Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Kontakt

Svenska kyrkan Västerås Besöksadress: Domprostgården, V Kyrkogatan 3, 72215 Västerås Postadress: Svenska kyrkan Västerås, Box 5, 72103 Västerås Telefon:+46(21)814600 E-post till Svenska kyrkan Västerås

Jourhavande präst

Kyrkan kan hjälpa dig. Akut samtals- och krisstöd.

Om Lundby kyrka

Läs om Lundby kyrka, om biskoparnas inflytande och om altartavlan skapad av hovmålare George Engelhardt Schröder.

Det var först när man renoverade Lundby kyrka på 1920-talet och knackade bort all puts på väggarna som kyrkans äldsta historia kunde avslöjas. Snart stod det klart att det var en av stiftets äldsta kyrkor, uppförd under 1100-talet.

Gråstensmurarna fick fortsätta vara utan puts efter renoveringen, så än i dag kan man läsa kyrkans historia på den södra fasaden. Mellan den äldsta delen av långhuset och en utbyggnad från 1400-talet syns en tydlig skarv. Det finns också spår efter två igenlagda portar och ett rivet vapenhus på väggen. Innan medeltiden tog slut fick kyrkan också ett torn och en utbyggnad mot norr, Lillkyrkan. I kontrast till de blottade stenmurarna står det vita, tidstypiska tornet från 1840-talet. Fönstren och den femsidiga korabsiden kommer från slutet av samma århundrade.

Också insidan har kvar mycket av 1800-talets nygotiska stil, mest framträdande är de mörka snickerierna i massiv ek. Det var också då som de nuvarande takvalven byggdes. Sedan dess har kyrkorummet fått vara ovanligt orört, och därför är det mycket välbevarat.

Gården vid den heliga lunden

I dag ligger Lundby kyrka lite för sig själv, men under många hundra år var platsen det självklara centrumet. Långt innan det fanns någon kyrka här kom människor för att offra i en lund i närheten. Därför heter platsen Lundby: gården vid den heliga lunden. I slutet av 1100-talet reste man den första stenkyrkan, en betydligt mindre kyrka än den som står här i dag, bara 9 gånger 11 meter.

Större kyrka

När befolkningen växte i bygden behövde fler få plats i kyrkan och man ville göra den rymligare. Men på 1300-talet slog digerdöden hårt mot Sverige och det tog tid innan krafterna återkom. Först i slutet av medeltiden kunde kyrkan byggas ut i omgångar och få sin nuvarande storlek. I vapenhuset murade man in ett dekorerat stenklot, som troligtvis kommer från en järnåldersgrav i närheten, och i dag finns utställt på Historiska museet i Stockholm. Ett fyrtio meter högt, spånklätt torn gjorde kyrkan till ett landmärke som syntes vida omkring. Dessvärre är kyrkan byggd på lera. Sprickor och skador har bildats när byggnaden rört sig och den har under årens lopp behövt repareras.

Biskopens kyrka

Under medeltiden skulle kyrkan stå för underhållet av Sankta Annas altare i domkyrkan och Lundbyprästen tjänstgöra i domkyrkan. Efter reformationen skulle Lundby istället tas omhand av Västerås domkyrka och biskopen fungerade som Lundbys kyrkoherde. Biskoparnas närvaro i Lundby märks bland annat genom flera fina gåvor som de skänkt till kyrkan i olika tider. Johannes Rudbeckius, biskop mellan 1619 och 1646, lade ned mycket tid och resurser på Lundby. Han såg till så att Lundby kyrka renoverades och fick kor- och dopskrank samt läktare. Dessutom upprättade han i Lundby några av Sveriges äldsta bevarade mantals- och husförhörslängder. Storklockan från 1641 har en avbildning av biskopen.

”Totalt förstörd”

På 1800-talet var delar av kyrkan i så dåligt skick att församlingen såg sig tvungna att riva vapenhuset och ersätta det medeltida tornet med ett nytt. På grund av risken för åsknedslag väljer man att bygga ett betydligt lägre torn än tidigare. Ironiskt nog dröjer det bara något år innan åskan slår ner i det nya tornet och förstör det, varpå stora renoveringar krävs. 1890 hade det blivit dags för nästa stora förändring. Utöver att riva och bygga nya valv och förstora fönstren ersatte man en stor del av inredningen, bland annat predikstol, altare och orgelläktare, i nygotisk stil. Men alla var inte nöjda med resultatet. Arkeologen Emil Ekhoff skrev: ”Lundby kyrka totalt förstörd”. Inte heller 1900-talets syn på den nygotiska stilen var speciellt förlåtande, och därför har få kyrkor fått behålla sin inredning så intakt som Lundby.

6 saker du inte får missa


1. Dopfunt
Funten i kalksten är från 1200-talet, men är illa medfaren efter att ha förvarats utomhus under 1800-talet. Den skänktes senare till Historiska museet i Stockholm, men har sedan ett par decennier åter fått sin plats i kyrkan, utlånad av museet.

2. Predikstol
Predikstolen är tillverkad i mörkt ådrad ek och kommer från den stora förnyelsen 1890. Den genomfördes av Carl Axel Ekholm, stadsarkitekt i Uppsala, och är ett tidstypiskt exempel på nygotik. Timglaset är en gåva från biskopsparet Lars Benzelstierna och Elisabeth Maria Schönström år 1773.

3. Altartavla
Den nuvarande altartavlan från mitten av 1700-talet, är målad av hovmålare George Engelhardt Schröder. Den föreställer nattvarden, ett motiv som konstnären använde också för andra altartavlor han gjorde. Bland dem finns den i Drottningholms slottskyrka, som liknar Lundbys.

4. Äldre altartavla
På norra väggen hänger den tidigare altartavlan, en av få bevarade altartavlor från 1600-talet, skänkt av biskopsparet Nicolaus Rudbeckius och Margareta Laurelia. Den visar korsfästelsen och förkunnar att ”Den Korsfäste Christus är wår högsta kärleek”.

5. Biskopsstol
Att Lundby kyrka varit biskopsprebende märks genom de frikostiga gåvor som biskoparna skänkt genom åren. Det finns också en stol från mitten av 1700-talet, som kan ha varit reserverad åt biskopar som besökte gudstjänster de inte själva förrättade.

6. Mässingskronor
Den mittersta av de tre mässingskronorna som hänger i långhuset köptes in redan i mitten av 1600-talet och är krönt med en dubbelörn. Även de två mindre kan vara från 1600-talet eller första halvan av 1700-talet. Den vid koret är krönt med en gestalt som håller en balansvåg och en korsstav. Den andra är prydd med vapen från de båda adliga släkterna Koskull och Klingspor.

Text: historiebruket.se