Dagliga andakter för vecka 2

MÅNDAG

Sv.ps 24            Med tacksam röst och tacksam själ

1.  Med tacksam röst och tacksam själ / min lovsång sjunger jag: / o Gud, du alltid gjort mig väl / och gör det än idag.

2.  Min Gud, ett vet jag som består, / när år och dagar fly. Det är din nåd, för varje år / och varje morgon ny.

3.  Vem bygger jordens vida rund / och timrar fästets höjd? / Vem sänder sol i morgonstund / och högtidsdagens fröjd?

4.  Vem skickar vår och skördetid? / Vem håller i sin hand / den ädla, dyra, gyllne frid / för hem och fosterland?

5.  Vem skänker under livets vår / av livets rikedom? / Vem sänder mig de goda år / då lyckan går i blom?

6.  Min Gud och Fader, det är du. / Du vakat för mitt väl, / från livets början och till nu / dig vårdat om min själ.

7.  Du syndabördan, tung och svår, / har sänkt i nådens hav / och hjärtesårens bittra tår / från ögat torkat av.

8.  Du breder kring min väg ditt ljus / från evighetens värld / och öppnar mig ditt fadershus / vid målet av min färd.

9.  Så sjunger själen glädjesång, / dig, Herre Gud till pris, / till dess jag sjunga får en gång / ditt lov i paradis.

Ef 5:20 

”Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn.” 

Förmågan att känna tacksamhet i livet kan variera från människa till människa och från tid till tid. Men ju mer en människa stannar till och tänker över sitt liv, desto fler anledningar skulle hon få att tacka Gud. Först kanske man inbillar sig att man inte har så mycket att tacka för – särskilt i tider när nöd och sorg drabbar. Men Guds godhet och gåvor försvinner inte ens i tider av svårigheter och nöd. Hans nåd är varje morgon ny – och den består under livets dagar och till evig tid. En kristen människa har den största anledning att tacka Gud. Av alla Guds goda gåvor är Jesus den största och den mest dyrbara. Den som förtröstar på honom äger ett evigt hopp genom tron på honom. Genom dopet och tron föder han en människa till ett levande hopp och till ett arv som varken kan förstöras, fläckas eller vissna. Äger man detta hopp i livet, kan man tacka Gud också när svårigheter drabbar. Då kan man tacka Gud, i Jesu namn under livets alla omständigheter. Han går med sina barn från livets början till dess slut och för dem till sist in i evig glädje.

HERRENS BÖN

VÄLSIGNELSEN 

TISDAG

Sv.ps. 555          På Gud och ej på eget råd

1.  På Gud och ej på eget råd / vill jag min lycka bygga, / till Faderns vishet, makt och nåd / med barnsligt hopp mig trygga. / Han allt förmår, han allt förstår, / och allting som han giver / hans barn till nytta bliver.

2.  Jag vet att både natt och dag / på denna jord behövas, / att vilja, tro och sinnelag / i livet måste prövas. / Så har jag lärt: / blott det är värt / att lita till i livet / som av Guds nåd är givet. 

3.  All världens makt är bräcklighet / och ingenting att äga. / Och all min självtillräcklighet / för Gud skall intet väga. / Ett vet jag visst: / att Jesus Krist / i trofasthet är nära. / Hans kärlek skall mig bära. 

Predikaren 3:1-2

”Allt har sin tid, allt som sker under himlen har sin stund. Födas har sin tid och dö har sin tid, plantera har sin tid och rycka upp det som har planterats har sin tid.

Dessa ord av kung Salomo bär på stor vishet och insikt. De förkunnar att ingen människa kan ha någon full översikt över sitt liv. Det händer mycket under livsdagarna som inte går att förstå, men åter annat är så vist väglett av Gud att man måste förundras. Klart är dock att hans tankar är högre och visare än någon människa kan förstå eller tänka ut. Detta skulle vara en tröst när mänskligt tvivel sätter an och tillvaron känns oförståelig. En gudstroende människa får påminna sig om att Gud har gjort allting skönt för sin tid - och leva av Guds ord och löften. Aposteln skriver ju att för dem som älskar Gud ska allting sammanfalla till det bästa, för alla dem som är kallade efter hans beslut. (Rom 8:28) Det får en kristen vila i under sina skiftande livsdagar på jorden. 

HERRENS BÖN

VÄLSIGNELSEN 

ONSDAG

Sv.ps. 293             Sanningens Ande

1.  Sanningens Ande, himmelskt ljus du tänder, / klarhet du sprider, tröst och hopp du sänder. / Kom att oss leda. Vi till dig oss vänder: / Helga vår kunskap. 

2.  Led oss att söka, i vad vi får lära / evige Faderns visdom, makt och ära. / Låt Kristi kärlek fostra oss att bära / frukt för Guds rike.

3.  Du som är vägen, sanningen och livet, / eviga ljus, till salighet oss givet, / Kristus, låt ordet, i vårt hjärta skrivet, / helt oss förnya.

4.  Herre, du ensam är det sanna ljuset / som kan oss leda, hem till Fadershuset. / Lys oss, att under vandringen i gruset, / dig vi må följa.

Joh 17:17

”Helga dem i sanningen, ditt ord är sanning.”

Jesus ber för sina lärjungar inför Fadern. I sin översteprästerliga förbön ber han att de skall bli bevarade i tron, mitt i allt det som världen ansätter dem med. Så ber Jesus också för dagens lärjungar till honom. Hans omsorg gäller ju lärjungar i alla tider. De behöver alla bli bevarade, beskyddade och vägledda i sanningen från Guds ord. Men bara den som har lärt känna Gud och kommit till tro på Jesus kan bli bevarad under sitt liv och en gång nå Guds rike. Detta hade Jesus själv uttryckt i början av sin bön: ”Detta är evigt liv att de känner dig, den ende sanne Guden, och den som du har sänt, Jesus Kristus.” (Joh 17:3) Därför skulle varje kristen också bedja om att få bli alltmer helgad i sanningen och så bli vägledd och formad av Guds ord. Detta helgande vill den helige Ande dagligen utföra – han som också är sanningens Ande. 

HERRENS BÖN

VÄLSIGNELSEN 

TORSDAG

Sv.ps. 180          Var dag är en sällsam gåva

1.  Var dag är en sällsam gåva, / en skimrande möjlighet. / Var dag är en nåd dig given / från himlen, besinna det!

2.  Var morgon är nåd och ansvar, / med löften och nya krav. / Var afton står klara stjärnor / och frågar dig vad du gav. 

3.  Var afton står fjärran stjärnor, / i glans över dag som flytt. / Var morgon dig Herren kallar / och väcker din vilja på nytt. 

Klag 3:22-23

”HERRENS nåd är det att det inte är ute med oss, ty det är inte slut med hans barmhärtighet. Den är var morgon ny, ja, stor är din trofasthet”. 

Dessa ord uttrycker verkligen djupet av Guds barmhärtighet, eftersom denna är så oförtjänad av människan. Klagovisorna är nedskrivna efter att Jerusalem och hela templet hade blivit lagt i ruiner av fiendemakten. Guds folk hade under lång tid vänt sig bort ifrån honom och avfallit i svåra synder. Konsekvensen blev därför olycka. Men Herren ville trots detta inte överge sitt folk, utan han ville återigen förbarma sig över det – och så vill han även göra med varje syndare idag som låter sig omvändas och ber om förlåtelse. Därför finns anledning att påminna sig om att hans nåd är ny för varje dag. Varje morgon kallar han till tro och efterföljelse på nytt. Så stor är hans barmhärtighet. Så rik är hans nåd. Låt oss då ta vara på nådens tid och återvända till honom i en daglig omvändelse. 

HERRENS BÖN

VÄLSIGNELSEN 

FREDAG

Sv.ps. 616          Med alla Herrens fromma

1.  Med alla Herrens fromma / jag till den staden går / där livets träd i blomma / vid ljusets källa står, / där skaran ingen räknat / lovsjunger kring Guds tron, / och alla sår är läkta, / och hjärtat har fått ro.

2.  Och herdens röst jag känner, / som ropar mig vid namn, där väntar mina vänner, / där öppnar Gud sin famn. I hoppet gläds jag redan: / snart finns ej döden mer, / en liten tid och sedan / varann vi återser.

3.  O klarhet, som fördriver / all tidens dunkelhet, / o härlighet, som bliver / min lott i evighet! / Där skall vår lovsång stiga /som bruset från ett hav / och alla se och prisa / den nåd som Gud oss gav.

Upp 21:6

”Jag är A och O, begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag ge att dricka fritt och för intet ur källan med livets vatten.”

Det är Herren Jesus själv som uppenbarar sig som den evige och Allsmäktige, A och O – den som är och som var och som kommer. Honom har Fadern givit all makt och vid tidens slut skall han komma tillbaka för att döma fullkomligt och slutgiltigt, levande och döda. En kristen som har fått allt rätt ställt med Gud kan se fram emot den dagen med stor glädje och förväntan. Då ska det paradis som en gång blev stängt genom överträdelsen, återigen öppnas upp och nyskapas i än större härlighet. Livets träd står då återigen i blom och Jesus själv ska inte bara visa källorna med levande vatten. Han är själv den källan, liksom han själv är Guds Lamm, ljuset, som lyser i solen och månens ställe. Äger man livet som finns i honom, har man vunnit en evig segerkrans.

HERRENS BÖN

VÄLSIGNELSEN 

LÖRDAG

Sv.ps. 277          Så tag nu mina händer

1.  Så tag nu mina händer / och led du mig, / att saligt hem jag länder, / o Gud till dig. / Ditt barn i nåd ledsaga, / min väg är svår; / jag vill ett steg ej taga, / där du ej går.

2.  Ja, låt mitt arma hjärta / en gång få ro, / åt dig i fröjd och smärta / sig helt förtro; / och låt ditt barn sig luta / intill ditt bröst / och sina ögon sluta / och finna tröst.

3.  Får jag ej strax förnimma / ditt starka stöd, / jag ser dock målet glimma / ur natt och nöd. / Så tag då mina händer, / och led du mig, / att saligt hem jag länder, / o Gud, till dig.

2 Kor 4:16-17

”Därför tappar vi inte modet. Även om vår yttre människa bryts ner, förnyas vår inre människa dag för dag. Ty vår nöd, som varar ett ögonblick och väger lätt, bereder åt oss på ett oändligt rikt sätt en härlighet, som väger tungt och varar i evighet.”

Varje människa måste till sist stå inför jordelivets slut, oavsett om det beror på kroppslig ålderdom eller på sjukdom som har drabbat i yngre år. Då är det inte märkligt om känslor av modlöshet och sorg tar över. Men aposteln Paulus lyfter i detta läge fram en kristen människas hopp, om en glädje som bryter igenom all mänsklig förgänglighet. Genom tron på Jesus är den kristne redan på jorden förenad med honom – och där tron finns förnyar den helige Ande hjärtat och sinnet. Guds rikes nya liv börjar alltså på insidan, innan det når kroppen. Den ska bli nyskapad och förhärligad först i den himmelska världen. Där fullbordar Gud den saliga människans förvandling – till kropp, ande och själ. 

HERRENS BÖN

VÄLSIGNELSEN 

SÖNDAG

Sv.ps. 233:1-3   Fader, du vars hjärta gömmer

1.  Fader, du vars hjärta gömmer / helighet, som allting dömer, / kärlek, som förlåter allt, / du vill döda för att föda / oss på nytt till ny gestalt.

2.  Dig vi bedja: låt oss känna, / att den eld där vi oss bränna, / just din kärleks låga är, / att ock vreda / vindar leda / hem till dig den du har kär.

3.  Rikt med våra tårars flöde / vill du vattna marker öde / och ge liv och växt på nytt. / Rosor fromma / skola blomma, / öknen bli till äng förbytt. 

Hosea 6:1

”Kom, låt oss vända om till HERREN. Ty han har rivit oss, han skall också hela oss. Han har slagit oss, han skall också förbinda oss.”

När Guds helighet möter en människas syndfullhet blir kontrasten tydlig och uppenbar. Därför heter det också hos profeten Jeremia: ”Är inte mitt ord som en eld, säger HERREN, och likt en slägga som krossar klippan?” (Jer 23:13) Men Herren är inte bara en domare över allt som är ont och orättfärdigt. Han är också den store Läkaren som vill hela och bota det som är sjukt och präglat av syndens skada. Därför kan det många gånger göra ont när Gud kommer nära med sitt skarpa ord. Men det som kan kännas som ett vasst operationsinstrument är framför allt ett läkande verktyg. Det skadade måste ju först upptäckas innan det kan botas och förbindas. Så kan Gud vara både den som river och som helar. Han kallar till omvändelse för att vi i allt skall vända oss till honom och få del av hans nåd och liv.

HERRENS BÖN

VÄLSIGNELSEN