I min Faders hus finns många rum 

I min Faders hus finns många rum, säger Jesus. Jag bereder ett rum för dig, säger han till sina lärjungar. Ett löfte! Guds löfte!

När jag var liten ställde jag mig under trädets grenar, och där solen nådde fram på mig, just där uppe visste jag att där bor Gud. Jag vet inte hur, jag bara visste.

Jag tror att Guds hus är ett sånt där gammalt litet hus, nånstans vid en grön äng. Men tänk vilken glädje det blir när vi upptäcker att alla rum är och får vara olika! Rummen bär spår av olika tider och epoker och är präglade av olika traditioner. Att Gud är vår Fader behöver inte betyda att vi alla längtar till en och samma sak; att det som är min längtan nödvändigtvis också är din längtan. Hur ser det rum ut där jag vågar slappna av och klä av mig mina masker, det rum där jag vågar vara nära Gud, med Gud?

Husets grund är Gud, Fadern, djupt där under, stadig och stabil. Och taket, Kristi barmhärtighet, sträcker sig så högt där ovan att det kan ge skydd åt alla. Anden är Livet som doftar himmel inuti. 

Vi kan bjuda in varandra i våra olika rum och se hur vi har det och lära känna varandra, utan att riskera att behöva bli kritiserade för varandras stil och smak. Och kanske kan jag våga vara så modig och öppen att jag låter mig inspireras och lånar ett och annat inredningstips av grannen. Kanske till och med från rummet där uppe på andra våningen, längst bort i korridoren, ni vet. Där det doftar lite märkligt när man går förbi. Vi ska inte ens prata om rummet på första våningen som det spelas så konstig musik ifrån. Rummet som en del undrar om det verkligen kan höra till Guds hus. 

Skorstenen ryker och vi vet, där är gott att vara. Jesus Kristus håller i det godaste varma nybakta bröd. Han ler när han ser dig komma in. Han väntar, full av kärlek, på att få dela brödet med oss. Känslan inombords är som en regnbåge eller honung som rinner i ditt inre, och du vet att du är hemma.

Jag tror att huset har en stor matsal också, en stor matsal som rymmer alla. Och ett rymligt, ångande och doftande kök. Och vi – ditledda av dofterna och småpratandet och skratten som bara uppstår när människor trivs och slappnar av i varandras sällskap – är ett i varandra, ett i Kristus. Just då tror jag kommer vi erfara vad verklig kärlek är. Den som Gud själv Är.

Vi kan redan nu förnimma eller ana ibland, men på riktigt erfara... det får vi göra först när vi står ansikte mot ansikte med Gud.

Kom till oss i Tynnereds kyrka i höst. Inspireras, lyssna, fråga, fundera och samtala kring detta.

Suzana Enmark

”Du såg mig innan jag föddes, 
i din bok var de redan skrivna, 
de dagar som hade formats 
innan någon av dem hade grytt.”
Psaltaren 139:16