Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.
Dagens gudstjänst direktsänds kl 11.00 via Zoom från Ålidhemskyrkan. Medverkar gör Lisa Tegby, Anders Rodén, Tomas Pleje och Clara Pleje. Idag för 50 år sedan prästvigdes Lisa och Anders. Den riktiga 100-årsfestgudstjänsten får dock vänta till hösten av pandemiskäl, prel. den 24 oktober.
Du kan ansluta till Zoom antingen direkt i din webbläsare eller genom att ladda hem programmet Zoom. Anslut några minuter innan kl 11 så att du ser att tekniken fungerar som den ska. Du kommer också att få en kort introduktion till Zoom innan gudstjänsten börjar.
Efter gudstjänsten delas ni som vill, in i mindre fikagrupper. Så förbered gärna ett kyrkfika innan gudstjänsten.
Här finns instruktioner för hur du ansluter:
Dagens evangelium
Är hämtad från Johannesevangeliet kapitel 14, vers 25-29
Detta har jag sagt er medan jag är kvar hos er.
Men Hjälparen, den heliga anden som Fadern skall sända i mitt namn, han skall lära er allt och påminna er om allt som jag har sagt er.
Frid lämnar jag kvar åt er, min frid ger jag er. Jag ger er inte det som världen ger. Känn ingen oro och tappa inte modet.
Ni hörde att jag sade till er: Jag går bort och kommer till er igen. Om ni älskade mig skulle ni vara glada över att jag går till Fadern, ty Fadern är större än jag.
Detta säger jag er innan det sker, för att ni skall tro det när det har skett.
Det var någon gång kring Kristi himmelsfärdsdag och Pingst förra året som jag hörde det. Vem som sa det vet jag inte. Men jag tyckte det var klurigt och tänkvärt. Och hade hög igenkänningsfaktor i dessa tider. Det här, alltså:
Visst är det nu som Jesus börjar jobba hemifrån?
Så kan man se det, detta att Jesus med sin kropp lämnade jorden och att han, precis som han lovat, sände den Heliga Anden.
Man ska aldrig dra bilder för långt, inte heller denna gång. Men vad är den Heliga Anden om inte det som stod som rubrik i en av de många konfirmandböcker vi har använt genom åren: Den heliga Anden - Jesus hos oss nu.
Han jobbar hemifrån. Men han jobbar.
Och om jag håller fast vid hemarbetsbilden ett litet tag och leker med den. Visst finns det säkert tillfällen när Jesus hos sin Fader önskat att han varit på plats rent fysiskt och fått sätta stopp för ett och annat som skett i hans namn eller ta initiativ till sådant som ingen brytt sig om. Som det kan vara när man jobbar hemifrån. Men nu är det så med tillvaron att Guds Sons tid att vandra runt på jorden var begränsad, annars hade han ju inte varit en riktig människa. Och inte heller när han var här på jorden använde han tvångsmetoder. Sen hade han ju inte kunnat vara med oss alla samtidigt om han inte lämnat den här jorden.
Så nu jobbar han hemifrån. Och vi jobbar här.
Men han är här. Överallt och alltid. Med oss och mellan oss och i oss genom sin Heliga Ande.
Dom hade lite svårt att förstå det här med den Heliga Anden, lärjungarna. Fast Jesus pratat så mycket med dem om den. Men en förväntan hade vuxit fram efter uppståndelsen och himmelsfärden. Jesus skulle vara kvar hos dem på något sätt.
Och när dom var i Jerusalem och firade den judiska högtiden Shauvot, minnet av hur buden gavs till Moses, tillsammans med människor från många olika länder, då visade det sig. Det kom en stormvind och dom kunde prata olika språk. Anden hjälpte dom med vad dom behövde, nämligen att berätta om Jesus så att människor förstod det.
Det var säkert en överväldigande andlig upplevelse för lärjungarna med stormvinden och de nya orden som de kunde använda. Men framför allt handlade ju detta om att de kunde dela med sig av sin tro. Att dom fick språk som andra förstod.
Vi pratar om andlighet ibland. Det är fint som ett uttryck för insikten om att det finns mer än vad vi kan se och ta på. Det är fint som en insikt om att vi behöver leva i dialog med vår Skapare och vår Frälsare.
Men när andlighet uttrycks som ett intresse, när den blir en vilja att samla på sig andliga erfarenheter, då måste man börja fundera… För poängen med den Heliga Anden är inte många stora andliga upplevelser att samla på hög, poängen är inte att jag ska bli en märkvärdig andlig människa. … den som är väldigt uppfylld av sina egna stora upplevelser kan för övrigt ofta bli ganska tröttsam.
Den Heliga Anden kommer till mej för att jag i ord och i handling ska kunna släppa taget om mej själv och förmedla tro, hopp och kärlek i Jesu namn här i världen. Den kommer för att Jesus och hans liv ska bli synligt i världen. Det kanske ger mig andliga upplevelser ibland, förmodligen på sätt och på ställen där jag minst av allt anade det och inte alltid så ljuvt som ordet andlighet kan förleda mig till att tro. Frid ska ni få, sa Jesus till lärjungarna, men inte på det sätt som världen ger, på ett helt annat sätt än ni tänker er frid. Såklart behöver ni vila ibland men frid är mycket mer än vilofrid minsann!
Vad gör då den Heliga Anden?
Två saker kan man säkert säga:
Man kan aldrig helt få grepp om Anden.
Och. Den gör samma saker som Jesus.
Om man läser i Apostlagärningarna, denna spännande bok i Bibeln, vad lärjungarna gjorde sedan de berörts av och upptäckt den Heliga Andens närvaro, ser man många saker som är typiska för Anden, och för Jesus. De blev modiga. De berättade om sin tro i nya sammanhang och de hittade nya uttryckssätt utifrån var de befann sig. De firade gudstjänst. De brann för rättvisa och delade med sig. De tog sig an sjuka. De diskuterade teologi och fick kämpa för att komma till samsyn. De stod upp mot makthavare ibland.
Och så har det fortsatt genom historien. Den Heliga Anden har använt människor för att ge tron nytt språk, för rättvisa, för mod, för att spränga gränser, för teologiskt tänkande och för att väcka lovsång och glädje och hopp.
Och nu är det vi som ska leva i öppenhet mot Guds Ande i denna tid. Nu är det vi som ska låta Guds Ande stöka till det för oss och röra om i våra liv och göra oss modiga. Nu är det vi som ska låta Guds Ande blåsa liv i de goda valen, de goda möjligheterna och de goda besluten. Nu är det vi som ska lämna destruktiva mönster, vara kreativa och sätta igång de goda berättelserna.
Många frågor är desamma för oss som de var för lärjungarna. Hur ska vi kunna berätta om Jesus så att människor förstår? Vad är rättvisa? Hur kan vi ta emot främlingar? Många frågor är desamma, men tiden och förutsättningarna är annorlunda. Och en del frågor är alldeles nya både om man jämför med vilka frågor de första lärjungarna hade att tampas med, men också om man jämför med vad våra föräldrar ställdes inför.
Tiden är ny, men Anden är densamma. Och Anden fortsätter att mana på oss att handla i Jesu namn. Vårt ansvar är att tillsammans fundera på vad det kan innebära. Det får vi göra i kyrkan, denna ack så ofullkomliga, men ändå så viktiga gemenskap där Jesus lovat att vara med med sin Ande och hålla ihop oss. Det får vi göra med bönen, Bibeln, nattvarden och varandra som Andens säkra närvaropunkter och mötesplatser.
Tänk att vi få leva med en Gud som kommer till oss på nytt i varje ny tid, i varje ny dag!
Tänk att vi får leva med en Gud som räknar med oss så mycket att han gjort oss till myndiga människor med förmåga att ta ansvar och dela hans liv i världen!
Tänk att vi får vara bärare av honom själv, att han vill bo i oss och arbeta genom oss!
För femtio år sedan i dessa dagar satt jag på Café Rosen i Uppsala tillsammans med mina kurskamrater Conny och Marianne. Du var inte med just där, Anders, men du satt nog vid något annat kafébord med andra kursare och samma tankar.
Vi hade precis avslutat vår sista termin på prästutbildningen och fått våra betyg. Inom några dagar skulle vi prästvigas i olika domkyrkor runtom i Sverige. Vi pratade om framtiden, om glädjen och våndan och om vår önskan att bli bevarade i den glöd och den längtan som vi kände då. Jag tog fram mitt betygskuvert som jag just hade fått och hade i väskan, för jag var bara tvungen att bevara den där dagen och det där samtalet.
Gnistan får inte försvinna! skrev jag på det bruna kuvertet och så noterade jag att det var Marianne, Conny och jag som satt där på Rosen
Jag har sett den där anteckningen då och då genom åren. Den sitter i min pärm från den där terminen. Och jag tänker att det utropet är en bön. Det är en bön om att bevaras i öppenhet mot den Heliga Anden och i tro på att Guds Ande vill och kan använda mej. Det är en bön som präster behöver be såklart, men det är ju en bön för alla.
Jesus arbetar för fullt. Han arbetar hemifrån och han arbetar genom oss. Hans Andes gnista är given till oss, den är given till kyrkan och till världen. Vår uppgift är att tro och hoppas och lita på att vi kan stå i den gnistans tjänst och att vi verkligen behövs som bärare av den.
I Jesu namn.
Amen.
/ Lisa Tegby, präst i Ålidhems församling
Det är något viktigt och märkligt som sker där i Jerusalem den första pingstdagen.
En grupp lärjungar , omtumlade och ganska förvirrade och rädda efter påskdagens oerhörda händelser är samlade
Så händer något- ett dån från himmelen och eldstungor som stannade på var och en av dem.
De fylldes av Guds helige Ande och började tala nya språk och människor från hela den då kända världen som var församlade i Jerusalem förstod deras tal
Vad betyder detta? Gud har valt att uppenbara sig på ett alldeles nytt sätt, hos var och en av dem. Plötsligt har språkförbistringen (från Babel) upphört. En alldeles ny gemenskap mellan människor med olika modersmål har blivit möjlig
Det gav helt nya möjligheter för lärjungarna att dela den omtumlande påskhändelsen med människor över hela världen. En rörelse sattes i svängning som aldrig har upphört, Från människa till människa har det goda budskapet förts vidare: evangeliet om Guds villkorslösa kärlek och vår djupa förening på djupet med Gud och varandra.
Det är ett budskap om att alla gamla gränser och barriärer har upphört. Jesus visade själv detta i handling när han bemötte alla han mötte jämlikt och kärleksfullt-föraktade tullmannen Sackaios, den samariska kvinnan vid Sykars brunn den romerske officerens tjänare, …
’Och utmaningen till oss idag är dubbel. Lyssna till Guds Andes röst i djupet av ditt inre och se din medmänniska i varje människa som kommer i din väg, vilket språk hon ön talar, vilket land hon än kommer ifrån
Det är det stilla mötet med Guds Ande som kan befria oss från håglöshet och människofruktan och så att vi kan möta den andre med öppet sinne och förväntan
Den första Pingstdagen var startpunkten. Idag fortsätter Guds Andes sitt verk i oss var och en
Amen
/ Anders Rodén