Jerker Schmidt är född och uppvuxen i örlogsstaden Karlskrona, där kustartilleriet och Sveriges marinbas är placerad.
– Det militära var ständigt närvarande under min uppväxt, morfar var reservofficer och många av mina vänner arbetar inom försvaret, så det var ett naturligt steg att ta.
Det var emellertid först när han arbetade som praktikant på Stiftsgården Åkersberg i Höör, som intresset för teologi väcktes, egentligen hade Jerker siktet inställt på att läsa juridik.
-Under mitt år som volontär på stiftet fick jag ta ett stort ansvar för andaktslivet och tyckte att det var roligt och trivdes med det. Det kyrkliga har alltid funnits
naturligt under min uppväxt där både min mormor och farmor har varit viktiga förebilder för mitt kyrkliga engagemang.
Jerker prästvigdes i Lund 2003 av den dåvarande biskopen Christina Odenberg och har sedan dess arbetat i flera församlingar i Skåne och i Domkyrkan i Göteborg. Under sin tid inom Försvarsmakten hade han flera utlandsuppdrag, bland annat tillsammans med den svenska snabbinsatsstyrkan Nordic Battle
Group på ett särskilt uppdrag till Kosovo. Några år senare fick han ett uppdrag i Afghanistan och senast Mali.
Varför ville du åka just dit?
– Jag kände att jag kunde göra en insats där. Kyrkan och prästen har en viktig roll och funktion i ett sammanhang där man lever oerhört utsatt. De andliga och
existentiella frågorna är ständigt närvarande och man får vara väldigt mycket präst. Man lever nära varandra och det finns något fint i det också.
Som bataljonspastor ansvarar man bland annat för den militära själavården, vilket innebär att man håller i gudstjänster, har enskilda själavårdande samtal med soldaterna och undervisar i religionsdialog. Bataljonspastorn är också rådgivare till chefer i etiska och moraliska frågor.
– Som präst är du i samma situation som alla andra, du är också hemifrån, du kan
också bli skadad eller dödad av exempelvis en vägmina. Det är speciella omständigheter och det är på allvar.
Hur kommer det sig att du sökte dig till Västermalms församling?
– Längtan tillbaka till kyrkan och församlingslivet. Västermalms församling är en stadsförsamling med stor bredd och många verksamheter. Det finns en omfattande diakonal verksamhet där vi erbjuder själavård för de församlingsbor som önskar. Församlingens präster och diakoner finns även på många av Kungsholmens institutioner så som Stockholms sjukhem, S:t Görans sjukhus,
Kronobergshäktet och äldreboenden. Församlingen har en stor ungdomsverksamhet med fullsatta konfirmandläger, ett rikt kulturliv med konserter och många barn- och vuxenkörer. Vi har också retreater för återhämtning och andlig fördjupning. Det finns en positiv ambition bland de många anställda och volontärer som möjliggör allt detta. Och vi har tre vackra kyrkor och ett kapell som har förvaltats väl.
Erfarenheterna från tiden inom Försvarsmakten, där han utövat ledarskap i komplicerade situationer, är något som han tar med sig i sin roll som kyrkoherde.
– Det är av stor vikt att ha en plan för arbetet och en struktur, men samtidigt anpassa ledarskapet efter förändringar och situationer, och skapa möjligheter.
Det är viktigt att ta livet på allvar, utan att vara allvarlig. Att se det som är roligt och lekfullt och kunna skratta åt saker. Det finns en mänsklighet i det svåra
också.
Har du någon ledarskapsfilosofi?
– Som chef och ledare tar det lång tid att bygga upp ett förtroende, men med närvaro och goda relationer byggs det på sikt. Det är viktigt att göra en omvärldsanalys och lyssna. Att ta vara på initiativkraft, vara flexibel och inte detaljstyra utan peka ut en riktning och låta människor ta ansvar för sitt
område.
Vilka förväntningar har du på ditt nya jobb som kyrkoherde?
– Kyrkan har både ett uppdrag och ett ansvar gentemot alla människor och hela
samhället, det är för deras skull som vi finns till. Jag tillträdde 1 september och nu ägnar jag mig åt att sätta mig in i arbetet och lära känna anställda, förtroendevalda och de som bor och arbetar i församlingen. Det finns resurser och möjligheter att utveckla denna församling.
Hur märker församlingsborna att du har kommit till församlingen?
– Man kanske ser mig cykla omkring mellan våra tre kyrkor. Jag hoppas att jag kan vara en kyrkoherde som är tillgänglig. Jag har gärna kontakt och samarbete med organisationer, företag och stadsdelen. Har man något sammanhang där man tycker att det vore roligt om kyrkoherden var med, får man gärna bjuda in mig.
Vad gör du när du är ledig?
– Tränar, umgås med vänner eller sitter på ett kafé och läser en tidning och iakttar livet runt omkring. Min anfader Gottlieb Schmidt kom hit på 1700-talet
och finns inskriven i kyrkoböckerna i Tyska kyrkan, så den tänker jag besöka.
Allhelgonahelgen närmar sig, vad betyder högtiden för dig?
– Allhelgona är en fin högtid med både allvar och tacksamhet. Vi besöker kyrkor och kyrkogårdar där vi möts och minns dem som har lämnat oss. Det visar på det vi har gemensamt som människor, vi har samma livsvillkor, vi föds och vi dör och däremellan har vi livet. Livet är en gåva som vi har till låns och som vi kan göra något av på ett ansvarsfullt sätt. Under allhelgonahelgen tänder vi ljus och påminner oss om det kristna hoppet, att ljuset lyser i mörkret och mörkret har
inte övervunnit det (Johannes evangeliet). Det finns en tillvaro med Gud efter detta liv och det är hoppfullt och skönt att veta.
Text: Charlotte Hörndahl
Foto: Lars Skölving