Uppsala stift år 1697 - en årsberättelse

Den 5 april 1697 dog Karl XI, varpå hans son Karl blev Sveriges nya kung. Den 5 maj, samtidigt som Karl XI låg på” lit de parade” utbröt en stor brand på slottet Tre Kronor som förstörde stora delar av det. Detta kom att påverka bland annat ärkebiskopen Olaus Swebilius som suttit på tjänsten sedan 1681. Även i övrigt, var det ett händelserikt år i Uppsala stift, detta nådens år 1697.

Olaus Swebilius, ärkebiskop i Sverige mellan 1681-1700.
Foto: Per Hård af Segerstad

Riksarkivet och Kungliga Biblioteket var då inrymda i slottet och stora delar av deras samlingar förstördes. Man räknar med att en tredjedel av Riksarkivets bestånd gick förlorat och att av bibliotekets samlingar 18 000 böcker och 1 100 manuskript blev lågornas rov. En mycket stor del av källorna till Sveriges medeltida historia brann upp i denna vådeld.

Karl XI:s begravning skedde först 24 november 1697 under pågående riksdag med likpredikan av ärkebiskop Olaus Swebilius. Under sorgetiden hade det ringts en timma varje dag i landets kyrkklockor, den så kallade kungsringningen. För socknarna var det en börda att under nära åtta månader varje dag få ihop ett ringarlag och det hände inte sällan att kyrkklockor sprack på grund av dessa långa ringningar.

Tre veckor efter begravningen skedde Karl XII:s kröning: den 15-årige envåldskungen satte själv kronan på sitt huvud sedan han blivit vederbörligen smord av ärkebiskopen.

Olaus Swebilius var ärkebiskop i Uppsala sedan 1681. Han är främst känd för sin katekes, som blev auktoriserad 1689. Förutom ärkebiskopen bestod Uppsala domkapitel av professorerna vid den teologiska fakulteten. Jesper Swedberg var förste teologie professor och domprost. Övriga professorer i domkapitlet var Ericus Petri Liung, Johan Olderman och Lars Norrman, tillika prebendekyrkoherdar i Gamla Uppsala, Danmark respektive Vaksala. Lars Norrman var på utlandsresa till Tyskland och Holland och välkomnades tillbaka till domkapitelsarbetet 28 april.

Riksdagen hölls i Stockholm under november och december 1697. Ärkebiskopen var självskriven ordförande i prästeståndet och från Uppsala domkapitel reste professor Liung och domkapitlets notarie, magister Petrus Grise. Uppsala stift med Stockholms stad hade sammanlagt tolv representanter i ståndet medan det från andra stift kom fem-sex präster, minst representation hade Karlstads stift, som endast skickade två präster.

Enligt 1687 års domkapitelsförordning skulle domkapitlet sammanträda onsdag morgon från klockan 8. Årets första sammanträde i Uppsala domkapitel hölls onsdagen 13 januari 1697 och ärkebiskopen inledde mötet med att önska lycka och välsignelse i arbetete med det nya årets arbetsuppgifter. I 12 paragrafer avhandlades sedan ärenden av olika slag.

Ytterligare 28 större sammanträden är protokollförda under året förutom ett antal sammankomster, där domkapitlet höll prästexamen eller pastoralexamen. Mellan den 29 oktober och 3 december hölls inga domkapitelssammanträden. Det beror antagligen på att ärkebiskopen och konsistorienotarien var fullt upptagna med riksdagsgöromål. Magister Petrus Grise var nämligen prästeståndets förste notarie, biträdd av en andre notarie.

Några gånger under året hölls prästexamen. Den 6 februari examinerades magistern Magnus Sandel och blev 9 februari prästvigd av ärkebiskopen för att bli "hovpredikant" hos fru Christina Sparre på Hedensö i Näshulta i Sörmland. Han var redan informator för hennes son, Knut Kurck, och Christina Sparre ville ha Sandel prästvigd för att under sitt "sjukliga tillstånd" få ha gudstjänst hemma i huset och att där "få bruka mine Salighets Medel". Hon hade tidigare haft Uddo Mackei som sin hovpredikant.

Hovpredikanter var inte ovanliga: den 17 maj prästvigdes nio präster, av vilka fyra var kallade till huspredikanter.

Då och då hölls pastoralexamen med präster som ville bli kyrkoherdar. Denna examen hade införts 1693 som en följd av att Karl XI förklarat att större delen av landets kyrkoherdetjänster skulle tillsättas av kungen. De flesta blev godkända i examen men komministern Eric Norbelius i Dalby, som hade kallats och valts till kyrkoherde i Balingsta, underkändes i examen 20 mars. Domkapitlet vägrade ge honom tjänsten men efter en ny examen 18 maj fick han rekommendation till Kungl. Maj:t att bli utnämnd till kyrkoherde i Balingsta. Den 7 oktober underkändes två av sex examinerade präster.

Vid denna tid var det sällan kvinnorna nämndes vid sitt namn utan de kallades bara "kyrkoherdeänkan i Nora" eller "magister Schroderus änka".

Många ärenden rör tillsättning av prästtjänster: det var tjugotalet kyrkoherdar och komministrar som avled under 1697. I domkapitlets protokoll finns ett flertal exempel på den så kallade änkekonserveringen, som var mycket vanlig under 1600-talet. Den innebar att den avlidnes änka eller dotter gifte sorg med makens/faderns efterträdare. Komministern i Ovanåker Eric Widman begärde 16 juni befordran och erbjöd sig "hjälpa något änkehus", då han själv var änkling. Samma dag fick Olof Lexelius den andra komministertjänsten i Gävle på villkor att han "upprättade" framlidne komminister J.P. Insulanders änkehus. Komminister Olof Hallenius fick 28 juli löfte om förslag till Åkerby pastorat "om änkan inte blev konserverad". I något fall förklarade domkapitlet att prästen först skulle fråga änkan innan han besvärade sig med att söka tjänsten.

Till sammanträdet 15 september kom två representanter för Viksta församling, som ville att kyrkoherde Olof Krutenius änkehus skulle konserveras.

Helt klart ville domkapitlet hjälpa prästänkorna till "konservering" men lyckades inte alltid. När magistern Eric Hansson bad att få befordran föreslog domkapitlet "engagemang hos salig magister Petrus Åhmans änka", dvs Catharina Leufstadia. Hon var änka efter kyrkoherden i Tensta och domkapitlet hade planen att placera Hansson som kyrkoherde i Veckholm elfter framlidne kyrkoherden Andreas Leufstadius, Catharina Leufstadias far. Hansson fick 10 mars missiv till Veckholm. Planen gick dock om intet, därför att den ovan nämnde Uddo Mackei, som var gift med en annan dotter till Leufstadius, fick kunglig fullmakt på tjänsten. Den lästes upp i domkapitlet 3 december.

1697 var ett nödår och det går att läsa att många komministrar klagar på utebliven lön från kyrkoherdarna. Ett par komministrar begärde till och med att få sluta, då de inte klarade att försörja sin familj på den dåliga lönen.

På vissa villkor fick den förre komministern i Ekeby, Anders Balck, som vårdades på Danviks hospital, tillstånd att predika i Danvikens kyrka. Han fick också besked om att det var svårt att få så mycket i hjälp till hustru och barn från Börstils kyrkohärbärge, eftersom det varit missväxt.

Domkapitlet medgav 10 februari att klockorna i Ekerö kyrkas torn fick flyttas till en klockstapel. Samma dag lovade domkapitlet skriva till Kungl. Maj:t angående anläggande av begravningsplats intill Rådmansö kapell. Från Torsåker kom en förfrågan om begravningen av tre hammarsmeder. De hade frusit ihjäl sedan de gått vilse i skogen på hemväg från kyrkan. De skulle få en kristlig begravning fastän de druckit brännvin tillsammans med två andra smeder.

Domkapitlet fick också 1697 fatta beslut i en del skilsmässoärenden: det gällde främst upplösning av trolovning. I ett fall hade fästfolket ångrat sig och beslutat att gifta sig, varför ärendet föll. Prosten Melander i Odensala hade underkänt en pigas katekeskunskaper och vägrat henne att gifta sig. Konsistorienotarien hade förhört henne och ansåg att hon kunde tillräckligt, varför domkapitlet 10 mars gav henne tillstånd att gifta sig. Två månader senare kom adjunkten Jonas Ullberg i Skepptuna och ville ha reda på varför hans far ville hindra honom att gifta sig med kyrkoherdens dotter, Euphrosyne Aurén. Domkapitlet menade att faderns skäl inte kunde vara giltiga och sade att Ullberg gott kunde inrikta sig på giftermålet. Däremot upplöstes hennes syster Catharinas trolovning med fänriken J. Rudbeck på dennes begäran.

Församlingsbors dåliga katekeskunskaper oroade prästerna. Kyrkoherden i Länna Lithovius undrade 16 juni 1697 om en avliden båtsman, som bara hade kunnat Fader Vår, skulle få vanlig begravning. Det tyckte domkapitlet, eftersom han fört ett gudfruktigt leverne.

Och så ärendet med mannen i Vendel, som inte gått till nattvarden på 10 år: skulle han få gifta sig? Paret kallades till förhör onsdagen före jul men hur det gick får vi inte veta, eftersom det inte finns något protokoll för den dagen.

År 1697 var det 50 år sedan Härnösands superindendentur bildats. Då hade landskapet norr om Hälsingland avsöndrats från Uppsala stfit utan att detta noterades i domkapitlets protokoll. Inte heller 50 år senare uppmärksammades detta.

(Text av Ragnar Norrman)