Sorg

Kyrkoherde Lise-Lott Jönsson skriver (klicka för att läsa):

Sorg är alla de känslor, tankar, kroppsliga reaktioner och förändrande beteenden som du kan få vid en förlust. Sorg kan vara olika för olika personer, men kan också variera mycket hos en person. Det kan vara smärtsamt, jobbigt och tröttande med sorg.
De flesta människor upplever sorg åtminstone någon gång i livet.
Sorg kan uppstå vid olika slags förluster, t ex vid ett dödsfall.
Ibland kan det vara skönt att berätta för andra om hur man mår i sorgen, även om det också kan upplevas som att ingen riktigt förstår mig och mina känslor.
Även om sorgen inte är en sjukdom, så kan det ta tid att lära sig att leva med sorg.
En del behöver prata mycket och få stöd långt efter förlusten.
För många är det första året svårast. Sedan alla högtider och årsdagar hunnit passera en gång, kan det bli lättare att klara dem nästa gång. För andra är det vardagen som är svårast. Det kan vara tungt med alla dagliga rutiner som man förut delade med den som gått bort. Sorgen finns kvar hela livet. Men den förändras med tiden. Jag brukar säga att sorgen går från ett varigt öppet sår till att med tiden bli ett ärr. Vi är många som lever med ärr, själva livet är sådant. Tiden kring Alla helgons dag är en tid då vi tänker särskilt på alla dem som lämnat oss. De där människorna som gett oss fina minnen och som format oss till dem vi är idag. Vi saknar dem och minns dem med tacksamhet och kärlek.
Låt oss bära våra ärr med stolthet. Vi sörjer därför att vi fått förmågan att älska.