Välkommen att fira gudstjänst i Backens kyrka. Predikan denna söndag av Moa Beak. Textläsning av Bibbi Sundberg och musik av Erik Wäcklén och Maria Axéll.
Dagens kollekt går till Act Svenska kyrkan och deras viktiga internationella arbete.
När världen drabbas av coronapandemi förvärrar det en redan svår situation för människor som lever i stor utsatthet. Tillsammans kan vi rädda liv på platser där handtvätt och social distansering överhuvudtaget inte är möjliga. Tillsammans sprider vi hopp!
Ge en gåva via Swish 9001223, Bankgiro 900-1223 eller Plusgiro 90 01 22-3
Välkomna till gudstjänst i Backens kyrka på första söndagen i fastan och temat är Prövningens stund.
Vi får lyssna till, och sjunga med om ni vill i psalm 143, Guds rena lamm oskyldig och psalm 45, Jesus för världen.
Som postludium spelas Mitt hjärtas mellodi av S-E Johansson.
Dagens evangelium läses av kyrkvärden Bibbi Sundberg och är hämtad från Matteusevangeliet kapitel 4, vers 1-11
Sedan fördes Jesus av Anden ut i öknen för att sättas på prov av djävulen.
När han hade fastat i fyrtio dagar och fyrtio nätter blev han till slut hungrig.
Då kom frestaren och sade till honom: ”Om du är Guds son, så befall att de här stenarna blir bröd.”
Jesus svarade: Det står skrivet: 'Människan skall inte leva bara av bröd, utan av varje ord som utgår ur Guds mun.'
Sedan tog djävulen honom med sig till den heliga staden och ställde honom högst uppe på tempelmuren och sade: Om du är Guds son, så kasta dig ner. Det står ju skrivet: 'Han skall befalla sina änglar och de skall bära dig på sina händer så att du inte stöter foten mot någon sten.'
Jesus sade till honom: Det står också skrivet: 'Du skall inte sätta Herren, din Gud, på prov.'
Nu tog djävulen honom med sig upp på ett mycket högt berg och visade honom alla riken i världen och deras härlighet och sade: ”Allt detta skall jag ge dig om du faller ner och tillber mig.”
Då sade Jesus till honom: Gå din väg, Satan. Det står ju skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.'
Då lät djävulen honom vara, och änglar kom fram och betjänade honom.
Vad är det egentligen som händer på en kristen retreat?
En gång hittade jag ett vittnesbörd om det i en gästbok som låg på nattduksbordet i det rum jag blivit tilldelad vid en retreat jag själv skulle delta i.
”Här sov jag” stod det och så datum och en underskrift som jag tolkade som ”tacksam”.
En retreat kan vara ett utmärkt sätt att vila upp sig för den känner sig trött. I den kravlösa tystnaden finns det gott om utrymme för vila.
Men en retreat kan också vara en våldsam ansträngning för när tystnaden lägrat sig händer det att obearbetade minnen och känslor stiger upp till ytan.
Det sägs att det är nyttigt att bearbeta minnen och känslor men särskilt vilsamt är det inte.
En retreat kan också vara en andlig övning i att lyssna till Gud.
Att lyssna till Gud är en utmaning, dels för att det kan dröja innan Gud talar och dels för att det är så svårt att urskilja Guds röst från vår egen eller från den där andra filuren som Jesus möter ute i öknen.
Därför går det aldrig att förutsäga vad som händer på en retreat. Det kan vara en vila men också en kamp, prövning eller frestelse.
Vem det är som prövar eller frestar när vi drar oss tillbaka för att söka Gud?
Är det Gud själv? I bibeln står det att det var Anden som ledde Jesus ut i öknen för att han skulle sättas på prov och i Herrens bön ber vi:
-Utsätt oss inte för prövning.
Eller är det djävulen som frestar oss? Det står att det var djävulen som frestade Jesus men i den gamla översättningen av Herrens bön bad vi till Gud:
-Inled oss icke i frestelse.
Eller är det vi själva och våra egna begär som frestar och prövar oss?
I Jakobsbrevets första kapitel står det:
”Ingen som blir prövad skall säga att det är Gud som frestar honom. Gud kan inte frestas av det onda, och själv frestar han ingen. Blir någon frestad är det alltid av sitt eget begär som han lockas och snärjs.”
Är det alltså till sist vi själva som bär ansvaret och vad gör vi i så fall av det?
”Den som tror sig stå stadigt ska se till att han inte faller” skriver Paulus första Korinthierbrevet.
Gud är trofast och ska inte låta er prövas över er förmåga.
De orden har många människor klamrat sig fast vid i prövningens stund. Det är ord som kan ge hopp och kraft att kämpa lite till men, för den som inte består provet utan faller gång på gång, kan orden kännas tomma, så det är tur att bibeln inte slutar där.
Lite senare, i andra Korintierbrevet, skriver Paulus:
Vi pressades så långt över vår förmåga att vi rent av misströstade om livet. Men en dödsdom har vi alltid haft inom oss, för att vi inte skulle förlita oss på oss själva utan på den Gud som uppväcker de döda. Till honom står vår hopp. Han skall rädda oss.
Att Jesus bestod alla prövningar och frestelser i öknen betyder inte att Gud förväntar sig samma sak av oss. Gud kanske till och med sänder prövningar i vår väg för att vi ska falla och på så sätt förstå hur beroende vi är av Guds nåd.
Frestelserna står nog djävulen för men han kan bara fresta oss i det som är våra begär så vi har också ett eget ansvar.
Begär kommer ur grundläggande behov som inte blivit till fredställda. När behoven svälter söker de sin föda även i dunkla grottor och när de törstar dricker de till och med av skämt vatten. Den som är mätt i magen kan inte frestas att stjäla bröd men det kan den hungrige. Du vet inte vad nästan hungrar och törstar efter så döm inte när någon faller.
Visa i stället på den som kan förlåta synder och resa den som fallit, vår Herre Jesus Kristus.
Han är den ende som har bestått alla prövningar
och den ende som kan rädda oss.
Till honom står vår hopp.
/ Moa beak, präst i Grisbackakyrkan