Värnlösa barns dag

Vi romantiserar ofta barn och barndomen i vårt samhälle, men om vi vågar se bakom den bilden inser vi att barndomen kan vara både hård och svår och en tid av utsatthet. I juletid firar vi Guds sons födelse, men vi skall också minnas Jesu ord om att den som tar emot de minsta, tar emot mig.

Barn och stjärnor föds i mörkret, utan skydd av våld och vapen, lyder en psalm av
Ylva Eggehorn. Den rör vid någonting viktigt i heligheten, nämligen dess bräcklighet. Mirakel sker dolt mitt ibland oss, små hemligheter för de som vet var de skall leta. Ett barns födelse, det sker varenda dag, men ändå är det ett mirakel. I juletid firar vi Guds sons födelse, men vi skall också minnas Jesu ord om att den som tar emot de minsta, tar emot mig.

Vi romantiserar ofta barn och barndomen i vårt samhälle. Men om vi vågar se bakom den bilden inser vi att barndomen kan vara både hård och svår, och barn kan vara obarmhärtiga mot varandra. För många barn än idag innebär dessutom barndomen inte alls oskyldiga lekar och trygghet, inte någonsin. Barndomen är i många delar av världen en tid av utsatthet. Ibland kanske hårdare jobb än vuxna har, för att man inte kan eller vågar protestera. Dagens text i Matteus är blodig; den om en härskare som känner sig så hotad av ett litet barn att han låter döda en hel hop barn, för säkerhets skull. Än idag offras barns liv i vuxnas strider, det gör ont att tänka på, och därför kanske vi inte orkar förstå. Vår julinsamling i år
handlar om flickors rätt att få vara barn. Rop, som de i Rama, utstöts dagligen av
förkrossade mödrar som inte förmår rädda sitt barn, från förtryck, från utnyttjande, från ond bråd död…

Det finns ett talesätt som lyder ”it takes a village to raise a child”. Barn behöver vara omgivna av vuxna som bryr sig, för att växa och mogna. Det är värt att tänka på en viktig ljuspunkt i den mörka texten om barnamorden i Betlehem. Josef, styvpappan. Han som räddar Jesus liv, alltså ett barn som biologiskt inte är hans eget, men som han har bestämt sig att ta ansvar för. Han lyssnar till Guds röst och handlar för att rädda sin styvson. Det räcker med att en vuxen finns där, ser och ingriper. Gud gör sig maktlös för att komma närmare oss, för att lära oss något om sann mänsklighet. Gud blir barn för att dela vår verklighet. Vi är Guds barn, och oändligt värdefulla i Guds ögon. Varje gång vi försvarar vår nästas rätt och liv försvarar vi ett annat Guds barn. Allt det vi gör mot våra minsta gör vi mot Gud själv... Ljuset bär oss, Gud är nära, i ett litet barn som ser oss...

Predikan av Lisa Mobrand, präst i Västermalms församling