Meny

Ödmjukhet

Där Kristi sinnelag får råda.

Vad är det för liv du längtar efter att leva? När jag läst om de karaktärsdrag Paulus benämner som Andens frukt är det ofta med önsketänkandet att det skulle vara kännetecknen i mitt liv. Men i speglingen med vardagslivet kommer självinsikten att jag på punkt efter punkt kommer till korta. Inte minst när det gäller ord som ödmjukhet eller mildhet som det också kan översättas.

Jag har ofta tänkt på Andens frukt som något som kommer per automatik ur en levande Gudsrelation. Vilket på sätt och vis kan vara riktigt även om det i praktiken inte alltid flyter på så smidigt som man önskar. Det här är ord och egenskaper som rör vårt sätt att leva i gemenskapen med andra. Vad är det för vanor, beteenden och drivkrafter som vi låter prägla våra liv?

Helige Ande och goda förebilder

Den helige Ande eller Hjälparen som Jesus sa att fadern skulle sända för att lära oss att leva det liv som Jesus uppmanade oss till. Andens frukt kommer ur relationen med den helige Ande men är en process där vi steg för steg och i den takt som Anden leder får öva oss i och förvandlas. I den processen tror jag att vi också har hjälp av att omges av goda förebilder i exempelvis en församlingsgemenskap. Som efterföljare till Jesus Kristus är han självklart vår främsta förebild och drivkraft.

”Om det alltså finns tröst genom Kristus, uppmuntran från kärleken och gemenskap från Anden, om det finns ömhet och medkänsla, gör då min glädje fullkomlig genom att visa enighet. Lev i samma kärlek, eniga i tanke och sinnelag, fria från självhävdelse och fåfänga. Var ödmjuka och sätt andra högre än er själva. Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras. Låt det sinnelag råda hos er som också fanns hos Kristus Jesus. Han ägde Guds gestalt men vakade inte över sin jämlikhet med Gud utan avstod från allt och antog en tjänares gestalt då han blev som en av oss…” (Filipperbrevet 2:1-7a)

Paulus ger i den här texten en förklaring om ödmjukhetens innebörd. Det här om att vara en tjänare, att sätta andra högre än oss själva. Att inte bara tänka på sitt eget bästa utan också på andras.

Vilken värld strävar vi efter?

Vi lever i en på många sätt egocentrisk kultur. En tid där det ibland knappt verkar finnas någon hejd för vad människor är kapabla att göra för att tillfredsställa de egna behoven. Har ni exempelvis lagt märke till hur personer kan bete sig under rea-handeln? Där till synes lugna och välartade vuxna människor i ett ögonblick förvandlas till ”rovdjur” utan hänsyn till sina medmänniskor och i synnerhet inte barn. Vilket mina barn lite smärtsamt fick erfara för en tid sedan då en lokal leksaksaffär hade utförsäljning.

Jag kan inte låta bli att drömma och fantisera om hur det samhälle skulle se ut där Kristi sinnelag fick råda och där ödmjukheten vore en självklar livshållning. Där vi inte armbågar oss fram till positioner som tillfredställer oss själva utan där vi faktiskt sätter andra högre än oss själva. Det här som jag tror är möjligt när vi tar steg för steg tillsammans med den helige Ande.

Av Samuel Björling

Första numret 2020 av församlingstidnignen Var med innehåller en samling artiklar som utgår från Andens frukter som står uppradade i Gaterbrevet 5:22-23. 

Det är egenskaper som växer i oss och Gud vill att vi ska ha mer av dem. Vi är som träd planterade vid vattenbäckar, vi bär frukt om omständigheterna är de rätta.