Detta blir mitt sista tankekorn i Kyrknyckeln. Den 15 december tackar jag för mig och
ämnar gå i pension efter 43 år som präst, varav 31 år här i Vä-Skepparslövs pastorat. Det
är många år som jag ser tillbaka på med stor glädje och tacksamhet. De 25 åren som kyrkoherde här har varit fantastiskt fina år tillsammans med alla duktiga medarbetare, förtroendevalda och församlingsbor. Eftersom jag bara är den tredje kyrkoherden i pastoratet sedan 1945 tyder det på att det verkligen är ett riktigt fint pastorat att arbeta i.
Många jular har det blivit med firande och gudstjänster i våra kyrkor. En fråga som följt mig i mitt tänkande kring julen är varför denna högtid är så stor. advents- och julmånaden. Jag tänker på alla traditioner och välbesökta gudstjänster som finns under advents- och julmånaden.
Jag tror att den glimmande kärnan i vårt julfirande är att omtanken om varandra är så tydlig. Jag hör ofta människor säga att ingen ska behöva vara ensam under julen! Det är ju en otroligt varm omtanke tillsammans med alla kalas och julgåvor. Eftersom mänsklig omtanke i stort är en bristvara i nutiden, så blir längtan efter julen extra stor eftersom den verkligen centreras kring varm gemenskap. Sedan kan det naturligtvis ibland ”skava” lite när släkten samlas, men det är en annan historia.
Något annat som också inramar julen med sin ljusa aura är att Gud visar sin varma omsorg om alla människor genom att han ville bli en av oss genom Jesu födelse. Denna omtanke är nog så stor att vi inte riktigt kan greppa den. Mänsklig omtanke och Guds omtanke om oss är två viktiga dimensioner i vårt julfirande och anledningen till att julen blivit så stor. Nu hoppas jag att ni får en riktig fin jul med mänsklig omtanke och en förnimmelse av Guds
kärlek
Kyrkoherde Bengt-Åke Månsson