Äntligen är sommaren här och med den också den påtagliga saknaden av större samlingar.
Vi får inte delta i de sedvanliga avslutningarna i skolor och föreningsliv, och studenterna får sjunga sina sånger utan flak och utspring. Det blir kanske
inte som vi tänkt oss, men de senaste månaderna har lärt oss att uppskatta andra saker än tidigare, och vi har varit tvungna att bredda våra vyer och hitta nya vägar.
Boktipsen blir plötsligt viktiga, och en picknick i det fria med våra pensionerade föräldrar blir festligare än någonsin.
Törstande efter ljus
Med sina prunkande växter och sjungande näktergalar påminner sommaren oss om
allt det goda och livskraftiga. Vår främsta uppgift som människa är att värna livet,
och kanske är vårt törstande efter ljus och värme efter en lång vinter det som driver oss att prisa denna natursköna årstid år efter år. Den är kort och försvinner fort, och just därför måste vi ta tillvara allt vi kan få av den. Kanske är det också därför det finns så många fina och älskade sommarpsalmer i vår svenska
psalmbok.
Bortom tid och rum
Psalmdiktandet är en konstform som funnits länge i den lutheranska traditionen. Tonsättningarna likaså. När dessa konstformer smälter samman kan det skapa något bortom tid och rum- något som gläder, tröstar och helar. Länge kunde många människor dessa sånger utantill. Idag är psalmerna på väg att försvinna
ur gemene mans medvetande, och det är möjligen något vi själva inte förstår att vi saknar. Den gemensamma psalmskatten förenar, och i dessa tider kan det kännas extra viktigt.
"Gud gav oss livet som gåva, skapade växter och djur. Herren vår Gud vill vi lova för sommarens dofter och ljud. Nu är det härligt att leva! Nu är det tid för musik. Nu vill vi sjunga och spela sommarens solmelodi!” Psalm 753, vers 4 Text av F. Gustavsson 1990
Högt och lågt
Vårt behov av att känna samhörighet- inte bara med vår närmaste familj eller vänner, men också över generationer och sekler - är stark, och den får känslan av trygghet och mening att växa. Fick jag välja en bok att ta med mig till en öde ö skulle det tveklöst vara psalmboken. Med psalmboken i din hand är du aldrig ensam. Den tål att läsas många gånger och har både bredd och djup. Här finns högt och lågt och många texter att fundera över eller bara känna igen. Texter som inte bara smyckar utan som också provocerar och fascinerar. Alltid hittar du något
för dig. Detta får bli dagens boktips.
Klassiska sommarpsalmer
Har du ingen psalmbok hemma så är du hjärtligt välkommen att stiga in i våra kyrkor och läsa ur en. De klassiska sommarpsalmerna finns i numren 199–202, samt de nyare i 751–754. Låt dig inspireras av dessa och ha en riktigt fin sommar!
Text: Karin Skogberg Ankarmo