Svenskar är ett resande folk. Vilket kan uppfattas som paradoxalt eftersom vi lägger så mycket tid och resurser på våra hem, men för att känna oss lediga tycks vi behöva åka därifrån. I takt med att tillvaron i vår del av världen blir mer och mer krävande är lockelsen att få bryta lunken både nödvändig och eftertraktad. Resandet är som en kollektivt accepterad retreatform. Att få resa bort är ofta som att andas frihet i kontrast till en inrutat vardag. Tunna kläder, inga tider att passa och Thailändares till synes lättsamma förhållande till mycket i vardagen gör livet enkelt.
Som med alla förändringar i livet, stora som små, så skapas öppningar. Nytt ljus och ny energi kommer in. När vi lyckas vrida ned bruset runt omkring kan vi plötsligt höra Gudsvinden i våra liv. Där finns arbetsytan för Svenska kyrkan i utlandet. Ofta kan en dold längtan få komma i dagen när vi är på en ny plats i ett nytt sammanhang. Det kan våra fjällkyrkor i stiftet vittna om som ofta möter människor som aldrig söker sig till kyrkan på hemorten men som flitigt deltar i gudstjänster under semestrarna.