Under livets gång hamnar vi ofta vid olika vägskäl, där vi blir tvungna att göra ett val åt vilket håll vi ska låta livet fortsätta. Att välja är inte alltid så enkelt. Ofta är det många saker att väga in i valet, men det går mycket lättare om vi har entydlig målsättning kring vad vi vill uppnå på litet längre sikt.
På den här punkten var Jesu liv inte särskilt annorlunda jämfört med våra. Den sista sträckan av hans liv upp mot Jerusalem, och händelserna där, var förknippad med ohyggligt svåra val.
Skulle han ridandes på åsnan, med Jerusalem vid horisonten, acceptera att bli en vanlig kung och i bästa fall få lite ära och berömmelse? Skulle han försöka hitta på något sätt att undvika att bli dömd till döden, och därmed undvika lidandet som låg framför honom?
För Jesus fanns det bara ett alternativ att välja. Han hade ett tydligt mål med sitt liv, och det hjälpte honom säkerligen! Han ville till varje pris vara trogen sin uppgift han fått av Gud, en livsuppgift som var så väl förankrad i honom själv. Skulle han svika nu vore det att göra våld på sig själv.
När jag funderar över påsken, tänker jag på på gruppen Eldkvarn. De hade nog inte ambitionen att vara teologer, men i låten Kärlekstörst finns några ord i texten som är intressanta i påskens sammanhang:
Nånting måste gå sönder, för att himlen ska va´ blå …. Något ska falla, för att hjärtatska slå.
Det är ju det som är hela påskens poäng! Den tomma graven visar att ur den biologiska döden, kroppens totala sönderfall, föds ett nytt och helt annorlunda liv fyllt med evighet och ljus.
Hur ställer vi oss nu till påskens händelser? Från Jesu intåg ridandes på åsnan och
fram till hans gravläggning hänger nog förnuftet och historikerna med ganska bra. Undantaget är den sista måltiden, där mysteriet börjar tätna en aning, men på påskdagen, vid den tomma graven, där tätnar mysteriet ännu mera och det mänskliga förnuftet tappar kontrollen. Vid den tomma graven måste tron och tilliten till Gud definitivt vägleda oss. Vi står vid en dimension hos verkligheten som t.ex. varken fysik, astrofysik eller matematik kan säga någonting om. En del menar att då kan vi lämna uppståndelsen därhän, när vi inte vet något.
Men vågar vi innesluta hela påsken i den egna världsbilden börjar en resa genom livet som går från död till liv. Påskhelgens innersta mening är fortfarande att lyfta fram detta glada.
Påskris, ägg och alla andra traditioner, kan ju vara ett sätt att göra påskens glädje
synlig och konkret. Under påsktiden är det för kyrkan väldigt viktigt att lyfta fram att Jesus fortfarande är uppstånden och aktuell för oss. Frågan till oss själva blir om vi kan vi känna igen honom i olika sammanhang, exempelvis mitt i vår vardag, i vårt gudstjänstliv och i vår nattvardsgemenskap? Vågar vi övervinna våra tvivel och försöka tro? Kan vi ana att Gud faktiskt också bryter in i vår vardagsverklighet under temat från död till liv? Det kan vi reflektera över under den kommande påsktiden!