Lyssna

Nyhet / Publicerad 1 april 2019

Ett stillhetens rum

På flera sjukhus i Sverige görs idag de traditionella kristna gudstjänstlokalerna om för att kunna göra plats för besökare från olika religiösa traditioner. De benämns stilla rum, meditationsrum eller andaktsrum. Vi bad en medarbetare i sjukhuskyrkan, Steve Sjöquist, reflektera över vad dessa platser har för betydelse.

Det stilla rummet på S:t Görans sjukhus, som invigdes 2015, är ett enkelhetens rum. Det första som möter med blicken är de tre stora fönsterglasmålningarna med olika symboler och starka varma färger, ett enkelt bord med blommor och ljus och en ljusbärare i mitten. Det finns inga religiösa symboler i rummet, det är ett mångreligiöst rum eller ännu bättre: ett rum för reflektion. Vid en av väggarna finns en rad med skåp och på var och en av dem finns det symboler för de största världsreligionerna. I skåpen finner man symboler och attribut för de olika religionerna. Ibland tänker jag på att jag arbetar i det bästa av världar där det finns plats och respekt för alla uttryck av tro. Eller som KG Hammar uttrycker saken: ”Jag har inte sanningen, jag söker den”. På dörren till det stilla rummet finns en liten metallskylt med inskriptionen ”Rum för eftertanke, sorg, tacksamhet”.

1957 invigdes det stilla rummet i FN-huset av Dag Hammarskjöld. För Dag Hammarskjöld var den andliga dimensionen i människans liv självklar och det var också en självklar del av FN:s uppgift att verka för fred – för frid. 

2004 fick jag ett resestipendium att under en vecka besöka och studera det Stilla Rummet i FN-byggnaden. Där satt jag i timtal och reflekterade, antecknade, och läste och släppte fram tankar och känslor. Jag kunde sammanfatta en del av mina upplevelser i en funnen anteckning; ”Här fick jag vara mig själv i det som är och i det som är större än jag”. 

Något som jag lagt märke till både i rummet i FN huset och i vårt stilla rum på sjukhuset är att samtidighetens människor tycks uppleva en tveksamhet eller kanske en rädsla när de närmar sig rummet – en rädsla för stillheten. Det kan hända att upptäckten av det stilla rummet börjar med att man tittar in en första gång men att man kommer tillbaka vid ett annat tillfälle.

Dag Hammarskjöld skrev så här om varför ett stilla rum behövs: ”Syftet har varit att i detta rum skapa en plats där dörrarna kan stå öppna till tankens och bönens ändlösa nejder. Folk av många bekännelser kommer att mötas här, och därför har inga av de symboler vi är vana vid i våra meditationer kunnat användas. Det tillkommer var och en att fylla tomrummet vad hon finner i sin stillhets kärna.”

Till vårt stilla rum på S:t Göran sjukhus kommer patienter, närstående och personal för att få sitta en stund, tända ett ljus eller för att tala med någon av oss som arbetar här. Rummets enkelhet förs ihop av det yttre och det inre. Tystnaden som råder i yttre rumslig mening och stillheten i inre mening. Från Dag Hammarskjölds dagbok Vägmärken lyder ett råd: Förstå– genom stillhet, handla – ur stillhet, vinna – i stillhet. Många människor söker sig till detta rum som lever på olika sätt i sjukdomens värld och rummet förmedlar i sig själv både tröst och hopp. Det börjar alltid med den egna människans sökande efter frid – det börjar med dig och det börjar med mig.

Steve Sjöquist, sjukhusdiakon
Capio Sankt Görans sjukhus
Västermalms församling

Reportaget är ursprungligen publicerat i Myndigheten för stöd till trossamfund
 -Årsbok 2019.