(Ur Spira nr 1 2024)
En kista förs på bårvagn ut på Röbäcks kyrkogård av två kyrkogårdsarbetare. Där står en grävmaskin redo med en särskild lyftbalk, som sänker kistan långsamt ner i graven. Därefter bugar de båda arbetarna vid graven innan den fylls igen.
Glenn Sjöström från kyrkogårdsutskottet i Svenska kyrkan i Umeå blev nöjd när han fick se den nya gravsättningsmetoden.
– Det kändes värdigt och som något vi kan stå för. Jag upplevde den till och med som varsammare och stabilare än en nedsänkning för hand, säger Glenn, som själv deltagit i bärarlag.
Traditionellt sänks en kista ner för hand av sex personer. Eftersom kyrkogårdarna har färre anställda på vintern är det svårt och tidsödande att samla ihop tillräckligt många. Enligt arbetsmiljöföreskrifterna får varje person inte bära mer än 25 kg, vilket innebär max 150 kg inklusive kista. Med en ökande vikt på befolkningen riskerar de att bära betydligt mer än så. Kaj Lindbäck på Röbäcks kyrkogård har satt sig in i metoden och låtit konstruera bärbalken som nu används.
– Den ger en värdig sänkning oavsett vikt på kistan, och tar bort risken för att vi anställda ska falla eller skada oss.
När gravsättning görs i samband med en begravning bärs och sänks kistan av anhöriga, Svenska kyrkans bärarlag eller kyrkogårdsanställda. Då kommer grävmaskinen inte att användas, men det finns planer på att köpa en kistsänkare, som skulle göra även de gravsättningarna säkrare.
– Den placeras som en ram runt graven. Kistan bärs ut och sätts på kistsänkaren, som sedan långsamt sänker ner den i graven, säger Kaj Lindbäck.
Text: Helena Andersson Holmqvist
 webb.jpg?doprocessing=1&w=384&c=95&ci=227,52,656,820)