Idag är Selina drygt 50 år, men minnet av den smärtsamma upplevelsen från när hon var sex år är fortfarande mycket klart och tydligt.
- De sa att jag hade urinvägsinfektion och måste opereras.
Ingreppet ledde till komplikationer. Hon blödde fortfarande ymnigt efter tre dagar, och utsattes för ytterligare ett ingrepp. Smärtan var så kraftig att hon svimmade. För att rengöra operationssåret användes salt – och hennes egen urin. Varje dag i en hel vecka upprepades proceduren.
Selin delar utan omskrivningar med sig av sin livshistoria. Om hur stympningen påverkat hennes äktenskap. Om smärtan, den senkomna insikten, och beslutet att inte låta stympa sin enda dotter.
Act Svenska kyrkan stödjer Tanzanias kristna råds påverkansarbete mot könsstympning. Tack vare det arbetet fick Selina den hjälp och information hon behövde, om än i senaste laget. I samband med att hon tog sig till ett av de sjukhus som drivs av den lutherska kyrkan i Tanzania föll bitarna på plats. Det ledde till att Selina nu arbetar för att utbilda andra om konsekvenserna av kvinnlig könsstympning. Och hennes personliga erfarenheter är en utmärkt undervisningsgrund.
- Jag kan inte njuta av sex, säger hon osentimentalt. Det känns som jag blir våldtagen varje gång. Därför vill jag inte längre.
Ändå håller hon och maken fortfarande ihop, ett antal år och åtta barn senare. De kan prata om det, och vad som är den bakomliggande orsaken till att hon inte vill. Inte kan. I Tanzania är det tabu att prata om sex eller en kvinnas könsdelar. Men Selinas berättelse är en berättelse om hopp. Ett vittnesbörd om att det går att förändra en sedvänja som praktiserats i många generationer. Hennes opinionsarbete ger resultat:
- Kvinnorna i byarna slutar stympa sina döttrar när de får kunskap om vad det leder till, när de förstår sambandet mellan ingreppet och sina egna smärtor i samband med sex, menstruation och förlossningar, förklarar hon.
Och i Selinas egen familj har allt förändrats på tre generationer. Hennes mamma Mufuri, över 100 år gammal, blev könsstympad, gifte sig tidigt och födde 13 barn. Hon fick aldrig gå i skolan. Selina själv gick några år i skolan efter att hon könsstympats, men sedan blev familjen hennes enda livsuppgift. Selinas enda dotter är nu 19 år, har inte utsatts för övergreppet och läser på universitetet i Dar es Salaam. Det finns hopp.
Det tar tid att ändra attityder
Gloria Mafole är advokat och arbetar för Tanzanias kristna råd, en av Act Svenska kyrkans samarbetspartner. Hon är fast besluten om att göra allt hon kan för att kvinnor och flickor ska få bättre levnadsvillkor. Men det tar tid att ändra strukturer och attityder och könsstympning är en djupt rotad tradition.
I Tanzania samsas så många som 120 olika stammar, alla med sina egna kulturella löften, sedvänjor och syn på världen. Gloria berättar att de flesta stammarna utför könsstympning och att de gör det av olika anledningar.
- En del gör det för att bekräfta steget in i vuxenvärlden, att flickan blivit kvinna och är redo att gifta sig. Andra gör det när barnen är små, ibland bara dagar gamla, för att de tror att flickorna annars ska drabbas av sjukdom. Det finns också de som tror att familjen kommer att drabbas av en förbannelse om de låter bli.
LIVSLÅNGT LIDANDE
Könsstympning ger livslångt lidande. Förutom smärtan, chocken och kränkningen som själva övergreppet innebär, får könsstympning många andra negativa konsekvenser. Kvinnor som stympats kan ha svårt att föda barn och det kan uppstå allvarliga komplikationer i samband med förlossningar. Även skador på urinvägar, inkontinens och svåra smärtor vid samlag är vanligt. Många av effekterna är oåterkalleliga och kan leda till döden. Men de drabbade lider inte bara av fysiska skador, ärren sätter sig även i själen. Depression och låg självkänsla är vanligt hos de drabbade.
ARBETAR I RISKOMRÅDEN
Tanzanias kristna råd arbetar, tillsammans med Act Svenska kyrkan, i de riskområden där könsstympning är vanligt förekommande. Beroende på vilket geografiskt område det rör sig om, fokuseras arbetet mot olika ålders- och målgrupper. I exempelvis Singidaområdet stympas uppskattningsvis så många som 70 procent av alla flickor.
– I Singida stympas flickorna när de är under fem år. Ibland görs det när barnet är så litet som en dag gammal. Det innebär att det är föräldrarna som bestämmer över barnens kroppar och inte de själva. I Maradistriktet, där könsstympning också är vanligt förekommande, stympas flickorna när de är 10 - 14 år gamla.
ALTERNATIVA INKOMSTKÄLLOR
I många byar finns så kallade traditionella sjuksköterskor som utför könsstympning. Flickornas föräldrar betalar kvinnorna att utföra ingreppet och det blir på så sätt en inkomstkälla. En viktig del i arbetet för att motverka könsstympningar är att fokusera på de som utför övergreppen.
– Vi vänder oss till stymperskor för att försöka ändra på deras tankesätt.
Vi utbildar dem om riskerna och de skadliga effekter som stympning innebär. Och vi erbjuder dem alternativa inkomstkällor. De involveras bland annat i ekonomiska spargrupper och får stöd att starta egna små företag. Då blir de inte beroende av pengarna som de annars tjänar på att stympa.
KYRKAN GÅR FÖRE
Under de tio år som Gloria arbetat med påverkansfrågor i Tanzania har hon sett förändrade attityder hos framför allt religiösa ledare. Allt fler ser könsstympning som ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna. Kyrkan har ett stort inflytande över människors i Tanzania och spelar en viktig roll i deras liv.
- Religiösa ledare är nyckelaktörer när det kommer till att adressera problem runt könsbaserat våld. Både det fysiska, som könsstympning, men också på ett psykologiskt plan – att kvinnor är lika viktiga som männen och ska behandlas med respekt.
Tillsammans med Gloria och Tanzanias kristna råd kämpar Act Svenska kyrkan mot könsstympning och för kvinnors och flickors rätt till sin egen kropp i Tanzania.
Var med i kampen för alla flickors rätt till ett värdigt liv.
Swisha din gåva till julinsamlingen: 900 1223
Text: Ewa Almqvist och Sara Holmberg
