I mitten av 1955 fick Peter Celsing i uppdrag att utarbeta förslag till kyrka i Vällingby. I början av 1956 tog man fram ett lokalprogram i samarbete med Lennart Håkansson, präst i församlingen och dessutom konsthistoriker. Hans högkyrkliga teologiska syn samverkade med Celsings tankar om slutenhet mot den omgivande livliga verksamheten och den klosterliknande idén togs fram och bearbetades. Utvecklingen har i både text och bilder utförligt beskrivits i Lars Ridderstedts “adversus populum”.
Redan de tidiga skisserna innebär variationer på kvadrat-temat. Lokalerna samlas kring en inre fridfull gård och vänder sig från övriga aktiviteter i Vällingby Centrum.
Särskilt intresse ägnar Celsing naturligt nog åt kyrksalens utformning. Efter försök med inskrivna rundade former utvecklas skisserna succesivt mot ett mer strikt och sparsmakat formspråk. Sekvensen av de bevarade skisserna och modellbilderna visar på ett intressant sätt hur projektet succesivt växer fram, med intryck och impulser från olika håll, till den slutliga, byggda versionen.
För att få ingången så nära torget som möjligt vänds altaret mot väster. I de tidiga skisserna ligger även tornet med sina klockor mot torget. Celsings tanke är att låta tornet manifestera sig genom sitt formspråk, eftersom det inte kan hävda sig i höjd mot de omkringliggande höga husen.
Snart övergår Celsing till att studera ett antal tornalternativ mot väster, i början med två klockor i en massiv murskiva. När byggnadskommittén sedan beslutar om ett klockspel med tjugo klockor, växer det slutliga alternativet, liknat vid frukter i ett träd, mödosamt fram med ändringar i utförandet så sent som under uppmurningen.
Kontakten med torget bearbetades noggrant. Torgytans karakteristiska cirkelformade stenbeläggning når ända mot kyrkporten. Den böjda granitmuren bildar en gräns mot busstorget och ett uppåtsträvande kors i rostfritt stål ger en sakral gest mot torget.
Väl inne i vapenhuset möts man inte av den vanliga vyn. I stället för en ingång i mittgångens förlängning utformades entrén med tanken att uppnå ett vackrare och mer ödmjukt sätt att träda in i kyrkorummet och att även härvid få en helare totalvy över detta rum.
Många diskussioner fördes om altare, predikstol, dopfunt och orgel, bl.a. med hänsyn till liturgiska synpunkter. Dopfuntens placering, vackert dagsljusbelyst med två mindre fönster, ger en möjlighet att vid behov med lösa stolar skapa ett dopkapell.
Den ursprungliga möbleringen bestod av bänkar kompletterade med lösa stolar. All inredning och utsmyckning har utförts och handlagts av inredningsarkitekt Ella Öström, anställd på kontoret, som i nära samarbete med Celsing utformat inredningen i alla hans kyrkoprojekt som då växte fram.
Ella Öström har också svarat för utformning av nuvarande armaturer. Den stora cirkulära ljusramp, som Celsing först lät sätta upp, byttes ut strax före invigningningen, delvis med anledning av Bror Hjorths tidiga kommentarer.
De karaktärsfulla tegelmurarna av hårdbränt sk Helsingborgstegel uppfördes av murarelever för att uppnå en mer oregelbunden och livlig yta. En intresserad iakttagare kan också på många ställen i murarna uppfatta subtila livskillnader och nischer som omedvetet ger en rikhet i upplevelsen.
Under Celsings sista levnadsår påbörjades tillbyggnaden av församlingslokalerna, som han tyvärr inte själv fick möjlighet att fullfölja.
/Från Jubileumsbladet, Vällingby församlingsblad nr 1/2010. Text och sammanställning: Erik Lindgren/