Om Ängsö kyrka

Ängsö kyrka är en av högmedeltidens förnämsta landsortskyrkor. Motsvarigheterna på landsbygden är mycket få och den kan mäta sig med städernas mest påkostade kyrkor och klosterbyggnader. Väggarna är helt murade i det då exklusiva materialet tegel, med många dekorativa inslag. Kyrkorummets valv är ursprungliga och därmed ovanligt tidiga. Valv och väggar utsmyckades med kalkmålningar som saknar motstycke i landet. Medeltidskyrkan som ännu är välbevarad, fick på 1700-talet två tillbyggnader, Piperska gravkoret i öster som stod färdigt på 1730-talet och tornet i väster som uppfördes av överintendenten Carl Hårleman 1744. Ovanför västportalen satte Hårleman in ett av den medeltida kyrkans rundfönster.

KYRKAN OCH DESS BYGGHERRE

Nils Abjörnsson, herre till Ängsö var en av landets rikaste och mäktigaste. Han lät omkring 1340 uppföra en kyrka invid sin gård. Den har en unik korsform, där norra korsarmen utgörs av sakristian och den södra från början var vapenhus och kapell. På dörren in till sakristian är byggherrens vapen avbildat. Nils stod kung Magnus Eriksson mycket nära och från hans tid intill 1600-talets slut, var det herrarna på Ängsö slott som svarade för kyrka och präst. Rätten att utse kyrkoherde – patronatsrätten, upphävdes först 1922.

KALKMÅLNINGARNA

Kyrkobyggnaden och dess inre utsmyckning, verkar ha blivit utformad efter byggherrens speciella önskemål. Flera vapensköldar finns målade uppe i valvet: hans eget med sparren, hustrun Bengtas med tjurhuvudet och även kungens samt de svenska och norska riksvapnen. På valv och väggar återges scener från Gamla Testamentet och Jesu liv - från barndomen till Uppståndelsen och Yttersta domen. Även helgon är avbildade. Till vänster om dörren intill sakristian finns en fragmentariskt bevarad Sankt Kristoffer – Kristusbäraren. Helt integrerad i detta medeltida sammanhang, visas en Kristusbild från vår egen tid, Ludmilla Pawlowskas ”Ditt ansikte söker jag”.

CHRISTINA OCH CARL PIPER

År 1710 inköptes Ängsö av Christina Törnflycht i sin make Carl Pipers namn. Han var Karl XII:s främste rådgivare men föll efter slaget vid Poltava 1709 i ryssarnas händer. Carl Piper gjorde sitt yttersta för att på olika sätt bistå de andra svenska krigsfångarna – bl a genom växlar som han bad sin kära hustru Stina att lösa in. Under makens fångenskap och även efter hans död förvaltade Christina med stor duglighet inte bara Ängsö, utan även godsen i Östergötland och Skåne. Hon var en av sin tids verkligt starka kvinnor. Carl Piper dog 1716 i en fästning vid Ladogas strand. Under åren i rysk fångenskap, fördjupade han som flera av de andra av svenskarna en personlig religiositet i pietistisk riktning och arbetade bl a med att översätta tyska psalmer. Carl gravsattes i valvet under det omkring 1730 byggda Piperska gravkoret. Där kom även Christina att gravsättas. Uppe i koret placerades sedan sonen Carl Fredriks och hans hustru Ulrika Christinas stora sarkofager.

ALTARUPPSATSEN

Christina donerade 1736 en altaruppsats. Den skapades av bildsnidaren och målaren Johan Jerling som var verksam vid hennes slott Krageholm i Skåne. Altaruppsatsen är uppbyggd som en öppen triumfbåge med blick in mot det bakomliggande gravkoret. Krucifixet i centrum flankeras av skulpturer som till vänster symboliserar Kärleken och till höger Tron och Hoppet. Uppsatsen kröns av Guds lamm och på var sida änglar med liljor i händerna.

HUVUDBANER OCH ANVAPEN

Under medeltiden kunde en död riddares rustning, häst och vapensköld skänkas till kyrkan. Rustningen och hästen omsatte kyrkan i pengar men skölden sattes upp som minne efter den döde och hans gåva. Från den traditionen kom på 1500-talet och framförallt 1600-talet praktfulla huvudbaner. Ättens vapensköld med hjälm ovan och en minnestext över den döde snidades i trä, bemålades och förgylldes. Carl Pipers är det största av dem som kom att sättas upp. Tillhörde den döde dessutom den gamla bördsadeln, som de tidigare slottsherrarna Sparre, ville man vid sidan av huvudbaneret även visa anvapen – åtta adliga vapen på fädernet och åtta på mödernet. Många av dessa hänger i dag i den södra korsarmen, gravkoret och tornkammaren

6 saker du inte får missa

1. Kalkmålningar
Kalkmålningarna visar scener från Gamla och Nya testamentet, helgonbilder och vapensköldar. Målningarna är skadade och delvis finns bara den rödbruna konturteckningen kvar. De bemålade och förgyllda träplattorna som sitter högst upp i valven kan ge en föreställning om kalkmålningarnas ursprungliga mättade färgprakt.

2. Helgonskåp
I södra korsarmen står ett helgonskåp som i mitten visar Sankta Anna med dottern Maria och Jesusbarnet – ett motiv som kallas Anna-själv-tredje. På dörrarna syns fyra kvinnliga helgon: Katarina av Alexandria, Dorotea, Maria Magdalena och Barbara. Skåpet är från omkring 1500 och påminner om den lokalt verksamme Kilamästarens arbeten.

3. Orgel
Orgeln som skänktes till kyrkan av Adolf Ludvig Piper 1781. Den är byggd av Olof Schwan. Han föddes i Säter i Dalarna och verkade senare i Stockholm som kanske den främste bland den tidens orgelbyggare. Vid den senaste restaureringen återställdes den i stort sett till sitt ursprungliga skick och betraktas som en av landets bäst bevarade 1700-talsorglar.

4. Dopfunt
Dopfunten i sandsten från tiden omkring 1200 kan visa på att det har funnits en tidigare kyrka på Ängsö-

5. Altaruppsatsen
Altaruppsatsen av Johan Jerling byggdes 1736. Den är uppbyggd som en öppen triumfbåge med blick in mot det bakomliggande gravkoret.

6. Piperska gravkoret
I Piperska gravkoret står Carl Fredrik och Ulrica Christina Pipers marmorsarkofager. Ovanför på östväggen finns Carl Pipers praktfulla huvudbaner. Han själv är begravd nere i korets gravvalv.