Kvinna i röda kläder sitter mitt i snöig skog.
Foto: Malin Grönborg

Största, möjliga tystnad

Har bibliotekariernas hyschande tystnat? Varför sänker besökare rösten i en kyrka? Följ med när Spira testar tystnaden i tre miljöer i Umeå – stadsbiblioteket, stadskyrkan och Stadsliden.

 (Ur Spira 1 2021)

När bibliotekarie Annika Eriksson möter mig vid ingången påpekar hon att stadsbiblioteket är tystare än det brukar nu under coronarestriktionerna.

– Här brukar höras samtal, till exempel mellan studenter när grupprummen inte räcker till. På ungdomsavdelningen låter en del poddar och musik och på barnavdelningen gråt och skratt.

Förr var bibliotekens uppgift att tillhandahålla böcker och en tyst plats att läsa dem på. I dag har de också uppdrag som kräver samtal, bland annat att hjälpa ovana personer att använda internet.

– Jag skulle inte säga att biblioteken är särskilt tysta längre. De har blivit mötesplatser och vardagsrum. Samtidigt är de fortfarande en oas för många, som slår sig ner med en bok eller tidning.

Ett tecken på den förändrade ljudmiljön kan vara att stadsbiblioteket har ett särskilt tyst rum, Andrummet. Och tystnaden är fortfarande viktig på bibliotek, menar Annika, även om hon inte hyschar på besökarna särskilt ofta.

– Man FÅR prata, det måste inte vara knäpptyst, men man får inte störa andra. Vi människor behöver också platser där det är tyst. Själv tycker jag om tystnaden i kyrkor.

Kvinna med diffus bakgrund.
Bibliotekarie Annika Eriksson konstaterar att det inte är tyst på biblioteken längre. Foto: Malin Grönborg

Från stadsbiblioteket leder den vältrafikerade Storgatan österut mot Umeå stads kyrka. Väl inne är skillnaden i ljudnivå påtaglig.

– Jag skulle säga att tystnad är grundtillståndet i en kyrka, säger vaktmästare Hans Degerman.

Vid gudstjänster eller konserter är ljudnivån förstås högre, men en vanlig vardag är det tyst förutom enstaka ljud från besökare, en kantor som övar på orgeln eller Hans själv, som drar runt dammsugaren.

– Men det brukar jag undvika om det är besökare här. De förväntar sig att kyrkan ska vara tyst.

I Umeå stads kyrka är Hans Degerman en av vaktmästarna. Foto: Malin Grönborg

– Hör du! säger han plötsligt.

En besökare lägger mynt i ljusbäraren och tänder ett ljus, ett av de vanligaste ljud Hans hör. Det värsta är när orgeln stäms.

– Första gången trodde jag att det var brandlarmet som gick!

När besökare kommer in i kyrkan märker Hans att deras tonläge sänks och stegen går långsammare. Han blir själv också lugnare i kyrkan, men om det beror på tystnaden eller hans ibland luftiga arbetsdagar vet han inte.

– En del av arbetet går ut på att vara tillgänglig för besökare som vill prata. Det händer ganska ofta. Jag tror att tystnaden lockar människor som vill fundera och samla tankarna.

Förutom kyrkan finns ytterligare en plats där Hans njuter av den tysta miljön.

– Tystnaden i skogen är något magiskt. Där finns bara naturliga ljud.

Stadsliden eller Gammliaskogen är enligt Umeå kommuns mätningar en av de tystaste platserna i stan. Tillsammans med skogsbadaren Cornelia Lohf pulsar jag i snön längs en stig rakt in bland träden.

– Jag behöver bara gå några meter in i skogen så ger den ro och avkoppling. Jag startar om huvud och kropp och får energi igen, säger Cornelia.

När vi lyssnar noga hör vi svagt trafik i bakgrunden.

– Här i Gammliaskogen är det inte helt tyst som vid Bäcksjön. Men det är ju ändå bättre än i centrum eller vid Nydalasjön.

Cornelia ordnar kurser i skogsbad, som går ut på att uppleva skogen med alla sinnen. Men utan tystnaden kan man inte fokusera på de andra sinnena. Det som hörs är inte total tystnad, utan naturens egna ljud – snö som faller från träden på vintern, fåglars sång och insekters knäppande på sommaren.

Kvinna i röd jacka i snötyngd skog.
Cornelia Lohf tycker att det är en alldeles speciell tystnad i skogen. Foto: Malin Grönborg

– Men de ljuden stör inte, tvärtom, jag tycker de är som en filt i skogens tystnad.

Cornelia, som kommer från Tyskland, tycker inte det är svårt att hitta tysta platser i Sverige. Det viktigaste är att komma ifrån ljudet av bilar, som är särskilt stressande. Själv söker hon sig helst till skogen, som hon tycker har en särskild tystnad.

– Forskning visar att det finns en kommunikation mellan träd och allt annat som växer i en skog. Det tror jag ger något speciellt, en unik atmosfär. Där kan hjärnan varva ner och återhämta sig.

Just tystnad och natur i kombination gör att människor mår bättre, säger Per Hänström, miljöplanerare vid Umeå kommun. Därför försöker kommunen minska ljudnivån i parker och andra grönområden.

– Årstidernas park längs älven är faktiskt byggd för att vara lite tystare. Trafiken på Västra strandgatan har minskat och parken är nedsänkt, med en mur mot vägen.

Medan tystnad och natur ger avslappning och återhämtning skapar buller stress.

– Man kan bara tänka på när en fläkt som låtit hela dagen stängs av, hur axlarna sjunker ner.

Per berättar att långvarig stress från buller kan orsaka bland annat hjärt- och kärlsjukdomar och buller räknas som ett stort miljöhälsoproblem i Sverige i dag. Därför arbetar kommuner på olika sätt för att minska det. Viktigast är att dämpa ljudet från biltrafiken, som är största bullerboven. I Umeå är platser som Bölesholmarna och Stadsliden redan relativt bullerfria, men att helt slippa trafikljudet i stan går inte.

– Vill man hitta ett riktigt tyst område får man åka en bra bit utanför stan, till exempel till Bäcksjön.

Tema Tystnad

Fler artiklar ur Spira:

Mer om tidningen Spira

Ulrika Ljungblahd

Ulrika Ljungblahd

Svenska kyrkan i Umeå

Redaktör tidningen Spira, Pastoratskansliet