Gräset på kyrkogården är fortfarande fuktigt av dagg och det ligger endast
några få gulnade löv på marken. Det är varmt, fast att det är i slutet av september.
Susanna står på gräset med ett äpple i handen och kisar mot solen och berättar att gräset behöver klippas. Vanligtvis när man klipper en gräsmatta klipper man efter ett särskilt mönster, men på kyrkogården intill Kungsholms kyrka finns det träd, gravstenar och människor att ta hänsyn till när man klipper. Dessutom är det backigt och då gäller det att köra försiktigt för att inte välta med gräsklipparen.
– Ingen klippning blir den andra lik på kyrkogården. Ibland kommer det en förskoleklass för att leta kastanjer eller så sätter sig någon plötsligt på en bänk intill gräsmattan och då får jag köra en annan väg för att inte störa eller råka skicka
iväg ett stenskott med klipparen som kan orsaka en skada, säger Susanna Franzén, kyrkogårdsvaktmästare i församlingen.
Träden och buskarna behöver beskäras för att skapa trygghet på kyrkogården. Grenar får inte hänga ner över gångarna och växligheten får inte skymma trafikskyltarna på Hantverkargatan eller belysningen på kyrkogården. När Susanna beskär träden på kyrkogården gör hon det varsamt. Omsorgsfullt sållar hon ut
grenar och reducerar höga buskar.
– Jag för ett samtal med trädet som jag har respekt för och vill göra så lite åverkan som möjligt på det. Jag vill inte att trädet ska se beskuret ut på ett negativt sätt, man får ju inte demolera dem. Jag måste lägga snitten rätt så att trädet ska få en chans att läka efter att jag har kapat grenen. Ibland händer det att jag ber trädet om ursäkt för vad jag måste göra, berättar Susanna.
På kyrkogården finns det cirka 80 träd. Det finns flest av lind, kastanj, alm och lönn och för varje träd finns en trädvårdsplan.
– Jag tycker mycket om träd. Det finns två träd på kyrkogården som det bara finns ett av, det ena är det vackra Gullregnet i hörnet vid tunnelbanenedgången
och det andra är valnötsträdet som står i mitten och som har sin utgångspunkt i en
av våra kulturgravar, berättar Susanna.
Susanna måste ständigt ha uppsikt över träden för att se hur de mår som helhet. Arborister anlitas för att avgöra vad som behöver göras och om det behöver tas prover på dem.
– Vi vill behålla träden så långt det går, eftersom det finns biotoper i träden, men dessvärre har vi tre almar med almsjuka som måste fällas. Det ser generellt illa ut för almar nu, inte bara här, utan det har varit enormt påtagligt i år. Många har fått fällas och flera är märkta och ska strax fällas. Fällningsarbetet utförs av arborister
med säkerhetslinor. En sjuk alm är en fara, trädet kan plötsligt knäckas och en bruten gren som faller kan bli dödlig.
Jag för ett samtal med trädet som jag har respekt för och vill göra så lite åverkan som möjligt på det.
Susanna visar en plats intill en bänk och förklarar att här tidigare stod en sjuk alm som när som helst kunde falla. Efter att arboristen tagit bort almen har hon arbetat med att få bort den sjuka jordmånen som trädet stått i genom att ersätta
platsen med en kullerstensplantering. En kullerstensplantering består av stora
kullerstenar, som man har släppt ner i jorden och låtit dem rulla och lägga sig på en naturlig plats. Sedan har man hällt på mindre stenar, sandjord och planterat cikoria, ärtväxter, klöverväxter, olika sädesslag och timjan för att skapa en god jordmån för att kunna plantera ett nytt träd. Sådan här preparering av marken är ovanlig
och tar tid och det finns inga genvägar om man ska försöka ge almar en chans.
– Marken är nu tillräckligt frisk för att rötterna ska kunna skapa ett friskt rotsystem och där står nu en liten, vad man tror är en resistent alm
(det finns inga garantier och tiden får utvisa), säger Susanna.
Kyrkogården har stora ytor och är frodig och Susanna upplever att det finns en känsla av att inte hinna med allt, det växer så snabbt. Hon säger att det finns mycket mer att göra på den här kyrkogården än man kan föreställa sig. Hon och hennes kollega Richard Sexton blir alltid bara temporärt färdiga upplever hon, men
erkänner samtidigt att det är ett långsiktigt arbete som de håller på med och bitvis blir det bättre år efter år.
– Det är lätt att idealisera arbetet, men det är fantastiska stunder både med själva arbetet och mötet med människor som väcker min lust att lyfta kyrkogården. Människorna jag möter gör att jag älskar mitt jobb mer och de väcker ytterligare
tankar om vad det är som gör kyrkogården bra.
På den gräsbeklädda kullen framför barnlokalen Ulrika förbereds platsen för att så småningom bli en äng med ängsblomster.
– Ängen är viktig för att den biologiska mångfalden ska bevaras. Ängen är näringsfattig, vilket kan låta trist, men det är just bristen på näring som ger den rikliga mångfalden, eftersom det skapar en miljö där ingen art kan växa ohämmat
och tränga ut alla andra. På en äng kan du hitta upp till 50 arter per kvadratmeter, lika många som i regnskogen. Den stora rikedomen på arter gör att ekosystemet blir robust och lättare kan stå emot klimatförändringar, berättar Susanna.
Text & foto: Charlotte Hörndahl
