Beställ boken via vår webshopp här!
Svenska kyrkan har sedan decennier svårt att få pojkarna att hitta till de unga körerna. Boken Killar i kör är ett led i att försöka vända den trenden.
– Stiftet har ett stort engagemang för barn och unga på alla plan, med allt från regnbågsläger till kördagar och stora stiftkonfirmanddagar. Pojkars körsång är en viktig del i den här bredden, säger stiftets musikkonsulent Kira Lankinen.
”Alla är välkomna” räcker inte
Boken är ett samarbete med Västerås domkyrkas organist och körledare Joakim Olsson Kruse, som står för textinnehållet, och dokumentärfotograf Charlotta Bäckström. Med många års erfarenhet i ryggen konstaterar Joakim Kruse att det inte räcker att skriva ”alla är välkomna” om inte körmiljön också är anpassad för alla.
– Om man skapar en körorganisation som fungerar för pojkar så hittar tjejerna automatiskt en plats där, men det funkar inte åt andra hållet. Det gäller faktiskt även för vuxenkörerna, säger Joakim Olsson Kruse.
Han menar att problemet att få killar att komma till kyrkans körer bottnar i en kombination av fördomar, vuxenvärldens prestationstänkande och brist på körsjungande förebilder.
– Det stora problemet är inte killarnas attityd utan omvärldens attityd. Samhället berättar för tjejerna att det är okej att hålla på med sång och kultur, men för killarna berättar samhället istället att det inte är okej.
Förebilder och prestation
Ett av problemen är enligt Joakim Kruse att Sverige tappat flera generationer av sjungande pojkar. Till skillnad från för 50 år sedan har de flesta killar idag varken hört pappa, farfar eller morfar sjunga. Det gör att förkunskaperna saknas och startsträckan blir längre. Vid sidan av att killarna i blandade körer också är i numerär minoritet tenderar detta att göra dem extra utsatta då det blir till tal om uppsjungningar och prestation.
– Samma sekund som de kommer in i kören kanske det börjar talas om gudstjänstmedverkan eller konsert, när det i själva verket är ett jättebeslut bara att ta steget in i den här musikmiljön. Det kan ta flera år att våga vara sångare inför andra, säger Joakim Olsson Kruse.
Han menar att många flickor kan luta sig mot tryggheten i varandra, att de är många, att de kan identifiera sig med gruppen då de oftare känner andra tjejer, kompisar eller vuxna kvinnor, som sjunger i kör, något som ger dem större förförståelse och en kortare startsträcka.
Fördomar om målbrott
Tjejer kan dessutom fortsätta sjunga genom tonåren, utan åsikter från omvärlden medan killar, lagom tills det är dags att gå vidare med till exempel stämsång, hamnar i målbrottet.
– En tonårskille kan generellt sjunga problemfritt genom hela målbrottet men det finns mycket förutfattade meningar om att det inte skulle gå bra. I en trygg miljö kommer sången av sig själv. Det viktiga är att i tilltalet ta hänsyn till ojämlikheten i startsträcka och förförståelse, att se till så pojkarna blir sedda och att vi vuxna finns där för dem, säger Joakim Kruse.
Goss- och herrkörer
I sitt arbete i Västerås domkyrka har han bland annat haft uppdraget att återetablera dess gosskör och herrkör, och medan de sex första delarna i Killar i kör vänder sig till alla körer, körledare och åldrar är de sista tre delarna inriktade på enbart killarna.
– Det är verkligen en unik bok. Den är unik i sin omfattning, det är den första med fokus på inte bara det metodiska utan med tanke på pojkarna som individer, och det är det första som skrivits om gosskörer på 20 år, säger Kira Lankinen.
