Diakoni i den världsvida kyrkan

Studiedokumentet Kyrkan i det offentliga rummet, antaget av Lutherska världsförbundet 2016, är en skrift som i den världsvida lutherska gemenskapen bearbetar frågor kring kyrkans samhällsansvar utifrån ett lutherskt perspektiv och beskriver en utgångspunkt för för Svenska kyrkans diakonala uppdrag.

Religioners och kyrkors betydelse i och bidrag till samhället har varit en kontroversiell fråga i den svenska kontexten, inte minst sedan statens och Svenska kyrkans relation ändrades år 2000. Lutherska kyrkor har i ett globalt perspektiv i olika tider och sammanhang varit tysta i samhällsfrågor, accepterat förtryck och förintelse. Den så kallade tvåregementsläran bidrog till deras passiva tystnad. LVF har med studieprocessen kring Kyrkan i det offentliga rummet velat bearbeta och göra upp med sådana tolkningar av luthersk teologi.

Dokumentet ger orientering i frågan hur kyrkans närvaro kan bidra till att skapa ett offentligt rum som är inkluderande, rättvist och fredligt. Med det offentliga rummet menas de arenor där människor möts och kan komma samman för att diskutera gemensamma angelägenheter, dela information och låta åsikter brytas mot varandra. Det är på samma gång en normativ idé, det vill säga en föreställning om hur det bör vara, och en konkret verklighet.

I dokumentet beskrivs ambitionen att det offentliga rummet ska vara en rättvis, tillgänglig och inkluderande plats för alla oavsett bakgrund och att kyrkor har att bidra till detta offentliga rum. Det pekar också på att tillgängligheten ifrågasätts eller är obefintlig i många sammanhang. Erfarenheter hos till exempel urfolk, människor med funktionsnedsättningar, med hbtqi+ identitet, kvinnor och människor som inte tillhör den etniska majoriteten i en kontext visar det. 

Kyrkor utmanas i texten att vara offentliga rum. Detta innefattar tre dimensioner. Dels att kyrkan talar för det offentliga rummet och genom det påminner om och bidrar till ett rättvist offentligt rum. Dels att kyrkan i sina olika sammanhang, bland annat gudstjänster, samlingar, barn-, ungdoms- och körverksamhet, gestaltar tillgängliga offentliga rum som präglas av inkludering och rättvisa. Slutligen att kyrkor som rum gestaltas som offentliga platser genom att å ena sidan synas och höras i till exempel offentliga gudstjänster och klockringning och å andra sidan ge skydd genom sin specifika karaktär av att vara ett offentligt rum.

LVF:s dokument lägger också teologiska grunder för lutherska kyrkors agerande i det offentliga rummet både genom att teckna en bild av luthersk dopteologi och dela en ny tolkning av tvåregementsläran. 
Dopets ovillkorliga nåd beskrivs lika tydligt som alla döptas kallelse att vara delaktiga i kyrkans offentliga vittnesbörd. Kyrkan är inget självändamål, Gud kallar de döpta till lärjungaskap och dopet utgör utgångspunkten för ett kristet engagemang både i kyrkan och det offentliga rummet.

Det världsliga och det andliga regemente visar de två olika sätt på vilka Gud visar omsorg om världen, med lag och evangelium. Det andliga regementet syns redan i de troendes gemenskap. I det världsliga regementet har samhällets makthavare en skyldighet att upprätthålla lagen. Kyrkan är i denna förståelse både kallad att i ord och handling förmedla evangeliet om Guds kärlek till världen (andliga regementet) men också - i relation till det världsliga regementet - höja rösten, stärka och skydda de utsatta och hjälpa dem som är i nöd när den blir vittne till orättvisor i det världsliga regementets område, trots att detta står under politiska makthavares ansvar. Detta understryker att kyrkan behöver delta i det offentliga samtalet och samtidigt inte får förlora förmågan att noggrant skilja mellan det världsliga och det andliga regementet, att kyrkan inte får dominera det offentliga samtalet utan gestalta det gemensamma rummet tillsammans med andra aktörer, i vår tid inte minst med andra trostraditioner och övertygelser.

LFV:s dokument beskriver tre kännetecken på ett lutherskt offentligt engagemang: (1) mod och klarsynthet (tro), (2) tålamod och uthållighet (hopp), (3) solidaritet och egenmakt (kärlek). Det första (1) tecknar betydelsen av teologisk reflektion både i lokala, regionala och världsvisa sammanhang för att kunna främja klarsynthet i kyrkans vittnesbörd i samhället. Det andra (2) kännetecknet, hoppet, fylls av gudsrikets och korsets perspektiv. Hoppet levs i församlingens gemenskap. Det växer också när möten över gränser möjliggörs, både lokalt på gator och torg tillsammans med andra aktörer i civilsamhället, i den internationella ekumeniska rörelsen och interreligiösa möten. Det tredje (3) kännetecknet gestaltar kärlek i ord och handling genom olika diakonala uttryck, såsom påverkansarbete och förvaltarskap, solidaritet med dem som missgynnas i samhället och stärkande av deras egenmakt. Kyrkan utmanas således till profetisk diakoni.

Dokumentets vägledande principer är grundpelare i bland annat Svenska kyrkans diakonala verksamhet. Här nämns att analysera samhällsfrågor utifrån ett delaktighetsperspektiv, skapa tillitsfulla relationer, utmana orättvisor, upptäcka tecken på hopp och stärka utsatta människors egenmakt. Texten lyfter också exempel för kyrkans agerande i det offentliga rummet från många olika sammanhang i den världsvida lutherska gemenskapen, såsom engagemang för flyktingar samt för genus- och klimaträttvisa och arbete för att övervinna exkludering. Dessa speglar Svenska kyrkans diakonala uppdrag som manifesterar sig i många andra exempel och tar sig olika uttryck i olika lokala sammanhang.

2024 höll Svenska kyrkan ett tematiskt kyrkomöte under rubriken ”Kyrkan i det offentliga rummet”. Till detta tog kyrkostyrelsen fram en skrivelse under samma rubrik som kontextualiserar LVF:s dokument för det svenskkyrkliga sammanhanget. Kyrkomötet antog ett uttalande som i sex punkter sätter riktningen för en kyrka som är en tydlig och aktiv aktör i samhället.

Skriften Called to Transformation: Ecumenical Diakonia kom ut 2022 och förklarar vad ekumenisk diakoni innebär. Bakom skriften står Kyrkornas världsråd och ACT-alliansen. 

Genom att ta sig an begreppet ekumenisk diakoni, som länge använts inom den internationella diakonin, ville de ekumeniska organisationerna bidra till en gemensam grund eller gemensamt språk för å ena sidan kyrkor (som Kyrkornas världsråd samlar) och å andra sidan organisationer som på kristen grund driver socialt arbete eller utvecklingssamarbete (som ACT-alliansen samlar).

Internationell diakoni eller ekumenisk diakoni är i grund och botten detsamma som församlingsdiakoni. Församlingsdiakonin i Svenska kyrkan är fokuserad på mötet med människan medan den internationella diakonin, för Svenska kyrkans del, är fokuserad på att möjliggöra detta möte genom stöd till lokala diakonala aktörer. Begreppet ekumenisk diakoni understryker att detta är en uppgift för kyrkorna tillsammans. Inom både den internationella, ekumeniska och den lokala diakonin  finns även profetisk diakoni som handlar om påverkansarbete i syfte att ändra orättvisa strukturer som drabbar människor. 

Diakoni som kyrkans väsen och som praktiskt arbete

Called to Transformation fokuserar på den ekumeniska rörelsen och dess roll i att förmedla och samordna diakonalt arbete globalt. Skriften består av tio kapitel som behandlar olika aspekter av ekumenisk diakoni, bland annat den ekumeniska diakonins historia, teologisk reflektion, det föränderliga landskap där diakonin verkar, diakonins praktik samt utmaningar idag.

Skriften innehåller en värdefull fördjupning i begreppet diakoni. Två aspekter av diakoni lyfts fram: den teologiska förståelsen av diakoni som en del kyrkans väsen och mission – det kyrkan är – samt det diakonala arbete som kyrkorna gör. Den teologiska förståelsen kan exempelvis handla om förståelsen av diakoni utifrån människan som skapad i Guds avbild, eller att vi är kallade till barmhärtighet och rättvisa. Den aspekten som handlar om vad kyrkorna gör är mer praktiskt inriktad och beskriver hur kyrkorna över geografiska och konfessionella gränser engagerar sig i diakonala handlingar, till exempel genom de ekumeniska organisationerna. 

Teologiskt och rättighetsbaserat språk

Ett spänningsfält som skriften tar upp är mellan ett teologiskt språk och ett rättighetsbaserat språk. Skriften lyfter ekumenisk diakoni som ett språk som är samtidigt trosbaserat och rättighetsbaserat. I ett kristet perspektiv finns både bibliska rättvisebegrepp och mänskliga rättigheter i ett rättighetsbaserat språk. Skriften tar upp flera utmaningar för rättigheter på områden som till exempel migration, ekonomi, klimat, genus och hälsa.

Ett annat spänningsfält är det mellan å ena sidan kyrkliga aktörer vars diakonala arbete kläds i ett rättighetsbaserat språk och å andra sidan statliga eller civila utförare av sociala tjänster. Att uppmärksamma skillnaden mellan dessa två handlar inte om att hävda att någon av dem mer eller mindre pålitlig, utan att helt enkelt identifiera det som motiverar kristna aktörer och se det som en betydelsefull del i att utöva diakoni. Samma spänningsfält kan ses där man inom församlingsdiakonin samarbetar med lokala civilsamhällesaktörer eller det offentligas socialtjänster. 

Denna skrift är utgiven av Lutherska världsförbundet 2013 och författad av en internationell grupp av personer som är engagerade i diakoni lokalt. Skriften Seeking conviviality (pdf) är tänkt som inspiration och stöd för kyrkor att analysera sina egna sammanhang och stödja innovativt engagemang hos dem som arbetar med diakoni i församlingar.

Seeking conviviality identifierar de viktigaste utmaningarna för kyrkan och diakonin i Europa idag och fokuserar särskilt på effekterna av finanskrisen som utlöstes 2007–2008 och den kultur och de värderingar som låg till grund för den. Ett grundläggande koncept är att skapa sätt att leva sida vid sida, konvivialitet (conviviality). Detta blir kärnan i en diakonimodell som fokuserar på diakonal närvaro hos människor i utsatta situationer, åtgärder som präglas av delaktighet samt arbete för långsiktig förändring.

Att leva sida vid sida i kyrkan och samhället

Skriften innehåller förslag till åtgärder som ökar och värnar människors värdighet samt arbete för rättvisa.

Den är delad i tre huvuddelar:

Den första delen ger en överblick av den europiska kontexten där finanskrisen härjar och visar sig även som social kris och politisk kris. Den lyfter också att det är unga och äldre som får betala priset av krisen. Migration är också ett tema i den europeiska kontexten i all sin komplexitet och i fortsättningen papperslösa som inte får tillgång till samhällets tjänster. 

Den andra delen innehåller en reflektion över fyra teman: kyrkans dubbla kallelse, från Gud och från utsatta människor. Den diskuterar också innebörden av ”konvivialitet” som konsten och handlingen av att leva sida vid sida. Även begreppet rättvisa diskuteras ingående ur ett diakonalt perspektiv, exempelvis att alla är skapade som Guds avbild och därför lika värda och ska inte förnekas grundläggande behov. Alla behöver dessutom beredas möjlighet att delta fullt ut i samhället. Avsnittet avslutas med att diskutera kopplingen mellan värdighet och välfärd som lider i ett samhälle där ohejdad konsumtion är en hörnsten i samhället. 

Den tredje och avslutande delen innehåller konkreta förslag på hur församlingsdiakonin kan behöva förändras för att kunna arbeta utifrån den diskussion som förs i del två. 

Ett digitalt studiematerial för lokala kyrkor om ”Seeking Conviviality” färdigställs sommaren 2024. När det har publicerats kommer det att länkas till den här. 

Skriften Diakoni i kontext (pdf) är utgiven av Lutherska världsförbundet (Mission in Context 2009, i svensk översättning 2015) och är en gemensam plattform för reflektion om diakonins identitet och praktik. Den vänder sig till kyrkoledare, diakoniarbetare och dem som studerar diakonivetenskap och andra diakoninära ämnesområden.  

Dokumentet är framtaget för att underlätta kommunikationen mellan kyrkorna och stärka vårt gemensamma arbete som delaktiga i Guds mission. I skriften finns inga ambitioner att strikt definiera diakoni. Den ska snarare vara en inspiration och ett underlag för diskussion när det gäller diakonalt förhållningssätt och metoder.

Skriften innehåller tre huvuddelar. Första delen består av en kortfattad analys av samtidens globala trender och utmaningar för diakonin. I andra delen ges en teologisk introduktion till synen på diakoni. Den tredje och mest omfattande delen skildrar hur diakoni utövas i sina olika uttrycksformer alltifrån individuellt engagemang till välorganiserade aktiviteter lokalt och internationellt.

Tydlig påverkan på svenska grunddokument om diakoni

Skriften har präglat svenska publikationer om diakoni, framför allt Ett biskopsbrev om diakoni (2015) och Vägledning för diakoni (2020). Dessa skrifter har särskilt lyft följande teman från Diakoni i kontext:

• Diakonins identitet som bordets diakoni – att efter måltiden bära med sig välsignelsen från bordsgemenskapens delande till mötet med medmänniskorna – och kyrkans gemenskap som uttrycks genom gudstjänstfirande, förkunnelse och diakoni, alltså den grundläggande uppgiften. 
  Att diakonins syfte inte bara handlar om individers nöd utan även att identifiera orättvisor på gruppnivå, strukturella orättvisor.
• Metoder som se – analysera – handla.
• Definitionen av profetisk diakoni kontra politisk diakoni.
• Beskrivning av diakonin som ”ett svar på konkreta nödsituationer, lidande och orättvisa, den är ett uppfyllande av kärleksbudet, och i allt detta ett uttryck för vad kyrkan tror på och bekänner: Guds nåd – för världens helande”.
• En diakonal uppförandekod som kan fungera som reflektionsunderlag eller som något att stämma av församlingens verksamheter och förhållningssätt emot. Skriften listar olika satser om vad diakoni är teologiskt, vad den har för syfte och hur den utförs. Ett exempel på det sista är att diakoni  ”utgår från medkänsla, inklusivitet, ömsesidighet, respekt och ansvar som sina grundläggande värden”. 

Skriftens metoddel innehåller flera användbara metoder att använda i församlingsdiakonin och ger en överblick av diakonins olika sätt att agera, så som nätverkande med partner, förhållandet mellan frivilliga och professionella medarbetare, utbildning, utvecklingsarbete, profetisk diakoni, förkunnelse och diapraxis .