(Ur Spira nr 2 2020)
När Ida Kunelius gick på Svenska kyrkans konfirmationsläger på Norrbyskär, och även lät döpa sig där, hände det en hel del inom henne.
– Jag fick en självinsikt som gjorde att jag bytte förhållningssätt i livet, förklarar hon. Det berodde mycket på ledarna som fick mig att känna mig bemyndigad och betrodd.
Efter konfirmationen blev församlingspedagog Maria Hammarström en slags mentor för Ida, som påbörjade flerårig ledarutbildning, lub, och tackade ja till olika ledaruppdrag.
– Jag vill ha samma betydelse för andra ungdomar som Maria haft för mig. Jag vill vara en som andra, och jag själv, kan se upp till.
Ida ser det som en kallelse att hon är där hon är nu, på en plats där hon mår bra. Här känner hon sig som en del av något stort, av Gud, och en gemenskap där alla vill bli bättre tillsammans.
– Det viktiga är att jag gör något gott som ledare, får andra att må bra och ha riktigt kul. Det värsta är om någon känner sig uttråkad eller ledsen. Då finns ingen plats för stolthet, utan det gäller att ta hjälp av andra ledare så det blir bäst för gruppen.
Text: Eva Gustafsson