Vi går nu in i en speciell tid på året, som präglas av familj, vänner och att få göra något roligt. Sommaren, och just sommarlovet hade jag själv stor glädje av som barn. Det är ibland lätt att få en förskönad bild av hur det var, eller hur det kommer att bli. Mycket är kanske bra, men det finns också sådant som är kämpigt. Livet är aldrig ensidigt bra eller dåligt, utan ofta en mix. Men med denna hälsning vill jag önska alla, men särskilt alla barn, en glad sommar.
I kyrkan så tror vi nämligen att barnen har en särskilt viktig plats, Jesus säger ju: ”Låt barnen komma till mig, och hindra dem inte”. Ändå har jag stött på en ansenlig skara människor genom åren, både i tjänst och under studietid, som fått en annan bild förmedlad ifrån kyrkan och som i mötet med den bilden också har blivit brända av både kyrkan och dess företrädare. En gudsbild som inte är den där välkomnande föräldrafamnen redo att ta emot sitt älskade barn, utan bilden av en Gud vars kärlek är betingad och som kräver din lydnad och om du inte väljer den så kommer olycka att drabba dig. Rädsla i stället för kärlek.
Jag är uppvuxen med lejonkungen, den har jag sett otaliga gånger och sjungit med i sångerna om och om igen, både som barn, och i takt med att jag blivit äldre. Den kan användas som en bild för att beskriva hur Guds kärlek fungerar för oss människor. Mufasas kärlek till sin son Simba är inte beroende av om Simba lyssnar på sin far eller den onde farbrodern Skar. Mufasa är beredd att ge sitt eget liv för att rädda sin son oavsett och ett större bevis på kärleken finns knappt att få. Det som händer med Simba är att när han lyssnar på lögnens röst, som farbrodern har, så blir han genom sin skam och skuld begränsad och förminskar sig själv. Han glömmer bort vem han är, vilket Mufasa påminner honom om i mötet vid sjön. Faderns kärlek som alltid har funnits där, men som dolts bakom lögnen, bubblar upp till ytan igen.
I kyrkan har vi ett ord för det här, synd. Själva ordet betyder ”att missa målet”. Vi människor missar målet när vi inte förstår hur högt älskade vi är av Gud, trots allt som händer i livet. Kärlek växer ju mer man delar med sig av den, och som en motkraft till allt elände som händer i världen av krig, misstänksamhet och hat – sådant som grundar sig i rädsla. Kärlek rymmer inte rädsla. På samma sätt missar kyrkan målet när vi inte förmår att förmedla Guds villkorslösa kärlek. Det är visserligen inte alltid enkelt i en värld som vår där vi kämpar med den där mixen av det som är bra och dåligt, men det är en grundläggande strävan.
Barnen har en särskilt viktig plats för oss i kyrkan. Därför vill vi erbjuda den som önskar en barnbibel som innehåller Guds kärleksbudskap, kanske som en källa till hopp i en värld som ser ut som den gör. Då kan man höra av sig till oss så ordnar vi det. Men oavsett om man finner det i kyrkan eller på annat sätt, så önskar jag att alla barn skulle få känna sig högt älskade. Inte bara under sommarlovet, utan under årets alla dagar.
Med önskan om en glad sommar,
Lennart Lundqvist, kyrkoherde