Toapapper. Det är en klassiker. Vi står där och jämför "pris per rulle". Fast rullarna är ju olika långa. Och pappret olika mjukt och hårt. Falukorv. Samma sak. Valet. Ska jag ta den billigaste, eller den som har 87% kött. Är det förresten svenskt kött?
Flingor, yoghurt, mjölkprodukter. Igen, detta enorma utbud. Ägg – det är svårt tycker jag. Eller kanske lätt. Valet. Frigående inomhus? Frigående utomhus? Värst av allt, tillgång till utomhusvistelse.
Puh, känslan avgör tanken. Jag orkar inte tänka tanken att jag skulle vara en av alla dessa hönor som inte får röra sig fritt. Eller, räcker det kanske med frigående inomhus?
Flingor. Det kan jag. Procentsatsen nötter, frukt. Tillsatt socker. Jag kan det här. Jag ägnar evigheter åt att läsa innehållsförteckningen. Ändå får jag med mig onödigt mycket socker hem.
För andra lär det vara valet av chips, snacks och dryck som vi enligt undersökningar ger mycket tid. Stort sortiment, priserna varierar, och valet där och då känns såå avgörande.
Och så var det val av tvättmedel, schampo, mobilabonnemang, streamingtjänster, elavtal, försäkring, bolån. Alla dessa val.
Ett av mina sämre vardagliga val är när jag står i kö, och hör "vi öppnar en kassa till", och alla rusar dit - jag med. Och ser att den första kön hade varit ett bättre val.
Så kommer röstkortet till kyrkovalet. Ett val som faktiskt håller längre än val av chipspåse, flingor eller extrapriser. Ett val som handlar om något större än falukorv och streamingtjänster: om vilken kyrka vi vill att vår församling ska vara. En plats för gudstjänst, bön, sång, gemenskap, omsorg och diakoni, lokalt och globalt – mitt i vår vardag.
Ändå är det bara ungefär en femtedel av oss som går och röstar. Och några väljer i stället – just när röstkortet kommer – att gå ur Svenska kyrkan.
Röstkortet blev en tankeväckare för dem, kanske om något som inte känns relevant. Också det är ett val. Att vilja lämna kyrkan. Och, vi i församlingen registrerar och respekterar.
Men för oss som är kvar är kyrkovalet en chans att säga: Kyrkan betyder något. Jag vill vara med. Vara del i något större än oss själva. Den världsvida kyrkan – kyrkan som en rörelse, i tro, hopp och kärlek.
Och här kommer det vackra: innan vi väljer, så har vi redan blivit valda. Jesus säger i Johannesevangeliet: "Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er" och så fortsätter han med en livsinriktning för trons liv, våra liv: "att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består". Och, avslutar Jesus: "Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra."
Gud gjorde sitt val långt före vi började jämföra falukorv eller schampo. Han valde dig. Du är hans ögonsten, älskad och sedd. Kallad att vara med, bära och dela med andra.
Så, kanske är kyrkovalet inte bara en fråga om vilka som ska sitta i kyrkans beslutande rum, utan också en påminnelse: vi är burna av Guds förstahandsval.
Våra röster och ditt engagemang, vare sig det är i kyrkovalet, eller än viktigare, var dag i livet, är ett svar på Guds val av dig, ett svar på Guds kärlek.
Vilket val.
Lasse Svensson
kyrkoherde i Vallentuna församling
lasse.svensson@svenskakyrkan.se
08-511 862 22