Det är lätt att bli lamslagen i sådana här allvarstider. På ett fönster i biskopsgården har jag skrivit några ord som gäller oss just nu. De kommer från aposteln Paulus. Där står det: Ge inte upp.
Ge inte upp, alla ni som är rädda i pansarvagnar och skyddsrum.
Ge inte upp alla ni som känner skräcken i maktens korridorer och längs flyktvägarna.
Ge inte upp hemma vid köksbordet och framför datorn.
Det är lätt att bli överfylld av all rapportering om det otäcka som sköljer över oss just nu. Det är en flod av krig och oro på sociala medier, eftersom en betydande del av kriget förs på sociala medier. Jag tänker särskilt på barnen som översvämmas av krigets fasor. Vi som är vuxna måste vara vuxna och sortera. Lyssna enbart till rapportering från säkra källor. Samtala om att allt inte är sant. Sprid inte information bara för att den är intressant eller väcker starka känslor. Var varsamma med varandra genom att vara varsamma med fakta. Vardagen är en välsignelse. Genom att vi upprätthåller det vanliga livet gör vi motstånd. Vi visar att vi har motståndskraft när vi ökar vår omsorg om varandra.
Folket i Ukraina och Ryssland har varit våra närstående sedan vikingarna seglade i österled och bosatte sig i Könugård, deras namn på Kiev. Ur Kievriket skapades Ryssland och genom historien har Ryssland och Ukraina varit som syskon. Anfallet på Ukraina påminner om Kain och Abel i Första Mosebok. De var två bröder, närstående och ändå olika. En dag överföll Kain sin broder Abel och dödade honom. Kain fick leva med sin skuld resten av sitt liv.
Det har varit mycket rapporteringar från kriget, och en person har fastnat hos mig särskilt. Det var en sexårig pojke i Ukraina som hade två önskningar, han önskade att kriget skulle ta slut och att Rysslands president skulle bli en god människa.
Pojken hade rätt. Förändring av personerna som har makt över krig, det är vägen till fred. Ånger och empati måste väckas hos dem som fattar krigets beslut. När Kain ger sig på sin broder måste han inse att han ska sluta. Kommer ingen ånger, känner han ingen empati med sina offer, och väcks inte fantasin till andra lösningar. Så fortsätter Kain. Saknas ånger, empati och fantasi att ändra sig, då måste andra sätta gräns för Kains våld. Ukraina upplever Kains våld just nu. Ukrainarna kämpar emot. Även Rysslands folk måste säga stopp.
Den ryske poeten Jevgenij Jevtushenko skrev 1961 en älskad dikt som heter Vill ryssarna ha krig? Svaret är nej, säger poeten. Ryssarna vill ha fred.
”Fråga soldaterna som vilar
I gravar under aspar och pilar.
Deras söner ska säga med ett blig
om ryssarna vill ha krig.”
Detta nej till krig hoppas jag att det ryska folket allt tydligare kommer att ropa. Freden är vägen vidare. Våldets väg är en återvändsgränd.
”Vad våldet må skapa är vanskligt och kort.
Det dör som en stormvind i öknen bort.” (Esaias Tegnér)
Det gör ont i hjärtat att följa kriget. Det smärtar att känna frustration och hjälplöshet inför allt lidande.
Det kan hända att även vi i Sverige måste göra uppoffringar. Sanktionerna kan få ekonomiska konsekvenser för alla oss i EU, och jag hoppas att vi ska bära det tillsammans med gott mod för Ukrainas folk.
Här i Västerås har vi sluppit krig i mer än 500 år. I Slaget om Västerås, den 29 april 1521, besköts biskopsgården och domkyrkan brann. Sedan dess har vi haft fred och den är förutsättningen för det samhälle vi har tillsammans. Freden har byggt välfärd och institutioner som vi kan lita på. Allt som är bra och fungerar mellan oss i vårt land är resultat av freden.
Hela Sverige lever av fredens frukter. Jag hoppas av allt mitt hjärta att Ukraina och Ryssland snart får smaka de frukterna.
När freden i Västerås började fanns redan den skulpterade bild av Jesu moder Maria som är monterad på domkyrkans fasad ut mot Domplatsen, till vänster om porten. Maria har spridit hopp i 2000 år genom sin lovsång där krigets tyranner störtas. Enligt Lukasevangeliet fick hon inspiration till lovsången när hon kände det lilla barnet sparka inne i sin mage. Marias lovsång ger idag motståndskraft till ryssar och ukrainare:
”Herren skingrar dem som har övermodiga planer.
Herren störtar härskare från deras troner
och han upphöjer de ringa.” (Lukasevangeliet 1:51-52)
Marias lovsång är högaktuell. Hon sjöng om de övermodiga planerna som skingras. Alla barn behöver en framtid som är trygg och varm och det hotar fortfarande denna världs självutnämnda härskare. Maria sjöng om hur Herren störtar härskarna från deras troner medan hon bar på nytt liv.
För oss gäller det att hålla fast vid vardagens välsignelser och sortera i all information. Det är så vi bygger upp vår motståndskraft. Öka omsorgen om varandra, för att det kan komma att krävas uppoffringar även av dig och mig. Kampen för fred, liksom hoppet, gäller ukrainare och ryssar. Kampen, freden och hoppet gäller också för oss.
Ge inte upp!