Från september är Cecilia Karlsson projektanställd i Västerås stift för att hjälpa församlingar och pastorat att ta fram insatskort till deras kyrkobyggnader. Insatskorten är församlingarnas och räddningstjänstens verktyg vid till exempel bränder eller olyckor för att kunna evakuera och rädda inventarier och inredningar.
Cecilia Karlsson är konstvetare, med ett särskilt intresse för medeltida kyrkor. Hon har tidigare undervisat vid Uppsala universitet i konstfilosofi och har även jobbat på olika museer med utställningar, digitalisering och pedagogik. Hon har även arbetat i Uppsala domkyrka med att driva kulturarvsrelaterade projekt och nu senast som kulturarvshandläggare på Kyrkokansliet.
En diger lista men det räcker inte.
– Jag frilansar också en del som föreläsare och skribent inom konstvetenskapliga områden. Just nu håller jag på med en publikation om föremålen i skattkammaren Uppsala domkyrkas skattkammare, säger Cecilia Karlsson.
Men i Västerås stift ligger alltså fokus på insatskort. Ett stöd för räddningstjänsten att prioritera rätt om en kyrka brinner eller liknande. Det kommer ta minst ett par år innan alla kyrkobyggnader har insatskort.
Hur ska ett insatskort se ut?
– Det vet vi inte. Vi kikar på andra stift som kommit lite längre, till exempel Karlstads stift som jobbar med en digital lösning. Vi diskuterar också med brandförsvaret om det behöver vara fysiska kort.
Vad ska stå på korten?
– Hur brandförsvaret kommer in och ut ur kyrkan. Var det finns strömbrytare och sådant. Men det vi framför allt ska ta fram är en prioriteringsordning för vilka föremål som har mest kulturhistoriskt värde, hur de kan utrymmas, eller om de ska vara kvar inne i kyrkan, hur de ska skyddas.
Som exempel nämner Cecilia Karlsson att en brandman omöjligt kan veta att en oansenlig träklump är ett fragment från en medeltida madonnaskulptur.
– För gemene man är det ju kyrksilver man spontant tänker på, som värdefullt i kyrkan. Men de förvaras ofta redan i brandsäkra skåp. Textilier däremot kan vara placerade ute i kyrkorummet. Det finns föremål som är lätt att springa förbi. En jättestor predikstol från 1600-talet kan man inte ta ut, men det kan finnas små skulpturer på predikstolen som är ovärderliga.
Vad fascineras du själv mest av i kyrkor?
– Jag är svag för medeltida föremål. Alla de föremål som är grunden för kyrkan.
Just nu delar Cecilia Karlsson sin tid mellan Västerås stift och Eskilstuna pastorat där hon är anställd som specialist inom förvaltning, utställningar och kulturarv.
– Jag jobbar nu med en utställning vi har i samarbete med Historiska museet om vad som händer med föremål när de flyttar mellan museum och kyrka. Sakrala föremål i profana rum och vice versa.
Text: Hanna Wallsten
Bild: Åke Paulsson