Under vissa perioder i livet kan vi alla känna ett behov av att få prata med någon om livet, relationer och inre hälsa. Karin Löfgren är en av diakonerna i Västermalms församling som varje vecka möter människor som drabbats av kris, sorg eller relationsproblem och som sökt sig till kyrkan för enskilda samtal.
– En del som hör av sig har ett stort behov av att få prata. Kanske saknar de ett sammanhang eller någon att prata med. Andra har nära kontakter, men känner ändå att det finns saker de inte kan prata med dem om. I vårt samhälle finns en brist på kontinuitet. Där har kyrkan en roll att fylla.
Tror på något
Samtalen brukar hålla på i 45 minuter till en timme. En del vill träffa en präst
eller diakon för tre-fyra samtal och andra behöver träffas för samtal under en längre period.
Jag är inte religiös men …och ibland berättar de sedan att de tror på ”något” eller att de tror på Gud, men inte på ”det” eller ”det”...«
Karin Löfgren, diakon i Västermalms församling
Hur skiljer sig själavård mot psykoterapi och KBT?
– Det handlar främst om två saker, dels att vi inom själavården inte har en
behandlingsagenda eller en viss form som det ofta gör i andra sammanhang.
Inom själavård handlardet mer om att en relation byggs i rummet som rör sig kring frågan som Jesus ställde, ”Vad behöver du?”. Vi skriver heller inga journaler, utan våra möten sker här och nu.
– En annan skillnad är att vi tänker att det finns en tredje part med i samtalet,
och det är Gud. Det kanske inte är något vi pratar om men för mig är det en
självklarhet att vi inte är ensamma i rummet.
Måste man vara troende för att komma till er?
– Nej, det behöver man inte. Jag frågar inte om tro, men ganska ofta säger
folk redan i början ”Jag är inte religiös men…” och ibland berättar de sedan att de tror på ”något” eller att de tror på Gud, men inte på ”det” eller ”det”.
Livet kommer tillbaka
Ibland händer det att Karin ber med dem som kommer, om de vill det eller om det känns rätt. Andra gånger går de över till kyrkorummet efteråt och tänder ett ljus ihop. Själavård, liksom familjerådgivning och samtalsstöd är kostnadsfri och både präster och diakoner har tystnadsplikt, även om den ser lite olika ut beroende på vem du möter. Präster har absolut tystnadsplikt. En diakon har också tystnadsplikt
men där är det konfidenten som ”äger” den och som ger rätt att bryta den.
Passar enskild själavård alla?
– Nej, en del trivs inte med att sitta ensam med någon i ett rum med allt ljus riktat
mot sig, men då finns det andra ingångar till själavård, som gudstjänster, samtalsgrupper, retreater och annat livsbejakande och hälsopreventivt där man kan få sätta ord på det man går igenom.
Många våndas inför den mörka tid vi går in i nu, vad vill du säga till dem?
– Vi har sådana krav på oss att hela tiden maxa energi, relationer och kreativitet.
Allt ska hela tiden bli bättre. Men kanske kan vi inspireras av naturens viloperiod under höst och vinter. Inte ens något så fantastiskt som naturen går in i vila. Det kan till och med se dött ut, men livet kommer tillbaka.
– Om vi också orkar stå kvar när vi känner själslig torka och inget händer, så
kan det komma något ur det. Mörkret är en del av världens livsrytm. Att vila
för att sedan växa. Men det är inte ett ensamt mörker, utan ett delat mörker.
Gud är där.
Text och foto: Therese Hedlund