Så upptäcker du Umeås historia i stans kyrkor

För mer än 500 år sedan revs en gammal träkyrka vid handelsplatsen på Backen och en ny stenkyrka byggdes. Här skulle en hel stad anläggas, men av olika anledningar dog försöket ut. Backens kyrka förblev en landsortskyrka fram till 1960-talet, när Umeå växte ihop med Backen.

–  Det är en typisk medeltida kyrka i övre Norrland – enormt stor för att rymma hela socknens befolkning. Tyvärr är det mesta av den medeltida interiören borta eftersom kyrkan plundrats och brunnit flera gånger. Kvar finns bara valvet i sakristian, en spiraltrappa och foten till dopfunten, berättar antikvarie Annika Lindberg på Historiska hus.

I år firas att Umeå fick sina tillfälliga stadsprivilegier 1622. Staden anlades fem kilometer nedströms från Backens kyrka. När privilegierna efter några år blev permanenta byggdes en träkyrka, men varken den eller efterföljaren blev särskilt långvariga.

– Umeås stora olyckor avspeglar sig också i kyrkobyggnaderna. Den första stadskyrkan brändes 1721 av ryska soldater. En ny träkyrka uppfördes snart och byggdes ut när Umeå växte i mitten av 1800-talet. Men den kyrkan brann ner på julafton 1887, ett halvår före stadsbranden.

Nästa kyrka skulle bli i sten, bestämde församlingen, men staden var fattig efter bränderna. Det dåtida idealet var en långsträckt och öppen kyrka i nygotisk stil, men resultatet fick bli en mer kompakt kompromiss med tornet på sidan, för att avlasta älvstranden, och sidoläktare, för att få in fler sittplatser på en mindre yta. Umeå stads kyrka ansågs ändå vara ”den skönaste kyrkan i Norrland” när den invigdes 1894.

På grund av kyrkobränderna saknar Umeå en rödmålad träkyrka från 1600- och 1700-talen, men Annika Lindberg tycker att hålet till viss del fylls av Helena Elisabeth vid Västerbottens museum. Den lilla åttkantiga timmerkyrkan från 1802 byggdes som fiskekapell på Holmön. När den ratades för en större kyrka fick den bli loge och tvättstuga, men flyttades senare till Gammlia och används i dag återigen som kyrka.

– Den är ett exempel på kyrkor som övergetts när större byggnader behövts, men som senare återtagits.

Kring sekelskiftet 1900 svepte väckelserörelser över landet. I Västerbotten växte EFS starkt och de nya föreningarna behövde samlingslokaler. Till skillnad från de dåtida kyrkorna byggdes bönhusen i trä, enkla och ändamålsenliga, men ändå experimentella.

– Sågverksindustrin var i gång och man ville visa på träets möjligheter i husen som byggdes. De skulle inte längre likna stenhus, utan träkonstruktionen fick synas, med pelare och takbjälkar, samt variationsrik panel, berättar Annika Lindberg.
Umeå missionsförening byggde ett stort bönhus vid Vasaplan, som senare revs, men Ersmarkskyrkan och Grisbackakyrkan finns kvar, även om de byggts om och ut.

Därefter stod kyrkobyggandet i Umeå stilla under flera år, för att explodera från mitten av 60-talet och framåt. Under 20 år byggdes åtta nya kyrkor i Umeå med omnejd. Staden växte kraftigt, bland annat på grund av universitetet, och kyrkor behövdes i de nya stadsdelarna. Under denna tid byggdes också flera av Umeås frikyrkor.

– Nu skulle kyrkorna vara följsamma mot övriga byggnader i området, till exempel inte så höga. Ljusspelet och fönstrens placering var viktigt. Ledorden var enkelt, flexibelt och vardagligt, säger Annika Lindberg.

De nya kyrkorna ville vara välkomnande, med ingång i gatunivå och utan trappsteg till koret. Inventarierna kunde flyttas runt för olika behov. Bänkarna var placerade snett så församlingen såg varandra. Med ett undantag – Tegs kyrka och kampanil från 1969.

– Den är kaxig och tar plats i stadsbilden i stället för att smälta in. Den har trappsteg till koret och fasta inventarier. Trots att det är en modernistisk basilika är den invändigt ganska traditionell, säger Annika Lindberg.

Efter att den senaste kyrkan byggdes, Carlskyrkan 1984, har kyrkobyggandet i Umeå återigen stått still. För att skapa en mötesplats i nya området Tomtebo hyrde Svenska kyrkan i stället in sig i Sjöfruskolans lokaler. Om en ny kyrka byggs i framtiden tror Annika Lindberg att fokus kommer att ligga på funktionalitet och flexibilitet, med möjlighet till olika verksamhet i samma lokaler.

– Just nu ser jag också en trend i kyrkorna att vilja belysa med olika färger, så jag tror att arbete med färger och ljusspel skulle vara viktigt i en framtida kyrka, säger Annika Lindberg.