartavlan framställer Hällebergens rämnande vid Kristi död och är målad av Pehr Hörberg 1796. Den omges av en marmoreringsmålad enkel altaruppsats som kröns av ett mindre kors flankerat av platta figurer föreställande Maria och Johannes. Altarringen ansluter mot altaruppsatsen i öster med raka sidor och något utbuktande framsida. Den är målad i grått med förgyllningar och har samma profilerade speglar som dörrarna till sakristian samt läktarbarriären. Predikstolen är placerad på norra sidan med uppgång från öster. Den är tillverkad 1847 med enkel utformning, gråmålad med förgyllda skurna ornament. Ljudtaket tillkom först i samband med renoveringen 1937-1939.
Dopfunten är tillverkad av marmor vid Nya Marmorbruks AB 1960 efter ritningar av arkitekt Kurt von Schmalensee. På foten finns texten; TÅBY FÖRSAMLING GÅVA FRÅN TÅBY SOCKENALLMÄNNING 1960. Kyrkan har två nummertavlor med rektangulära rikt skulpterade förgyllda ramar med texten; Förärad af Enkefru M.E.Zetterberg på Brestad till Tåby nybygda kyrka År 1789 respektive Gifven af Herr Gabriel Zetterberg på Brestad till Tåby Nybyggda kyrka. År 1789.
Sakristian är belägen öster om koret med ingångar från korets östra vägg. Dörrbladens insidor består av en gråmålad plankstomme med äldre smidesbeslag och lås. Golvet består av breda obehandlade brädor, vilka sannolikt kan vara originalgolvet eller i samband med ombyggnaden 1888. Väggarna är vitputsade och det plana taket är trärent.
Vapenhuset, som är beläget i tornets bottenvåning har ett gjutet golv, troligen sedan 1888. Väggarna är vitputsade och det plana brädtaket är vitmålat. Mot öster finns en stickbågig öppning med gråmålade pardörrar, vilka sannolikt tillhör originalinredningen. Mot kyrkorummet är dörrbladen klädda med en spegelindelning och mot vapenhuset med en plankstomme. Även ytterdörrarnas insida i väster består av en gråmålad plankstomme. Båda portarna har äldre smidesdetaljer och lås. På södra sidan finns en vitmålad brädvägg som skärmar av trappan mot tornet och orgelläktaren. Dörrar leder till tornet och till ett förrådsutrymme under trappan med el-central. Även dessa dörrar har äldre smidesdetaljer.
Tornet nås via en trappa i vapenhuset. Trappan utgörs sannolikt av originaltrappan med steg av obehandlad furu. Första våningen har ett golv av breda obehandlade brädor, ett vitmålat plant brädtak och vitputsade väggar. I söder, väster och norr finns lunettefönster av gjutjärn utan innanfönster. I öster finns en stickbågig dörröppning till orgelläktaren med en gråmålad pardörr med spegelindelning och äldre smidesdetaljer. Nästa våning har ett golv av mycket breda och grova brädor, vitputsade väggar och träbjälklagstak. I söder och norr finns lunettefönster. Våningen däröver har i stort sett samma utformning. I väster finns ett runt fönster med en spröjsad båge, vilken har nygjorts som en kopia efter originalfönstret som finns bevarat i tornet. Mot öster finns en rundbågig öppning som delvis är igenmurad och försedd med en mindre plåtlucka, som leder till långhusvinden. Kyrkan har två klockor, storklockan från 1660 och lillklockan som göts 1889 hos J A Beckman i Stockholm.
Långhusvinden nås via en plåtlucka från tornets tredje våning. Takstolarna är förstärkta och ovan valvet finns en isolering med sågspån.