Berit Lundqvist har arbetat medtextilt hantverk hela sitt yrkesliv. Det är drygt 33 år sedan hon kom till Västerås stifts ateljé. Nu är det dags att gå i pension. Men hon kommer inte sluta arbeta med textilier.
– Jag har alltid hållit på med hantverk. Jag var den som satt kvar i syslöjden för att göra färdigt.Och så hade jag turen att få jobba med det hela mitt yrkesliv.
En drivkraft har varit att lära sig så mycket som möjligt.
– Jag har tyckt det varit så roligt att resa ut i stiftets alla vackra, härliga kyrkor och få träffa kyrkvärdar, vaktmästare och alla andra för att tala om det område jag brinner för. Ofta vet de inte själva vilka skatter de har och att de måste ta hand om dem. Vi har textilier från 1400-talet i flera av stiftets kyrkor och har de bevarats i 500–600 år så ska de kunna finnas kvar många år till, menar Berit Lundqvist.
Det har blivit mycket rådgivning och utbildning genom åren.
Hon har formgivit och tillverkat mängder av stolor, bårtäcken, altardukar, mässhakar och annat.
– Stolorna är det som används mest och slits mest. Jag är inte konservator, så när det är äldre textilier så måste det skickas till textilkonservator. Men jag har
tvättat och lagat några av de textilier som jag själv har gjort. Sedan tillverkat nytt till församlingar på beställning. När jag började 1989 ville alla församlingar ha alla textilier i alla kyrkoårets färger. Jag fick komplettera och tillverka för
att passa det som redan fanns. Jag ritade mönster, vävde tygerna, broderade och sydde.
Berit Lundqvist har gjort fler än 300 olika textilier under sina år i ateljén, och då räknar hon bara färgade textilier, inte altardukar och skyddstyg. Hon har tillverkat två biskopskåpor och formgivit mönster åt församlingar som vill göra egna textilier.
– Jag får inte heller glömma 65 lekskåp med kläder i barnstorlek, lägger hon till. På senare år har detagit mycket tid.
Och alla kyrkornas inventarieförteckningar i Sacer.
– Nu finns digitala förteckningar där jag fotograferat och mätt upp textilier, nyare och äldre.
Vad ska du göra nu, när du blir pensionär?
– Jag fortsätter mitt eget konstnärskap. Jag har vävstol och material hemma. Nu har jag gjort kuddar av ylle som jag färgat själv. De är sydda i tekniken intarsia,
där tygerna ligger kant i kant och skarvarna täcks med guldfärgade skinnremsor. Tekniken har funnits åtminstone sedan 1300-talet.
Även om jag frågar Berit Lundqvist många gånger, kan hon omöjligt välja ut någon av stiftets alla textilier som mer speciell än de andra.
– Varje textil har sin historia. I Silvbergs kyrka, till exempel, finns väldigt gamla och vackra textilier. De fick ärva av Stora Tuna när man köpte in nytt dit på 1800-talet.
Berit Lundqvist har varit i församlingars förråd, vindar och kyrktorn och inventerat. När hon berättar märks att hon gillar ordning och reda.
– Ibland möter jag församlingar som inte tar vara på sina inventarier. Textilier ligger om vartannat, det hänger tomma galgar som tar onödig plats. Bårtäcken
som åkt upp på väggen som dekoration, silkespapper ligger och skräpar. Jag blir glad när vi hjälps åt att skapa ordning och bra förvaring.
Hanna Wallsten