Vacker ritual som alla förstår

(Ur Spira nr 4 2022)

Första gången Gustav Ericsson höll i gudstjänsten på Anstalten Umeå på Ersboda hörde han surret från deltagarna och tänkte ”hur ska det ens höras vad jag säger?”. Så inledde han ljuständningen.

– Man kunde höra en nål falla.

Några gånger per termin leder han gudstjänst på anstalten tillsammans med Ruth Åberg från Korskyrkan. I ett samlingsrum ställer de stolar i rader och gör i ordning ett altare med ljus.

– I en miljö där man annars aldrig tänder ljus hjälper de till att skapa atmosfär. Jag tror att tända ljus är ett sätt att signalera att något är heligt.

Gudstjänsten består av tre delar, med nattvard i mitten och fikastund sist. Det hela inleds med en minnesstund med ljuständning i tystnad eller till musik. Just den delen var ett önskemål från de intagna själva.

– Många bär så mycket sorg efter sådant de förlorat – människor, umgänge med familj och barn och förhoppningar om hur att livet skulle bli.

Minnesstunden saknar särskilda religiösa förtecken och samlar kristna, muslimer och ateister. Gustav fascineras av att ljuständning är en så universell handling.

– Det behövs väldigt lite förklaringar. Alla förstår, även de som inte kan språket så bra.

Ofta förknippas ljuständning med den mörka årstiden och högtider som jul. I fängelset finns ett konstant behov av det, konstaterar Gustav. Han tycker att ljuständning passar vid en minnesstund, eftersom handlingen rymmer dåtid, nutid och framtid.

–  Jag upplever sorg för något som hänt, jag tänder ett ljus här och nu, men det är också en hoppets handling. Mitt i sorgen skapas något vackert som lyser och värmer.

Människans önskan att tända ljus tror han delvis har evolutionära förklaringar. En eld skapar en varm och trygg plats, med gemenskap och doft av mat. Under tusentals år har ljuslågan som metafor också laddats med många betydelser, inte minst inom kristendomen. I fängelset tycker Gustav att ljuständningen får en särskild mening.

– Det är så mycket i den situationen som kan vara mörkt och hopplöst, motsatsen till vad ett ljus står för. Att inte slukas av det mörka, utan skapa något ljust och vackert, upplever jag som en slags rebellhandling.

Gustav Ericsson tror att det ljusa och vackra kan fungera som en port till något större.

– Jag hoppas att det påminner om det goda, det sanna, det vackra, som jag kallar Gud. Att ljusen lyser upp en möjlig väg att gå där var och en är välkommen och behövd.

Helena Andersson Holmquist