Foto: Ida Lagesdotter Andersson

Tumbergs kyrkoruin

I Tumberg fanns fram till 1560 en liten kyrka, vackert belägen uppe på toppen av en kulle. Kyrkan var en av de minsta i bydgen och själva kyrkorummet var 15 x 6 meter invändigt. Under Gustav Vasas reformation 1527 var det många av de små medeltida kyrkorna som upphörde att fungera som kyrkor och fick ej underhållas. Sista gången Tumbergs kyrka omnämns är i bevarade stiftslängd från 1540. 1560 var nog kyrkan fallfärdig, vilket bidrog att man vid behov hämtade sten från den.

Ruinen utgrävdes 1966. Man blottade murrester från den medeltida kyrkan som troligen uppfördes på 1200-talet. I muren hittade man en del av en runsten med inskriptionen "... reste (denna) sten efter Tove (sin) frände" samt också en stavkorshäll, en liggande gravsten från 11- eller 1200-talen. Intressant var också de 28 brakteater (tunna silvermynt), till största delen framgrävda i koret nära platsen för altaret. 

På midsommardagen hålls varje år en friluftsgudstjänst i kyrkoruinen på Tumbergs kyrkkulle. 

Foto: Ida Lagesdotter Andersson

Text på stenen rest 1952: 
TUMBERGS KYRKA
har här fordom haft sin plats.
Omkring år 1560 upphörde
den att vara församlingens gudstjänstrum.
”Himmel och jord skola förgås, 
men mina ord skola aldrig förgås” Luk 21:33
Församlingsbor reste stenen.