Lyssna

Resedagbok från Polen

Västerås stifts Internationella råd anordnar regelbundet studieresor för att fördjupa kunskaperna om Act Svenska kyrkans arbete. I april 2024 reste sju ombud, samt stiftsadjunkt för Internationella relationer, Nils Åberg, till Polen med syftet att se och lära sig mer om den lutherska kyrkans och LWF insatser för flyktingar från det krigshärjade Ukraina.

Dagbok från ACT ombudens studieresa till Polen.

Onsdag, torsdag 17-18 april. Från Västerås till Warszawa

Västerås stifts Internationella råd anordnar med viss regelbundet studieresor för att fördjupa kunskaperna om Act Svenska kyrkans arbete. Den senaste resan, 2019, gick till Etiopien och Mekane Yesus kyrkan. Nu reser 7 ombud samt stiftsadjunkten för Internationella relationer till Polen.

Vi som reser är Karin Persson - Malung, Inga Persson – Älvdalen, Susanne Martinsson – Bjursås, Qla Zetterberg – Arboga, Heleena Grevesmühl – Irsta, Jörgen Tempelman – Västerås, Nils Åberg – Västerås. 

Syfte med Västerås Stifts Internationella råd resa till Polen är att se och lära oss mer om den lutherska kyrkans och LWF insatser för flyktingar från det krigshärjade Ukraina. Act Svenska kyrkan arbetar med lokala partners. Det är en styrka att vara kyrka! Act Svenska kyrkan var genom sina partners redan vid inledningen av det ryska anfallskriget på plats i Ukraina. Act Svenska kyrkan har genom LWF och Act Alliance samverkat med den Evangeliskt Lutherska kyrkan i Polen. Anna Wrzesińska, Internationell sekreterare i den lutherska kyrkan har hjälpt oss med programmet. Vi kommer att besöka församlingar samt några av LWF samarbetspartners i arbetet med ukrainska flyktingar.

Gruppen samlas på Stiftskansliet i Västerås onsdag morgon 17 april. Vi fikar tillsammans och lämnar Västerås kl. 10:00, för att resa mot Karlskrona. Vi har bokat biljetter på Stena Lines färja mellan Karlskrona och Gdynia. Våren är på väg. När vi kommer ner i Östergötland blommar vitsipporna längs E22:an. Tranor och sångsvan syns på åkrarna.

Vi tar en promenad när vi kommer fram till Karlskrona efter den långa bilresan och äter middag.  Överfarten med färjan från Karlskrona till Gdynia tar 10 timmar. Vi anländer till Gdynia 06:30.

Torsdag 18 april
Vårt första möte i Polen är med stadsguiden Hanna. Hanna ska ge oss en historisk bakgrund till det land som vi nu ska besök från torsdag till söndag. Vi möter Hanna på ett hotell i utkanten av den gamla stadskärna i Gdansk. Polen har genom historien drabbats av flera svåra krig. Tyska bombningar av Gdansk och den Röda armén total förstörde den gamla staden. UNESCO beslöt efter andra världskriget att den gamla staden med de medeltida lagerhusen längs floden och kanalerna skulle återuppbyggas. Även om UNESCOS del i återuppbyggnaden är avslutad fortsätter rekonstruktionen av den gamla Hansastaden Danzig, som var namnet på Gdansk under medeltiden. På vår stadsvandring besöker vi bl a Maria kyrkan i gamla staden. Många ovärderliga inventarier i kyrkan räddades av stadens tyska befolkning innan första och andra världskriget bröt ut. Man tog ned rikedomarna och gömde dessa på landsbygden, så att de kunde bevaras och återföras till kyrkan när det blev fred. Maria kyrkan har ett unikt astronomiskt ur, uret har renoverats de senaste tjugoåren av en äldre man idag är över 90 år. Några delar i den medeltida konstruktionen har han bytt ut, men det mesta är fortfarande originaldelar. Imponerande. Tyvärr regnar det ordentligt och blåser kallt under vår stadsvandring. Vi är alla ganska nedkylda efter vandringen.

I Gdansk skrevs historia på 1980 talet. Har startade arbetarna på dåvarande Leninvarvet fackföreningen Solidaritet – Solidarnoch på polska.. En av ledarna för varvsarbetarna var Lech Walesa. I det prisbelönta Solidarnoch museet, som byggts på varvsområdet, berättas historien om varvsarbetarnas strejker och uppror. En revolt som tillsammans med frihetsrörelserna i andra östeuropeiska länder banade vägen för att järnridån föll samman i slutet på 1980-talet. Museet är verkligen värt ett besök, filmer, bilder och en hel del rekvisita från varvet berättar på ett mycket levande sätt historien. När strejkerna inleddes arbetade drygt 20 000 människor på Leninvarvet. Den stora mängden arbetare illustreras i ett av utställningens första rum med flera tusen arbetshjälmar i olika färger fast satta i taket.

I Gdansk besöker vi också ett flyktingcenter som drivs av LVF. Centret är inrymt i ett höghus inte långt från Solidarnoch museet. I enkla före detta kontorslokaler tar centret emot ukrainska kvinnor och deras barn. Man erbjuder psykosocialt stöd, språklektioner, lekterapi för barnen mm. Vi tas emot av Olena som är psykolog och psykoterapeut. Olena kom till Gdansk tillsammans med sina två barn och sina föräldrar några veckor efter kriget startade i Ukraina. Hon driver tillsammans en socionom, en lärare och en förskollärare flyktingscentrets verksamhet. De är alla anställda av LWF. Vi får en fin inblick i verksamheten även om Olena har lite svårt med engelskan.

Efter besöket vandrar vi tillbaka till hotellet där vi mötte vår guide och parkerade minibussen. Nu har regnet dragit bort och solen värmer. Vi går tillbaka genom gamla stan med en helt annan känsla, nu är det vår i luften.

Vi fortsätter nu mot Warszawa. Resan dit tar knappt 4 timmar. Vi följer Europa väg 77, det är motorväg och den tar oss hela vägen till Warszawa. Väl framme vid hotellet är det en utmaning att hitta en möjlig parkeringsplats i hotellets garage. Det är trångt och smalt, men till slut lyckas Jörgen backa in i ledig parkeringsficka.

Fredag 19 april. Avalon, LFW och Diakonia

19 april är en särskild minnesdag i Warszawa. 1942 inleddes judarnas uppror i gettot. Före kriget bodde 400 000 judar i Warszawa. Efter New York var Warszawa den stad med flest judar i befolkningen. 85% av dessa judar var ortodoxa, 15% var sekulära. Det var de sekulära judarna som startade upproret, men det var dömt att misslyckas. Nazisterna deporterade Warszawa judar till förintelselägren i Polen. Gettot jämnades med marken. Det sågs som en födelsdagspresent till Adolf Hitler, man hade nått den slutgiltiga lösningen för judarna i Warszawa. Historien kommer otäckt nära. Minnesplatsen för judarnas uppror är full av blommor och kranser, särskilt påskliljor som på ett särskilt förknippas med minnesdagen 19 april.

Vi besöker Avalon på förmiddagen. Avalon är en stiftelse som arbetar med habilitering av olika funktionshinder. Verksamheten finansieras genom en möjlighet att styra 1,5% av den skatt som du betalar för vård och omsorg till en särskild person. Personen som är i behov av hjälp har även möjlighet att själv starta insamlingar till sin habilitering. En intressant lösning på välfärdens ekonomi. Troligen gynnar den form av finansiering, de som har möjligheter att tala för sig och kommer från mer välbärgade familjer.

Avalon har förstklassiga lokaler för habilitering och bedriver en hel rad med olika verksamheter. Verksamheterna ger både en meningsfull fritid och rustar deltagarna för ett bättre liv. Avalon arbetar med bidrag från LWF och Caritas, även med flyktingar från Ukraina.

Efter besöket hos Avalon fortsätter vi till LWF och Diakonia, den lutherska kyrkans diakoni organisation. Medarbetarna ger oss genom flera presentationer en överblick av arbetet med ukrainska flyktingar. Här möter vi diakonen Wanda Falk, hon hälsar på svenska. Det visar sig att Wanda fått sin diakonutbildning på Samariterhemmet. Wanda känner väl diakonen Ronald Henriksson som på senare år varit verksam som diakon bl a vid Statmissionen i Västerås.

Vi äter lunch med Wanda Falk och hennes kollega Izabela Solarska som arbetar för LWF i Polen.

På eftermiddagen är vi inbjudna till den lutherska kyrkans kansli. Vi möter ärkebiskop Jerszy Seminec, den internationella sekreteraren Anna Wrzesińska samt pressansvarig Agnieszka Godfrejów Tarnogórska  Vi får en introduktion till den lutherska kyrkans historia. Därefter följer ett samtal med biskop Jerszy. Han berättar att kyrkan vigde de första kvinnliga prästerna 2022. Nu har kyrkan 14 kvinnliga präster. Mer info finns här: https://en.luteranie.pl/

Den polska lutherska kyrkan har en god relation till den lutherska kyrkan i Ukraina. Ukrainas lutherske ärkebiskop Pavlov Swartz har studerat i Warszawa och är god vän med biskop Jerszy. Under rådande krig bor ärkebiskop Swartz´s familj i Polen. Den lutherska kyrkan i Polen har flera vänrelationer till kyrkor i Tyskland, de har också ett avtal med Uppsala stift.

Till kvällen har Anna bokat middag på restaurangen Sapiec, en traditionell polsk restaurang där det bjuds polska piroger kokta eller stekta och rödbetssoppa.

Lördag 20 april. Radom

Idag besöker vi den lutherska församlingen i Radom. Radom ligger ca 100 km söder om Warszawa. Församlingen har 60 medlemmar. På gården till församlingshemmet står Angela. Angela är ett känt ansikte för Nils, hon var steward under LWFs Generalförsamling i Krakow i september 2023. Nu möts vi i Radom, vilket sammanträffande. Både Angelas mor, och far är präster i församlingen. Angelas mor, pastor Katarzyna Rudkowska, hör till den första vigningen av kvinnliga präster 2022. Hon var tidigare diakon innan det var möjligt för kvinnor att bli präster. Angelas far, pastor Wojciech Rudkowski, är församlingens kyrkoherde. Församling har drygt 60 medlemmar, den har tagit emot ungefär lika många flyktingar från Ukraina.

Flyktingarna från Ukraina är främst kvinnor och barn. Några far- och morföräldrar. Vi möter några av kvinnorna i ett rum högst upp i församlingshuset. Det gamla vindsrummet är nyrenoverat efter en vattenskada. Vi sitter längs väggarna i det största rummet, kanske tjugo kvinnor och några barn.

De kvinnor som undervisar i polska är också med i rummet. Språkkurserna är kostnadsfria. De är givetvis en viktig del i integrationen till det polska samhället. Språkgrupperna möts två gånger i veckan. Man konverserar, skriver kortare texter och arbetar med olika hemuppgifter. I språkgruppen stödjer man också varandra psykosocialt. Med delar av familjen kvar i Ukraina, lever man med mycket osäkerhet och oro. Det är känslosamt att lyssna till kvinnornas berättelser. Det som vi hört om i olika nyhetsmedia berättar nu kvinnorna direkt för oss. Några av kvinnorna gråter och tårar syns också på våra kinder.

Barnen går i polska skolor och förskolor, men har samtidigt digital skolundervisning från Ukraina. I församlingshuset möts också barnen. Vi får vara med i en barngrupp där flera av har neuropsykiatriska funktionshinder. Barnen har gemensamma lekar, de sitter i en ring på golvet och börjar med en namn lek. Kvinnan som leder gruppen är psykolog och har också sina egna två barn i gruppen. Man tränar också på att uttrycka sina känslor genom olika kort. Korten utrycker en känsla och genom att använda korten kan barnen beskriva hur de känner. Samlingen avslutas med en avslappningsövning. Barnen får varsin kudde och lägger sig på rygg på golvet, de lyssnar till lugn musik och får några enkla instruktioner för att vila tillsammans en stund.

Vi äter lunch tillsammans med prästfamiljen och vår guide Monika. Monika arbetar med församlingskontakter på den lutherska kyrkans kansli. Hon har bra koll på hur de lutherska församlingarna har arbetat med ukrainska flyktingar. Man talar om två faser i arbetet. Den första fasen handlade om att hjälpa flyktingarna till krisboende, med tak över huvudet och mat på bordet. Boenden ordnades i församlingens olika fastigheter. Det var stor åtgång på sängar och madrasser. Flera av kvinnorna har också varit inneboende hos församlingsbor.

I den andra fasen har den lutherska kyrkan tillsammans med LWF startat centra för psykosocialt stöd. Vi fick en genomgång av det psykosociala arbetet när vi besökte kyrkans diakonala organisation och LWF kontoret i Warszawa på fredagen.

Efter lunchen visar prästerna församlingskyrkan. Inne i kyrkan står en stor Kristus staty. Kristus pekar med handen mot prediksstolen. Kristus statyn har tidigare varit placerad på den lutherska kyrkogården, men efter stölder av konst på kyrkogården önskade familjen som ägde statyn att den skulle placeras i kyrkan. Den pryder sin plats och möter gudstjänstbesökarna när de kommer in i kyrkan.

Minnesplaketter på kyrksalens väggar vittnar om de präster i församlingen som internerades och dödades i nazisternas förintelseläger.

Tillsammans med prästfamiljen tar vi en promenad i Radom. Radom är en industristad med 140 000 innevånare. Här finns verkstadsindustri, vapenindustri och livsmedelsindustri. Här tillverkas en känd ost som har en egen plakett på gågatan. Längs gågatan har man också en staty med presidentsparet Kaminsky som omkom i en flygolycka för ett antal år sedan. I den olyckan förlorade Polen flera ledande personer. En stor förlust. Vid statyn ligger flera buketter med blommor.

När vi kommer tillbaka till vårt hotell i Warszawa har vi en stadsguide som väntar på oss. Det blir ingen vila utan vi går direkt ut i regnet på en stadvandring med guiden Antoni. Han är en mycket kunnig historiker. Tiden är begränsad så Antoni väljer att visa oss tre saker. Vi besöker minnesmonumentet för det judiska upproret i Gettot, det är placerat vid entrén till det Judiska museet. Vi fortsätter till monumentet för upproret i Warszawa och får en bild av det underjordiska motståndet mot nazisterna, ett nätverk med förgreningar till Polens grannländer.

Vårt sista stopp på stadsvandringen är vid den svenske kungen Sigismunds staty. Sigismund står på en högpelare vid Slottsplatsen i gamla Warszawa. När Antoni berättar om Sigismunds tid som kung över Polen tar vi skydd mot regnet i tunnelbanenedgången och slipper frysa för en stund.

Vi går in i den gamla staden. Även här var stadmuren och husen, gator och torg i ruiner efter andra världskriget. Nu har man rekonstruerat den gamla staden. Husfasader och inredning har återskapats. Ett otroligt arbete.

Söndag 21 april Warszawa

Vi firar söndagsgudstjänst i den Heliga Treenighetens kyrka i centrala Warszawa. Den ursprungliga kyrkan byggdes 1777-1782. Här spelade en ung Fredrik Chopin 1825 ett av sina pianostycken för den ryske tsaren Peter den store.

Även denna kyrka var totalförstörd efter kriget, rekonstruktionen av kyrkan med den stora kupolen tog tio år. Den kunde åter tas i bruk 1958. Nu är den renoverade kyrkan ljus och vacker, rymden med den stora kupolen är fantastisk.

Vid entrén står en skylt som på olika språk berättar att här firar man gudstjänst kl. 10:30 och kl. 19:00 varje söndag. Det sägs också på svenska. Uppsala domkyrkas ungdomskör besöker regelbundet Warszawa och Heliga Treenighetens församling. Det brukar ske i december. Då framför ungdomskören en mycket uppskattad Luciakonsert som fyller Heliga Treenighetens kyrka vid minst fyra tillfällen.

Kyrkoherde Piotr Gaś välkomnar oss till gudstjänsten. Gudstjänsten är välbesökt. Marta Brudny, teolog och översättare, är vår tolk.  Hon hjälper oss genom liturgin och översätter predikan. Vi får varsin mottagare med en hörsnäcka, ljudet fungerar bra. En sådan tolkutrustning borde vi också ha i Västerås, så att våra internationella gäster lättare kan följa med i våra gudstjänster och samtal.

Vi känner igen några av psalmerna. Evangelietexten kommer från Johannesevangeliet och handlar om Vinstocken och grenarna. Kyrkoherden talar om att vi nu är inne i påsktidens söndagar: Jubilate – Cantate – Rogate. De rubrikerna  finns också i vår egen Evangeliebok.

Efter gudstjänsten får vi följa med kyrkoherden till den översta läktaren i kyrkan. Vi är högt uppe i kupolen och får nästan svindel när vi tittar ner på altaret och bänkarna nere i kyrkorummet. Kupolen har en lanternin som ger ett vackert ljus i kyrkan.

Vi fortsätter till pastorsexpeditionen för kyrkkaffe och ett samtal om församlingens flyktingarbete. Heliga Treenighetens församling tog tillsammans med andra civilsamhällsaktörer flera initiativ för att kunna hjälpa de människor som var på flykt från krigets Ukraina. Församlingsbor reste med egna bilar till den ukrainska gränsen för att erbjuda skjuts till Warszawa och församlingens akutboende. Den polska regeringen var enligt uppgift mer senfärdiga.

Församlingen har kunnat erbjuda 80 barn och vuxna boende och gemenskap. I två olika provisoriska boenden. Nu bor 28 personer i Warszawa och 15 i Konstancin-Jeziorna, alla dess får hjälp från Heliga Treenighetens församling. Församlingen har kunnat hjälpa flyktingarna med mat, kläder och hygienartiklar, medicinska kontakter, språklektioner, skol- och förskoleplatser. I samband med olika helger har man tillsammans ordnat fester och sammankomster av olika slag.

Heliga Treenighetens församling är vårt sista besök på denna resa, efter kyrkoherdens föredragning om flyktingarbetet reser vi tillbaka mot Gdynia och färjan till Karlskrona.

Vi tackar den Evangeliskt Lutherska kyrkan i Polen för inspirerande och lärorika dagar!

Västerås 23 april 2024

Nils Åberg
Stiftsadjunkt
Internationella relationer