Foto: Matilda Hildingsson

Om Harakers kyrka

Läs om Harakers kyrka, om väggmålningarna och dopfunten från 1100-talet.

En arkeologisk undersökning 2011 bekräftade det som många hade misstänkt. Harakers kyrka hade en äldre föregångare, troligtvis byggd på 1100- eller 1200-talet. Den låg några meter längre västerut än dagens kyrka, och åtminstone koret var byggt i sten. Samtidigt talade fynden för att det i själva verket var på 1400-talet som den nuvarande kyrkan byggdes och inte på 1300-talet som många tidigare antagit.

Utsidan av kyrkan kännetecknas i dag av en stor ombyggnad under slutet av 1700-talet. Det medeltida tornet, vapenhuset och en del av långhuset revs och kyrkan fick sin nuvarande form. Tack vare relativt varsamma förändringar av kyrkrummet samsas här många stilar och föremål från hela kyrkans historia. Speciellt framträdande är de många medeltida träskulpturerna, däribland den märkliga Rosenkransmadonnan, kalkmålningarna från 1618, altaruppsatsen från 1680-talet och 1800-talspredikstolen.

En ny kyrka byggs

Under andra halvan av 1400-talet började kyrkobyggandet att komma igång igen i Sverige efter ett sekels uppehåll. I Mälardalen var utbyggnader vanligare än att bygga helt nya kyrkor. Men i Haraker var det just det senare man valde att göra; den gamla kyrkan kanske hade blivit för liten för den växande befolkningen. Kyrkan man nu byggde bestod av långhus, vapenhus och sakristia. Över sakristian fanns en läktare för kören eller orgeln, en så kallad gapskulle. Tornet, inspirerat av Västerås domkyrka, kan ha uppförts lite senare under samma århundrade.

Återvunnet

Men även om kyrkan var ny så var knappast allt i kyrkan nytt. Tvärtom. Det finns ännu åtminstone tre föremål i kyrkan som bör komma från den äldsta kyrkan på platsen: dopfunten från omkring 1200, triumfkrucifixet från omkring 1350 och en träskulptur i form av S:t Olof från början av 1300-talet.

Det som var helt nytt på 1400-talet och som fortfarande finns kvar är bland annat åtta röda invigningskors, de två stjärnvalven i den östra delen av långhuset, två pelare på utsidan av koret i öster, ett antal träskulpturer och en röd mässhake i sammet.

Fejdernas århundrade

Inte bara en utan två betydelsefulla slag stod i närheten av Harakers kyrka under 1400-talet. Den första skedde 1437 och var upplösningen på den så kallade Pukefejden, där Erik Puke, den självutnämnda arvtagaren efter Engelbrekt, tillsammans med sina upprorsmän tågade mot huvudstaden. Kungens här mötte dem i Haraker. Striden slutade i vapenvila, men Erik blev kort därefter gripen och avrättad. Några decennier senare, 1464, var det dags igen då kung Kristian I kom hit för att möta ett bondeuppror som hade startats av Linköpingsbiskopen Kettil Karlsson (Vasa). Kungen hade ett stort militärt övertag men hans här gick i en fälla och var tvungna att fly. De flydde till kyrkan och tog skydd bakom kyrkogårdsmuren. Slaget innebar att kungens tid i Sverige i praktiken var förbi. Men också att segrarna hade fått ett tillräckligt stort krigsbyte för att bygga en ny kyrka i Haraker, i alla fall enligt legenden.

Kyrkan byggs ut

Många medeltida kyrkor mötte sitt öde och revs under 1700-talet men i Västmanland klarade sig de flesta, även om en del, liksom Harakers drabbades av omfattande ombyggnader. Tornet och väggarna i kyrkan var i slutet av 1700-talet i fallfärdigt skick och kyrkan hade också blivit för trång för den växande församlingen. Därför rev man den västliga delen av långhuset tillsammans med vapenhus och torn. Långhuset förlängdes och man uppförde det nya tornet med ett mycket tidstypiskt fönsterklätt krön.

6 saker du inte får missa


1. Rosenkransmadonnan
Kyrkans mest intressanta träskulptur, en 14 decimeter hög madonnabild, finns i koret i ett äldre altarskåp från slutet av 1400-talet. Maria står på ett månansikte och är omgiven av en rosenkrans med de sargade händerna och fötterna efter Kristus.

2. Kalkmålningarna
Brukspatronen och entreprenören Ebba Brahe, som bland annat ägde Svanå bruk i Haraker, gifte sig 1618 med Jakob De la Gardie. För att fira detta bekostade de nya målningar i Haraker kyrka. I dag är detta några av stiftets bäst bevarade kyrkomålningar från tiden efter reformationen. Bland motiven finns de äldsta kända avbildningarna av reformatorerna Martin Luther och Philip Melanchthon i en svensk kyrka. Vid sidan av honom finns också apostlar, reformatorer, den yttersta domen, motiv från Gamla testamentet och Jesu liv och på norrväggen finns brudparet själva.

3. Träskulpturerna
Det finns ett ovanligt stort antal äldre träskulpturer bevarade i kyrkan. Den äldsta, från början av 1300-talet, föreställer S:t Olof stående på ett troll. Det stora triumfkrucifixet från mitten av 1300-talet är framträdande i kyrkorummet. Det återuppsattes 1963 och då byttes korset ut. Från 1400-talets senare hälft och 1500-talets början finns två skulpturer som avbildar S:t Olof och S:t Erik, fem helgon som tidigare suttit i ett altarskåp och två ryttarskulpturer. En föreställer S:t Martin och den andra S:t Göra, som besegrar draken. Intill står en prinsessa.

Det finns också ett par senare målade skulpturer uppsatta bredvid predikstolen. De avbildar evangelisterna Johannes och Markus och kommer från den tidigare predikstolen tillverkad 1645.

4. Ljuskrona
I långhuset hänger en vacker ljuskrona, som troligtvis tillverkats i Holland. Den skänktes till kyrkan 1645 av fältsekreteraren Lars Örnstierna. Hans begravningsvapen hänger på södra väggen.

5. Altaruppsatsen
Altaruppsatsen är från 1680-talet men återuppsattes 1935 efter att ha varit borta knappt ett sekel. Då ersattes huvudmålningen av en ny målning av korsfästelse, målad av Torsten Nordberg. De mindre målningarna återger nattvarden, gravläggningen och uppståndelsen. Skulpturerna föreställer Moses, Johannes Döpare och frälsaren.

6. Dopfunten
Det äldsta föremålet i kyrkan är dopfunten som är från omkring 1200. Det är tillverkat i sandsten och har en ringflätningskedja med sexton ringar upptill och runt foten löper en spiralranka.