Tornpelles kammare
Foto: Anders Tukler

Tornpelle

Tornpelle kallades den brandvakt som fram till slutet av 1800-talet vakade över Uppsala från domkyrkans

Hans bostad eller vaktkur finns kvar än idag i ursprungligt skick, 67 meter upp i tornet. Dit kommer man via vindlande trappor, och här finns hans säng, bord, pall och pottlåda. Hans fårskinnsfodrade vadmalsrock samt två par rejäla stövlar finns också.

År 1759 fastställdes en brandordning i Uppsala, med en avlönad väktare i domkyrkans norra torn. En brandstyrka på sexton man organiserades, varav hälften skulle patrullera stadens gator. Till brandvakt i domkyrkotornet utsåg polisen en vaksam, nykter och pålitlig man att hålla utkik. Han kallades tornpelle. Varje timme tog han sin stora lur och ropade ut timslagen:

”Klockan är tio slagen.
Gud bevare vår stad och land
från eld och brand
och tjuvahand
- klockan är tio slagen.”

Klockan är tio slagen. Gud bevare vår stad och land från eld och brand och tjuvahand - klockan är tio slagen.

”Klockan är tio slagen. Gud bevare vår stad och land från eld och brand och tjuvahand - klockan är tio slagen.”
Om tornpelle såg rök eller gnistor från något ovanligt ställe skulle han klämta i storklockan, och det var olika klämtningar för varje stadsdel. Var det på dagen stack han ut en röd fana åt det håll där det brann, om natten hängde han ut en stor lykta på en stång åt det håll där det var fara å färde. Då ropade han:

”Elden är lös,
klockan är tio slagen.
Så stad och land
med nådig hand
bevare Gud!”

Den nuvarande plattformen uppe i tornet där tornpelle bodde byggdes 1855. Han tillbringade en stor del av sin tid däruppe. Ved, mat och vatten hissades upp i korgar på utsidan av tornet. Troligen hissades sopor och pottans innehåll ner samma väg.

Den siste tornpellen dog en kall vinterdag på 1890-talet sedan han halkat i den hala och branta trappan i tornet.

Uppsala fick en fast brandkår 1890.